Vet att jag sa att jag skulle skriva om skolan, men blev helt enkelt inte så. Här är slutet i alla fall och jag skulle uppskatta så mycket om ni kunde skriva vad ni tyckt om novellen, vad jag ska förbättra till den nya och lite sådant. Och skriv gärna vad ni tyckte om detta avslutet, bra eller dåligt? Förutsägbart eller oförutsägbart? Vill veta allt vad ni tycker! :)

2,5 år senare

Jag tar min bil och kör till skolan. Idag är sista dagen i skolan och sedan är jag fri. Jag kan fokusera helt på att jobba som journalist på tidningen och behöver inte tänka på skolarbeten också. Och det bästa.. Jag får äntligen flytta in hos Zayn. Det var en deal jag och pappa hade. Jag ville inte gå kvar i skolan utan helt fokusera på att skriva för tidningen och samtidigt ville jag flytta hem till Zayn och pappa ville inte släppa taget om mig. Så han sa att om jag går ut skolan och sedan får jag flytta var jag vill.

Jag kommer fram till skolan och där står mina klasskompisar och vinkar till mig. Jag hoppar ur bilen och springer fram till dem. Jag var med killarna i USA i en vecka, de stannade kvar där för att spela in något mer till en musikvideo och jag kom hem sent igår natt för att kunna vara med idag på avslutningen. Den första jag möter är Brittany och vi kramas om i en stor kram. Nu tänker ni säkert, Brittany? Är ni vänner? Men jag ska säga dig att hon höll på ett år kanske och sedan bad vi båda om ursäkt och ända sedan dess har vi varit så gott som bästa vänner.

”I can see in your eyes that something is wrong and I think I can guess what.” säger Brittany och kramar mig ännu hårdare.

”You probably are right, it's just we'd all these plans about today and now I'm all alone here.” säger jag

Jag går mot de andra och så kramar jag om de också. Alla är så fina idag. I klänningar, klackar, fina håruppsättningar och fint sminkade. Det hade varit så roligt om alla alltid gick runt så fixade. Sedan går vi in och så går vi till klassrummet vi ska vara i. Där står Mr. Willams och välkomnar oss alla. Jag kramar om honom som tack för att han hjälpt mig igenom när jag har haft det svårt och sedan går jag och slår mig ner jämte Brittany. Då vi var de sista inne börjar Mr. Willams hålla sitt tack tal. Han pratar om hur han har kommer sakna oss, hur vi var den bästa klass han någonsin haft och hur han önskar oss all lycka till i framtiden. Sådant alla lärare säger på avslutningsdagar antar jag. Sedan ger han ut våra betyg men jag bestämmer mig att kolla på dem hemma istället. Sedan fikar vi lite och sedan är det dags att gå ut för att hålla avslutningen.

Allas familjer har satt sig på stolarna som finns där utom de 4 första raderna som vi avslutningselever ska sitta på. Vi sätter oss ner och sedan går rektorn upp och håller sitt tal. Sedan är det dags för avslutningstalaren att hålla sitt tal. Det är en kille i min klass som har alla A:n i ämnena och han är ofta ansiktet utåt om det är något för vår skola, så det var självklart att det skulle bli han. Han går stolt upp mot scenen och när han ska ta det sista steget upp från trappan snubblar han till och slår näsan i golvet. Alla börjar skratta åt honom och han skrattar bara med och går fram till mikrofonen. Han knackar först några gånger på den innan han börjar prata. Han kollar runt över alla och sedan andas han in som om han ska börja prata.

”That fall I just did, was of course on purpose.” säger han och får återigen alla att börja skratta åt honom.

Han fortsätter att prata och sedan när han har pratat klart ska alla avslutningselever gå upp på scenen för att sjunga den engelska nationalsången. En tradition som finns här på skolan. När vi sjungit klart den kastar alla upp hattar man har på huvudet och sedan slutar vi. När vi slutat går jag ner för att leta efter min familj. Där står alla, mer personer än jag trodde skulle komma. Först möts jag av en jättekram av mina föräldrar och de säger grattis. Sedan kommer Troy och Kewin springandes och de har blivit så stora nu. Jag får en kram av dem. Sedan av Eric. Sedan av Jerry och Veronica. Sedan av Tracy och Ally. Sedan av Wilmas familj. Sedan av min mormor och hennes pojkvän som rest hit från Sverige. Sedan farmor och farfar som rest hit ifrån Spanien. Och sist men inte minst får jag en kram av Nelly och Victoria. De kramar sönder mig och tillslut ber jag dem släppa mig.

Alla ser enormt luriga ut av sig och går hälften åt ett hål och hälften åt ett annat. Där i mitten står mina fyra bästa killkompisar. De springer mot mig och hoppar på mig och kramar de sönder mig som Nelly och Victoria gjort tidigare. Vi ramlar och såklart hamnar jag underst. Men då reser de sig snabbt och jag kommer upp på fötter igen. Men varför är de här om inte Zayn.

”Hey, isn't Zayn here?” säger jag besviket

”I wouldn't miss this for the world.” säger Zayn bakom mig.

Jag vänder mig om och hoppar upp i hans famn och han kramar om mig och vi snurrar runt. Han släpper ner mig och då kysser vi varandra. Även om vi senast såg varandra för 24 timmar sedan har jag saknat honom otroligt. På senaste tiden har vi varit med varandra så gott som hela tiden så det har känts konstigt utan honom det här dygnet.

”How could you come here? Didn't you have some sort of filming left?” säger jag

”No, we were done 3 days ago. That was just some stupid thing we said so we'd suprise you here.” säger Zayn

”Aw, this is the best present ever.” säger jag

”Present? Oh no this isn't your present.” säger han

Då vi alla är klara går vi till bilarna. Jag hoppar in i min bil tillsammans med Zayn och tvillingarna. Sedan kör vi hem till oss där vi ska ha en liten fest för att jag slutat skolan. Vi kommer tillbaka sist och när vi kommer är det bara att sätta sig ner för att äta. Sedan när vi ätit är det dags för mig att öppna presenterna. Jag börjar med den jag fått ifrån Liam, Louis, Harry och Niall. Det är ett kuvert och i där ligger det 2 flygbiljetter och ett brev. På brevet står det följande:

”These tickets will take you and one lucky person, Zayn we guess, to Hawaii for 2 weeks tomorrow morning. So better go pack your things, just kidding! Open Nelly's and Victoria's present now.

Congratulations,
Liam, Niall, Harry and Louis.”

Jag visar upp presenten för alla och tackar hjärtligt dem för den. Sedan letar jag efter Nelly och Victorias present. Det är en resväska fylld med kläder och allt man kan tänka sig behöva ha med sig på en resa. Jag tackar också dem och sedan tar jag mina föräldrars present. De har också ett kuvert och i där finns ett presentkort med pengar på en inredningsaffär som jag absolut älskar, men jag fattar inte riktigt varför jag får det då jag ska flytta in hos Zayn som redan har en inred lägenhet. Men jag tackar ändå och sedan tar jag upp en till present av mina föräldrar och det är en klänning som jag har gått och suktat efter hur länge som helst.

Sedan blir jag sugen på att öppna Zayns present så jag tar lådan och börjar slå upp den. Där i ligger en nyckel. Ganska onödigt då jag redan har en nyckel hem till honom. Men jag ber mamma hämta mina nycklar ändå så jag kan sätta fast den. När jag ska göra det så ser jag att nycklarna inte ser likadana ut så jag kollar förvånat på Zayn.

”Where is this key to?” säger jag

”Our flat.” säger Zayn

”But..” börjar jag och sedan börjar allt klarna för mig. Han har köpt vår första lägenhet som vi ska tillsammans. Jag känner att jag börjar få tårar i ögonen och torkar bort dem, sedan går jag mot Zayn och kramar om honom. ”But you didn't have to, we said we'd share on it.”

”Okey, I've to admit. It's from your parents too.” säger Zayn

Sedan fortsätter jag öppna mina presenter och blir otroligt glad över alla. Presenterna är verkligen helt perfekta. Efter det sätter vi oss ner och pratar lite innan efterätten kommer in. Allt är verkligen helt perfekt och nu märker man verkligen att de bryr sig om en. Jag vill tacka alla så jag klinkar med min sked på glaset för att få allas uppmärksamhet och sedan ställer jag mig upp.

”Thank you so much for coming today. It means the world to me. I'm so lucky to have so amazing persons around me and I wanna say thank you for that.” säger jag

Jag fortsätter med mitt tal lite och sedan umgås vi alla lite innan det blir dags för mig och Zayn att åka hem till våran nya lägenhet. Första natten där. Även om vi knappast har något där så finns det en madrass och sedan ska det mesta vara klart tills vi kommer hem igen efter våran resa. Min och Zayns alldeles första egna semester. Vi har innan varit utomlands tillsammans men då med min familj, med bandet eller gänget så vi två har aldrig varit helt ensamma förut. Vi går ner till bil och då kommer jag på att det är ett ställe jag vill åka till först.

”I wanna visit someone first.” säger jag

Zayn förstår på direkten vem jag menar. Zayn som nu har tagit körkort kör då jag har druckit lite vin och han börjar köra mot vår destination. När vi kommer fram bestämmer vi att jag ska få gå ensam först och så ska han möta upp mig om ett tag. Den har vägen skulle jag kunna blunda medan jag gick och jag skulle fortfarande hitta dit hur enkelt som helst. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har varit här egentligen, men många är det. Tillslut kommer jag fram och jag sätter mig ner.

”Hej Wilma. Det var ett tag sen jag var här nu. Men jag har varit i USA och det har hänt så mycket på sistone. Men du ska veta att det inte går en sekund utan att jag tänker på dig. Du finns i min tanke hela tiden och så fort jag ska göra något tänker jag på dig. Allt påminner mig verkligen om dig och jag kan inte säga annat än att jag saknar dig så himla mycket att det gör ont.” Tårarna börjar rinna och jag försöker torka bort dem men lyckas inte, det kommer bara mer och mer. Men jag fortsätter för jag vill ha allt sagt när Zayn kommer. ”Och jag kan verkligen inte fatta att det har gått snart 1,5 år sedan du gick bort. Det känns som igår som vi skulle träffa Zayn och Niall för första gången och du säger till mig att det är killarna från One Direction. Men jag är glad att du fick alla dina drömmar uppfyllda dit sista år. Du var med din själsfrände och var alltid så glad och spred glädje även in i dina sista dagar då du var så dålig. Och en sak är säker, jag är inte ensam om att sakna dig. Du ska bara se Niall, han är fortfarande som ett vrak och jag vet ärligt talat inte om han någonsin kommer hitta sådan kärlek han hade med dig. Jag önskar av hela mitt hjärta att du var här och delade allt med mig. Imorgon ska jag och Zayn till Hawaii i två veckor och när vi kommer hem har vi vår första alldeles egna lägenhet klar. Jag har inte sett lägenheten än men tydligen ska den vara helt breathless.
Du ska veta att jag saknar dig vara sekund och jag älskar dig min allra käraste syster.”