Jag sa nej till Harry angående att flytta in med honom. Även om det är vad jag vill mer än allt kan jag inte svika Maisy igen. Ända sedan vi flyttade hit har jag svikit henne om och om igen. Jag bara kan inte säga till henne att jag ska flytta ut. Det går bara inte. Först sa jag upp mig ifrån jobbet vi hade skaffat ihop, sedan åkte jag till New York i ungefär två veckor, sedan kom jag hem och vi hade ett litet bråk innan jag åkte iväg till USA igen i lite mer än tre veckor. När jag kommer hem säger jag att min två-åriga son ska flytta hem till oss. Man kan helt enkelt säga att vår gemensamma dröm om ett liv i London tillsammans har jag sabbat konstant.

Men som tur var är Maisy inte arg över den delen att Nathaniel bor här. Än så länge älskar hon det. Visst har det bara gått fyra dagar men förhoppningsvis håller det i sig. Harry är här hela tiden han också. Han har flyttat ut ifrån Louis och hans lägenhet och bor här så länge tills hans hus är klart. Jag älskar att ha honom boende med mig och skulle verkligen vilja bo med honom i hans nya hus. Visst kommer jag vara där ofta och sova hos honom, men det är inte samma sak.

”Vilken tid skulle ni kompis komma?” frågar Harry och väcker mig helt ifrån mina drömmar. Det jobbigaste med att Nathaniel bor här är att jag måste vakna så tidigt. Klockan sju har jag gått upp varje morgon hittills vilket är fyra timmar tidigare än vanligt och sedan är jag uppe länge eftersom att då är Harry vaken och vill umgås med mig. Det tar kål på mig. ”Eller kommer du ens ihåg det? Du håller inte reda på något längre, Spence.”

”Säg det när du har tagit hand om en två åring från klockan sju på morgonen när det går i ett hela tiden tills han somnar vid halv åtta och man kan inte gå och lägga sig förrän vid ett för att ens jävla pojkvän inte låter en sova. Nej, just det. Bara håll käften, Harry,” säger jag argt. Jag vet inte varför jag blev så arg. Han skojade bara och det vet jag. Så fort jag sa orden ångrade jag mig. ”Förlåt.”

”Spence,” säger han och tar tag i mitt ansikte med sina händer och kollar rakt in i mina ögon vilket får mig knäsvag varje gång vilket bara han kan åstadkomma. Hur jag alltid vill kasta mig över honom så fort han gör det är helt sjukt. ”Imorgon så går jag upp med Nathaniel och så får du sova ut, okej?” Jag nickar och böjer sig in för att kyssa mig men när han är en millimeter ifrån backar han huvudet med ett stort leende på läpparna. ”Eller är du säker på du verkligen vill kyssa din jävla pojkvän?”
”Slutaaaaaaaaaaaaa,” klagar jag med ett leende på läpparna. Han gör mig verkligen galen. Jag är som nykär i honom hela tiden. ”Och snälla någon. Som om jag skulle vilja kyssa dig. Ew.”

”Jag håller med dig. Fy fan vad äckligt och kyssa dig, usch,” säger han med ett äcklat uttryck.

”Usch och fy. Tack gode gud att du backade,” säger jag och gör klökljud. Jag hör hur en dörr öppnas bakom mig och vänder mig om. Där står Maisy och kollar på oss väldigt dömande.
”Alltså... Seriöst nu, hur mår ni två egentligen?” skrattar hon fram.

”Jag mådde bra. Sedan insåg jag att jag har kysst honom,” säger jag med en äcklad min och pekar på Harry. ”Kan du fatta hur sjukt det är? Usch!”

”Menar du såhär?” säger Harry och drar in mig till honom och kysser mig.
”Det var inte så illa ändå,” säger jag när kyssen är slutet. Jag och Harry skrattar ikapp medan Maisy suckar och stänger dörren om sig. Då plingar det på dörren. ”Hm. Jag antar att det är Nadia.”

Jag skuttar mot dörren hur glad som helst. Även om jag och Nadia inte har känt varandra så värst länge har vi byggt upp en bra vänskap. Visst har vi bara träffats i verkligen två gånger men vi har pratat över telefon väldigt mycket. Hon förstår mig väldigt bra och jag förstår henne bra så vi liksom kompletterar varandra. Och idag är första gången hon ska träffa Maisy, Harry och Nathaniel vilket jag har sett framemot väldigt länge.

Så klart är det hon som står där. Jag kramar om henne snabbt innan hon kommer in. Harry är snabbt framme och hälsar på henne. Maisy har hört att det plingade så hon är snabbt framme efter Harry och hälsar på henne. Nu är två av tre monster avklarade. Det tredje sover dock så det får hon vänta med. Vi fyra går in till köket och där sätter dem tre sig ner medan jag sätter på te. Sedan dyker jag ner mellan Harry och Maisy.

Det jag gillar med Nadia är att hon verkligen är sig själv. Hon bryr sig inte om att Harry är världskändis och låtsas om som om han är vem som helst. Jag vet att Harry uppskattar det minst lika mycket som jag uppskattar det. Dels så vet hon hur kändiskapet fungerar då hennes kusin tydligen är någon känd skådespelare borta i Ryssland men även för att hon har lärt känna Harry genom en helt annan sida än vad andra gör. Hon visste inte ens vem han var innan.

Vi hör hur Nathaniel låter på sitt rum och skriker ”mamma”. Jag är beredd på att lyfta mig för att gå när Harry stoppar mig och säger att han gör det. Han vill inte att jag ska lämna min kompis när hon är här. Jag ler stort mot honom. Han är bokstavligt talat helt underbar. Jag känner hur Nadia ler mot mig medan jag har min blick på Harry så länge det går. När jag till slut vänder mig mot henne kollar hon på mig med stora ögon.

”Hm.. Jag vet inte om jag ska tro på att ni har känt varandra hela era liv. Ni beter er som nykära,” säger Nadia.

”Jag vet. Och dem har alltid varit sådana. Tänk på oss som har fått stå ut med dem så i flera år,” klagar Maisy på skoj.

”Jag ber för dig, Maisy. Jag gör verkligen det,” skrattar Nadia.
”Jag hör er!” skriker Harry inifrån Nathaniels rum och vi alla tre börjar skratta.

Harry kommer ut med Nathaniel bärande. Han slår sig ner jämte mig och Nathaniel sitter i hans knä lutad mot hans bröst med napp i mun och gos hårt i hållandes. Som vanligt då. Men när han ser att en ny människa han aldrig har sett förut sitter vid bordet också blir han riktigt nyfiken. Han kollar på henne och de börjar prata lite smått. Eller rättare sagt, Nadia pratar med honom och han svarar på vissa frågor om han orkar.

När det är dags för Nadia att åka hem har vi bestämt att hon ska passa Nathaniel om två dagar. Jag ska på min plåtning för det nya klädesmärket vilket är mitt första riktiga modelljobb. De jag gjorde när jag var yngre räknar jag inte riktigt. Så jag vill gärna ha med mig Harry som stöd. Och då Maisy jobbar kan hon inte vara barnvakt och då passar Nadia perfekt. En hel dag med Harry och Nathaniel får vara med någon han gillar. Perfekt.