”Hej,” säger jag tyst. Det ända jag lyckas säga.
”Hej,” säger han lika tyst.

Sedan blir det tyst igen. Återigen får jag hör hur han andas. Jag hör även på andning att han gråter. Så jag antar att han hör att jag gråter också. Ingen av oss vill inse att det är slut även om vi båda vet att det är det. Vi har aldrig bråkat förut och vi visste att om vi någonsin skulle göra det, skulle det ta slut på förhållandet även om vi båda älskar varandra lika mycket fortfarande. Vi båda två vet att vi inte skulle klara att komma över ett bråk.

”Jag är ledsen,” säger Harry.
”Kan vi prata om det?” säger Harry.
”Mh,” säger jag kort. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga. Förlåta honom kommer jag inte göra. ”Vad finns det att prata om?”
”Allting och ingenting,” säger Harry och jag hör hur han tar ett djupt andetag. ”Är det verkligen slut?”
”Ja,” säger jag snabbt. Sedan brister det igen. Han brister han också. Så sitter vi ett bra tag. Bara gråter i öronen på varandra. Maisy har lämnat mig så hon hör ingenting. Det gjorde hon så fort hon insåg att det var Harry.
”Så jag antar att detta är ett hejdå, då,” säger Harry efter en bra stunds tystnad.
”Antagligen,” säger jag.

Han lägger på och jag sitter kvar med mobilen vid örat ett bra tag. När jag tar bort mobilen ifrån örat byter jag bakgrundsbild ifrån en på mig, Harry och Nathaniel till en på mig och Nathaniel där han pussar mig på kinden. Jag tar bort Harrys egna ringsignal och tar bort bilden på oss som hans kontakt har. På mitt skal har Harry skrivit ”Jag älskar dig, min lilla stjärna ♥”. Så det skalet byter jag också bort.

Jag springer in till mitt rum och stannar framför väggen jag har som är full med bilder. Det finns bilder på mig från när jag var liten, på mig nu, på mina familjer, på alla mina vänner, på Nathaniel och på mig och Harry så klart. Alla bilder på mig och Harry tar jag tag i och drar hastigt ner dem en och en. De smäller i i golvet och glaset flyger överallt. Jag känner hur jag får in glas i fötterna och i händerna men det gör inte ens ont. Jag är för arg och för besviken och för ledsen och för allt av allting för att känna något alls.

(Nu behövs inte musiken mer om ni inte vill fortsätta för att låten är bra vill säga. Vilket den är. Underbar cover.)

Sju månader senare
Jag skär klart gurkorna och lägger upp dem i en skål. Jag vispar klart såsen efter det och tillslut häller jag över majsen ifrån majsburken till en skål istället. Idag är det Tacos som står på schemat. Jag kollar ut snabbt genom fönstret och njuter av den fina utsikten. Men jag gör inte det så länge. Istället börjar jag plocka fram tallrikar. Det får bli fem tallrikar eftersom Maisy och Tyler ska komma över på middag. Det var längesedan vi träffade dem senast då vi tre var iväg på en resa och när vi kom hem så åkte dem två iväg. Så det ska bli kul och träffa dem igen.

”Mamma,” säger Nathaniel och drar i mitt byxben. Jag böjer mig ner så jag är i hans höjd och sätter mig på huk. ”Ja sakna kompisana.”
”Vi ska hem till dem imorgon ju, har du glömt det?” säger jag och han skiner upp i ett leende. 'Kompisana' är Liam, Zayn, Niall, Louis, Eleanor och Perrie. ”Tänkte väl det. Gå och plocka upp dina leksaker innan Mase och Tyler kommer.”
”Jiii ja ska leka me kompisana imon!” jublar han och hoppar iväg. Jag får ett stort leende på läpparna bara av att se honom. Utan honom hade jag aldrig varit riktigt glad. Min älskade son. ”Kompisana!”

Jag plockar undan det sista så att är i ordning när dem kommer. Pajen är i ugnen och köttfärsen står på spisen. Bara för att göra det lite finare lägger jag upp servetter på tallrikarna. Jag hör hur någon smyger in i köket. Jag låtsas om som om ingenting. Jag känner armarna omfamna mig bakifrån och jag böjer bakhuvudet så att mitt huvud ligger på hans axel och lutas mot hans huvud. Han kysser mig på kinden och jag kysser honom på läpparna efter det. Han kramar om mig hårdare.

”Harr-” säger jag och stannar mitt i ordet.
”Vad skulle du säga?” säger han. Jag får hjärnsläpp. Jag kommer inte på något att säga.
”Ehm.. Har du köpt chips?” frågar jag. Det bästa jag kan komma på.
”Skulle jag ha gjort det?” frågar han förvånat och jag skakar på huvudet.
”Nej, jag bara undrade om du hade det,” säger jag.
”Tur att jag gjorde det då,” säger han och jag känner hur han ler stort.
”Du är bäst, Isaac,” säger jag och kysser honom på läpparna igen.

 Hej då HENCER och hej SPISAAC. Vad tycker ni? Kommentera tack. Puss! ♥