Jag hoppar in med Nathaniel i min bil och börjar köra hem till Perries lägenhet som hon delar med sin bandmedlem Jade Thirwall. Det ska bli roligt att spendera denna söndag med dem. Isaac jobbar som vanligt på söndagarna så då passar det utmärkt att umgås med vänner. Och nu har jag inte träffat Perrie sedan förra lördagen på Nathaniels ”kalas” och det är ännu längre sedan jag träffade Jade. Så denna dagen ser jag framemot.

Jag knackar på dörren och möts av Jade. Hon kramar om mig och Nathaniel i en kram då jag bär honom. Hon välkomnar oss in och säger att Perrie är i duschen. Som vanligt har hon försovit sig. Det är inte så att jag blir så förvånad direkt. Hon är svår att få upp på morgonen. Så jag, Jade och Nathaniel sätter oss i soffan så länge. Nathaniel är fortfarande trött även om klockan är ett så han sitter i mitt knä och halvsover. Men om jag har rätt kommer han vara hur pigg som helst när han ser Perrie.

Så klart har jag rätt. Så fort han ser Perrie komma gående mot oss hoppar han bokstavligen upp från mitt knä och springer fram till henne. Nog för att Nathaniel gillar alla mina och Harrys vänner, så är det ändå något speciellt band mellan Nathaniel och Perrie. Man ser nästan aldrig någon av dem två om de är i samma hus eller lägenhet. Då är de alltid iväg och leker någon annanstans. Jag har till och med frågat Perrie om hon vill att jag ska försöka göra så att hon får ta det lugnt ibland men det vill hon inte.

”Vad gör Zayn och killarna idag då?” frågar jag Perrie när hon har slagit sig ner i soffan med Nathaniel i knäet.

”Han är med Danny och Anth, Niall är nog i Irland tror jag och Lou är med El. Vad dem andra gör vet jag faktiskt inte,” säger Perrie.

”Jag hörde om ditt sms till Harry, hur har det gått sedan?” frågar Jade nyfiket.

Ärligt talat har det gått bra. Han har inte smsat mig en enda gång, inte heller har han ringt mig. Visst att det bara är fyra dagar, men det är en framgång. Jag har inte bytt nummer och han har inte ens försökt. Jag hoppas verkligen att det är slut nu. Att han inser att jag har gått vidare och att han hittar någon ny. Någon som inte tar honom för hans kändisskap men även som godkänner Nathaniel och inser att han ska vara hemlig.

”Hallå?” svarar jag i telefonen. Det är förvånande nog min agentur som ringde mig.
”Ja, hej, Spencer. Jag hoppas att jag inte stör nu när jag ringer en söndag så här,” säger William, som han heter, på andra sidan telefonen. ”Men jag fick just en avbokning i sista minuten och jag undrar om du skulle kunna ta hennes plats? Du kommer så klart få extra mycket betalt eftersom att det är så kortvarsel. Till och med dubbelt.”

”När är det?” frågar jag. Om jag ska erkänna så blir jag riktigt, riktigt sugen. Dubbelt betalt? Oja, att jag är med på det.
”Plåtningen startar om två timmar. Så du skulle ha behövt komma typ, nu. Jag förstår dig om du säger nej, men detta är en riktigt stor chans och kan hjälpa dig i fortsättning att få stora jobb och jag tycker att du ska säga ja,” säger William. ”Men du kanske redan har planer, vad vet jag. Men som sagt, det är en riktigt stor chans.”
”Jag tar det. Var är det någonstans?” frågar jag.

När han har gett mig all information och jag har tackat oräkneliga gånger lägger vi på. Det är inte förrän då jag inser att jag redan är upptagen. Fasen också. Jag tvekar att ringa tillbaka och säga att jag inte kan för att jag är upptagen. Men.. Detta är ju som han sa min stora chans. Detta kan visa hur duktig jag är. Jag vill det här. Jag vill verkligen det. Dels behöver jag pengarna också men detta kan hjälpa mig i min karriär.

”Perrie... Jade...” säger jag blygt och de vänder blicken mot mig. ”Jag fick just ett jobb erbjudande...”

”Åh, grattis!” säger Jade glatt.
”Vad spännande, för vem?” säger Perrie.

”Han sa inte vad det var för för märke, men det var underkläder i alla fall. Och han sa att detta verkligen var min stora chans. Så jag vill väldigt gärna men,” säger jag och avbryts av Perrie.

”Men vad är haken då? Kör till! Ring upp och säg att du vill ha det, NU,” säger Perrie uppspelt. Hon är nästan mer uppspelt än vad jag är.
”Det är idag. Typ, nu,” säger jag och blir jag avbruten av Jade istället.
”Super! Då är Nathaniel här och du kommer hit efter och då har vi mat här klar. Låter det bra?” säger Jade.

”Jag kan inte tacka er nog. Ni är guldvärda,” säger jag.

”Se så, iväg med dig och gör oss stolta nu,” säger Perrie.

Jag säger hej då till alla tre innan jag skyndar mig iväg med ett stort leende på läpparna. Jag springer ner till bilen och kör snabbt iväg till studion. Jag har längtat länge efter min stora chans och nu är den äntligen här. Det tar inte lång tid innan jag är framme, dels för att jag kör snabbt och hade trafiken på min sida men även för att Jade och Perrie inte bor så långt ifrån studion. Det första jag ser när jag kommer dit är ett gäng unga tonåringar som kommer fram till mig och ber mig om autograf. Jag trodde att det skulle sluta när jag och Harry gjorde slut, men icke sa nicke. Jag får fortfarande göra det.

När jag väl kommer in blir jag direkt visad till sminket. Jag får veta att temat är romantik och att det är gulliga och romantiska underkläder. Jag kommer plåtas med en kille också och han ska spela min pojkvän. De säger något namn jag aldrig har hört förut så jag vet inte vem han är. De sminkar mig med en mjuk sminkning och gör stora lockar i mitt hår. Inte allt för ovant mot hur jag brukar se ut när jag gör mig fin men jag gillar det verkligen. Det ser bra ut.

Jag blir led ut till studion och de ber mig att ta några bilder ensam innan killen kommer. Nyfiken är bara ordet för att jag ska plåtas med en kille. Det är inte ofta jag gör det. Det händer, men det är verkligen inte ofta. Jag har inte hört att killen kommit ut innan han står framför mig. Min blick är mot golvet och det är så jag möter honom. Men ögonen på hans fötter idiotiskt nog. Fötterna känns bekanta och när jag går med blicken uppåt fastnar min blick vid hans kalsonger. Man kan säga att hans paket är stort, riktigt stort. Han märker att jag kollar där och då börjar han skratta. Det är inte förrän då jag inser vem det är som står halvnaken framför mig. Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill försvinna härifrån och jag vill att jag skulle sagt nej till jobbet. Men mest av allt vill jag nog slå honom riktigt hårt mellan bena.

”Nä men är du här idag, Spencer,” säger han och jag vänder surt upp blicken och möter hans gröna ögon. Åh. Fy fan. "Det var längesedan."

”Jag kan inte fatta att du fixade ihop det här,” ryter jag argt så att alla andra som jobbar här hoppar till. Han står bara där med världens största leende och ler stolt mot mig. ”Bad jag inte dig att lägga av?”

OJ DÅ! OJ DÅ! OJ DÅ! OJ DÅ! Vad har han kokat ihop denna gången? 

Vill ni veta vad som händer?????????? Kommentera på! Grymt kommenterat på förra ju :) Puss på er! ♥