Jag sitter lutad med mitt huvud på Isaacs axel och hans arm runt mig samtidigt som Nathaniel ligger med huvudet i mitt knä. Det är onsdag vilket är vår mysdag. Isaac är ledig på torsdagar så vi försöker alltid att ta det lugnt och mysa på onsdagskvällarna tillsammans. Och idag är en sådan dag. Att bara njuta av varandra är det bästa. Jag zappar mellan kanalerna och fastnar vid en talkshow. Isaac suckar då han inte gillar sådana program. Men denna gången orkar jag inte bry mig om det. Det finns inget bättre på teven ändå.

Helt plötsligt utan någon förvarning dyker Zayns ansikte upp i bild, sedan Niall, Liam och Louis tillsammans. Sist dyker Harrys ansikte upp. Jag vet inte hur jag ska förklara den men Isaacs reaktion är riktigt underlig. Det är som om han spänner ihop sig samtidigt som han slappnar av. Det är helt konstigt. Han blir även helt tyst och jag är snabb med att byta kanal. Då sätter sig Nathaniel snabbt upp och kollar argt på mig.

”Mamma,” säger han argt. Man vill bara skratta åt honom när han ska vara för men jag försöker hålla mig. Som tur var så lyckas jag. ”Ja vill se pappa o kompisana.”
”Kan vi kolla på något annat istället?” säger jag och han skakar argt på huvudet. ”Nathaniel. Lägg av nu.”
Han börjar skrika, ”paaaaaaaaaaaaaaaaaaaaappaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!”
”Åh,” klagar jag högt och byter tillbaka kanal. Jag orkar inte bråka med honom nu så jag går med på det. ”Är det bra nu?”
”Ja,” säger han och nickar stolt innan han lägger sig ner i mitt knä igen.

Värden av showen intervjuar dem och frågar dem massor av basfrågor. Harry är lite mer i bakgrunden och resten av killarna svarar på frågorna. När jag kollar efter har Harry inte ens en egen mikrofon. Jag undrar verkligen varför han inte har det. Kan det vara för att ingen vill att han ska uttala sig om mig? Förmodligen är det så. Jag tror management avskyr det också faktiskt. Det sätter inte Harry i den bästa position direkt.

Efter intervjun är det dags för ett uppträdande. Då talkshowens tittare har fått rösta fram låtar så valde de två ifrån deras första album. De börjar med en av de gamla godingarna, Moments. De ställer upp sig i en rak linje och jag känner hur Isaac spänner sig igen. Jag vet inte riktigt varför men han gör det i alla fall. Liam ska precis börja sjunga när Harry avbryter honom genom att gå längre fram än linjen tillsammans med sin mikrofon.

”Hallå,” säger han i mikrofonen och knackar på den för att prova om den funkar. ”Innan vi börjar, vill jag bara tillägna denna låt till en speciell tjej.”
”Harry, lägg av,” säger Zayn i sin mikrofon och börjar gå efter honom tillsammans med resten av killarna.

”Ni alla vet vem hon är vid det här lagret. Om du nu kollar på detta nu, så vill jag bara säga att jag hoppas att du inser vilket misstag du har gjort. Det är jag som gör dig lycklig för vi har en speciell connection som man inte kan hitta någonstans. Vi är varandras själsfrände och det vet du. Jag älskar dig mer än vad ord kan berätta,” säger Harry.

”Om du inte tystnar nu så får du inte sjunga någonting, okej?” säger Louis och alla i publiken börjar skratta.

Jag känner hur jag blir helt stel. Men Isaac blir nog ännu stelare. Ingen vågar säga någonting. Jag har aldrig kollat på något av programmen där han har sagt något utan jag har bara hört det från andra och sedan kollat upp det på You Tube. Det känns konstigt. Han står liksom och säger det just nu. Det är live och han säger det rakt till mig. Jag vänder min blick sakta upp mot Isaac och han stirrar bara rakt ut.

”Det måste sluta snart,” säger han känslolöst. ”Han kan inte hålla på så med någon som är upptagen. Har han inga känslor för andra? Och det värsta är nog att hela världen är på hans sida.”

”Jag vet,” säger jag.
”Och han inser inte hur mycket det förstör för oss. Vi kan inte ens leva ett normalt liv tack vare honom,” säger Isaac.

”Tänk på att hans son ligger här,” säger jag tyst så att bara Isaac ska höra.

”Vet du hur mycket jag har fått offra för att få vara med dig? Jag säger inte att jag ångrar det, för det gör jag inte. Varje minut med dig är värdefull. Men han gör så att vi lever som i en bubbla. Jag fattar ärligt talat inte hur han kan göra så här mot oss. Jag var hans bästa vän en gång i tiden,” säger Isaac.

”Ja, jag vet och jag håller fullständigt med dig. Men som sagt, du var hans bästa vän och blev kär i tjejen han älskade. Han gör fel men jag kan heller inte skylla allt på honom. Lite är vårat fel också,” säger jag.

”Märker du inte? Så fort jag säger något illa om honom så försvarar du honom. Och bara när jag säger det. Det är som att du fortfarande har känslor för honom,” säger Isaac.

”Det har jag inte. Det lovar jag. Men han, äh, jag kan inte ens förklara det. Det är bara dig jag är kär i, Isaac,” säger jag och kysser honom.

”Bra, för jag är för jäkla kär i dig också, Spence,” säger Isaac.

”Vet du vad?” säger jag och Isaac skakar på huvudet. ”Jag ska tusan skicka ett sms till honom nu och be honom att sluta. Detta har pågått för länge nu. Vi har varit ett par i fyra månader nu så han måste inse att jag har gått vidare. Jag och han är över sedan länge.”

Jag rättar till mig och lutar mig mot ryggstödet på soffan. Nathaniel har redan somnat så jag flyttar ner honom ifrån mitt knä. Sedan tar jag upp min mobil. Jag skriver in Harrys nummer och sedan börjar jag skriva ett sms. Men suddar ut och börjar om igen. Så pågår det ett tag. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Tillslut bestämmer jag tillsammans med Isaac vad jag ska skriva.

Till Okänt Nummer:

Låt mig vara i fred. Jag är lycklig nu. Jag har gått vidare och likaså borde du göra. Detta är inte nyttigt för någon av oss. Så jag ber dig en gång, sluta upp med allt det här. Jag har kommit över dig och du kommer inte få tillbaka mig. Jag är med Isaac nu. Tack!

Vad tror ni? Tror ni han låter dem vara nu eller kommer han fortsätta? Både Spencer och Isaac är ganska så trötta på det. Likaså killarna i bandet, managementet och ett ex antal mer. Hm. Hur går det?

Och just det, besöksrekord igår. Tack så jätte, jätte mycket. Det betyder riktigt mycket för mig faktiskt!

Puss! ♥