Jag håller hårt i Jens hand medan vi går in genom dörrarna till festen. Jen vänder upp sin blick mot mig och ler. Jag ler tillbaka bara för att fortsätta med spelet. Hon visste vad som hade hänt mellan mig och Spencer, vem visste inte? Och jag erkände ganska snabbt för henne att jag inte var redo för någon annan. Hon förstod mig mycket väl och sa att hon kände detsamma. Hon hade nyss blivit dumpat hon också. Lite tidigare i tiden än då jag blev dumpad, men strunt samma. Dumpad har hon blivit i alla fall. Så kom hon med den exemplariska idén om att vi skulle göra henne avundsjuk på hennes fest om jag gick med på att Jen ”råkade” skicka en bild på oss när vi kysser varandra till hennes ex. Han ville ha tillbaka henne på direkten och förhoppningsvis går det bra för mig också. Detta är i alla fall mitt sista försök och sedan lovar jag att jag ska sluta.

Då klädkoden var kostym och mask för killar och klänning och mask för tjejer är det just det vi har tillsammans med alla andra som är här. Det ska faktiskt bli riktigt roligt. Det var längesedan jag var på en riktig fest med mina vänner. Eller ja, de här vännerna som är här. De vännerna jag har gemensamma med Spencer. Vänner ifrån Holmes Chapel, bandet plus flickvännerna till dem och även lite andra folk som vi kände ihop. Men så klart finns det även folk här som jag inte känner vilket är roligt det med.

”Vad vill du göra först?” frågar jag Jen.

”Vi kanske kan leta upp Perrie? Jag har inte pratat med henne sedan jag kom till London,” säger Jen och jag nickar snabbt till svars.

Vi börjar leta efter Perrie och Zayn då de förmodligen är tillsammans någonstans här om de ens har kommit än. Men det borde dem vara då vi var lite sena. Men det var bara med mening. Det hade varit aningen pinsamt att komma bland dem första. Vi hittar som tur var dem ganska snabbt och går fram till dem. Även om dem har masker på sig är de ganska lätt att se att det är dem. Hennes ultra blonda hår jämte hans svarta är ganska lätt att se. Så vi går fram och slår oss ner på två stolar jämte dem.

”Åh, hej!” säger Perrie glatt och kramar om Jen innan hon kramar om mig också. ”Vi trodde helt ärligt att ni inte skulle komma.”
”Klart vi kommer. ” säger Jen. Varken Perrie eller Zayn vet om något om min och Jens plan. I fall att någon av dem skulle skvallra för Spencer. Vilket dem förmodligen skulle göra.

”Nej, men ni var bara så sena,” säger Perrie ursäktande.

”Fint folk kommer för sent, Perrie. Har du inte lärt dig det?” säger jag skrattandes till henne.

”Oj, jag glömde helt bort det. Jag är så, så ledsen, Harry. Jag hoppas att du kan förlåta mig någon gång,” säger Perrie skrattandes. De senaste månaderna har jag kommit närmre henne och det är jag verkligen glad för. Hon är riktigt härlig och jag är verkligen glad att Zayn träffade henne. Helt plötsligt vänds hennes blick uppåt och hon kollar på något bakom mig. Jag känner på henne att det är något konstigt. Jag fattar vem det är som är där bara av att se Perries blick. ”Spencer! Vilken trevlig fest du har här. Grymt att du fixade denna.”
”Tack så mycket. Jag är verkligen glad att ni kom allihopa,” säger Spencer och sedan känner jag hennes hand på min axel så jag vänder mig om för att möta henne. ”Jag är verkligen glad att du kom. Vänner?”
”Vänner,” säger jag leende tillbaka. ”Och just det, jag höll nästan på att glömma. Spencer, Jen. Jen, Spencer.”

De hälsar på varandra och sedan börjar Spencer röra på sig igen. Hon lämnar oss och vi fyra börjar prata på om allt möjligt. Jag kan inte släppa Spencers blick hon fick när jag presenterade henne för Jen. Hon hade ingen aning om att jag tog med Jen hit så det förvånande henne säkert. Blicken var i obeskrivlig. Det var inte riktigt avundsjuka men det var ändå något sådant. Irritation kanske? Förhoppningsvis leder den till något bättre. Något jag har längtat efter så länge nu.

Louis och Eleanor kommer och gör oss sällskap också. Och efter det tar det inte lång tid innan Liam och Niall slår sig ner jämte oss också. Vi åtta sitter för oss själva utom när några gamla vänner kommer fram och hälsar på mig. Det är så det brukar vara, att vi blir lite utanför. Det är som om folk är rädda för oss. Vilket är synd. Vi gillar nya människor och har inte alls något emot om folk kommer fram till oss. Så länge de behandlar oss som vanliga människor vill säga.

”Harry,” hör jag någon skrika bakom mig och jag vänder om. Där står till min stora förvåning Nadia. Jag har inte sett henne sedan jag och Spencer var tillsammans. ”Vet du möjligen var Spence är?”
”Nej, tyvärr,” säger jag och hon vinglar till mot mig. Jag tar tag i hennes arm och lyckas hjälpa henne så att hon inte ramlar och ställer mig upp så att jag kan hjälpa henne att stå normalt igen. Klockan är bara halv elva och hon är redan helt borta. Way to go, Nadia. ”Hon var här för en halvtimme sedan. Vill du att jag ska hjälpa dig att leta efter henne?”
”Nej, nej, nej, nej. Jag vill inte hitta henne. Jag vill bort från henne,” säger Nadia och jag kollar undrande på henne. Dem två är bästa vänner. I alla fall riktigt, riktigt bra vänner. ”Jag har gjort en dum sak.”
”Vad har du gjort, Nadia?” säger jag och hjälper henne att sitta ner istället. Jag gör plats så hon kan sitta på andra sidan av mig vilket gör att jag hoppar ännu närmre Jen. ”Har du gjort något mot Spence?”
”Ja,” säger Nadia och nickar oskyldigt medan hon kollar ner på sitt knä. Hon vänder upp blicken mot mig och hennes ögon är fyllda med tårar. ”Lova att inte hämta, Spencer.”
”Jag lovar ingenting förrän du berättar vad fan det är som har hänt. Vad tusan är det du har gjort mot henne?” nästan skriker jag till Nadia.

Jen ryggar till när jag skriker och jag förstår henne. Detta är första gången hon hör mig skrika. Och första gången hon ser mig arg. Men det är som om jag fick upp någon slags strids grej så fort jag hörde att hon hade gjort något mot Spencer. Det ända jag vill är att skydda Spencer mot vad det nu än är som har hänt. Jag har alltid varit väldigt beskyddande över Spencer och nu är det som att det slår till på riktigt.

”Jag... Jag,” mumlar hon fram och vänder sig ner och kollar på sina händer som ligger i knäet igen. ”Jag låg med Isaac och Spencer kom in och såg oss.”
”Ni gjorde vad?” skriker jag det högsta jag någonsin har skrikit förr. Människorna runt oss stannar upp ett tag men de återgår snabbt till sitt egna igen. Jag reser mig upp och är på väg för att gå och leta upp Isaac när jag inser att jag inte har någon anledning alls var han är och lokalen är ganska stor för den delen också. ”Var är Isaac? Vart fan är det äcklet?”
”Harry,” skriker Liam. ”Lugna ner dig.”
”Ta det lugnt. Jag förstår hur du känner dig men lugna ner dig. För allas skull,” säger Louis.

”Vi hänger med Harry och letar upp honom så vi kan prata med honom, så väntar ni tjejer här, okej?” säger Zayn och tjejerna nickar.

”Vart är Isaac någonstans?” frågar Niall Nadia.

”Han... Jag vet inte,” säger Nadia fortfarande med blicken nere i händerna. ”Eller, jo. Han är i köket tror jag. Kolla där.”

Vi stormar iväg mot köket som ett gäng poliser eller liknande. Jag i spetsen med Louis och Zayn snett bakom mig och Niall och Liam snett bakom dem två. Vi bildar ett V och medan vi går rakt över dansgolvet flyttar alla sig snabbt på sig. Allas blickar är på oss. Det finns inte heller en enda mun som är tyst just nu. Alla viskar om vad det är som kan ha hänt. Att det är just vi fem också gör väl allt ännu mer spännande. One Direction på uppdrag. När vi äntligen kommer fram till köket så ser vi hur Isaac står där och försöker närma sig Spencer. Hon stretar emot ifrån honom som försöker trycka in henne till sin kropp.

Jag närmar mig dem i hastig fart och drar bort Isaac ifrån Spencer. Jag möter Spencers blick som hastigast och allt jag ser är rödsprängda ögon ifrån gråt. Det finns inte ord som förklarar hur ledsen och arg jag blir. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, ska få såra Spencer. Jag tar tag Isaac i halskragen på hans skjorta och trycker in honom mot väggen som är precis bakom honom. Jag känner hur någon kommer fram för att försöka lyfta bort mig men lyckas inte. Jag vänder mig om snabbt och möter Spencers blick igen. Hon står och blir tröstad av Niall och Zayn så det måste vara Liam och Louis som är framme hos mig. Men bara av att se henne där, ledsen som då den natten i januari gör att allt brister för mig.

Och innan jag vet ordet av det har jag slagit till Isaac.