”You need to stop being so jealous Gen, it was one year ago.” säger Zayn

”I'm not.” säger hon klagande. Yeah right. ”It's just that you do anything for her. Dancing, showing your love in public and just everything you didn't wanna do with me.”

”It's because I love her. She's the one.” säger Zayn. Jag kollar på Wilma och vi båda ler löjligt.
”She's 16 years old, come on.” säger Geneva

”I don't care. She's still the love of my life.” säger Zayn

”And you're the love of my life.” säger Geneva

 

---

 

Jag kände hur jag började bli arg, riktigt arg. Hur klarar man av att stå och flörta och bekänna sin kärlek för en upptagen kille som dessutom har sin tjej på samma fest. Det är ju bara sjukt. Tänker hon inte alls på att någon skulle kunna höra det och säga det till mig? Eller som det är, att jag hör det?

”Go inside and tell her to stop.” viskar Wilma men jag skakar på huvudet. ”Or let Zayn handle it on his own.”

”Yep, I trust him.” viskar jag tillbaka

”Gen, stop. Just stop. You know that's not true, you're just telling me that because you're jealous and drunk. Go home and call me tomorrow and say that you're sorry.” säger Zayn

”You, you, you! I laaaav you!” säger Geneva högt

”You can't even walk straight or talk normal. Go home, I don't want you here.” säger Zayn

 

Hon brister ut i gråt, det låter verkligen som om något hemskt har hänt. Och hon har inte det finaste gråtet heller så varken jag eller Wilma kan stå emot att börja skratta. De hör oss och Zayn som känner igen våra skratt börja skratta han också. Hon rusar ut och kollar argt på mig men gör inget utan springer förbi. Hon springer till Rebecca och tillsammans så drar de härifrån. Jag går på toa tillslut och Zayn väntar på mig utanför medan Wilma drar iväg. När jag kommer ut igen kommer jag på att jag skulle dragit till den nya skolan idag.

”Fuck!” skriker jag ut och Zayn bara kollar på mig. ”I forgot to go to the new school.”

”Well that's an amazing start! They must already love you.” säger Zayn

”I'm seriously getting tired of myself. Why can't I ever do something right?” säger jag

”Are you sure Wilma wasn't there?” säger Zayn

”Almost, she hasn't told me anything though.” säger jag

”Go talk to her then.” säger Zayn, vi börjar gå och leta efter henne och såklart hittar vi henne hånglades i soffan med Niall. Vi hostar lite och de kollar upp så jag går och sätter mig jämte Wilma för att snacka med henne.

”Hallå, var du i skolan idag? Jag missade det helt och så sov vi ju faktiskt, inte konstigt men ah. Men var du där?” säger jag

”Ja, ingen som öppnade hos er och ni svarade inte så Niall hängde med mig.” säger Wilma

”Ops... Varför sa du inte det tidigare? Och vad sa du till dem?” säger jag

”Skulle se hur lång tid det tog för dig att komma på det och jag sa att du var sjuk så de önskade bara att du skulle bli frisk till på måndag.” säger Wilma

”Kommer vi gå tillsammans?” säger jag

”Då vi valde exakt samma kurser, ja. Just det, dina grejer som du fick där ifrån ligger hemma hos Niall bland annat den ytterst sexiga skoluniformen.” säger Wilma

 

 

 

Måndag morgon 08:00

Var jag otålig när vi väntade Zayn? Då är det inget mot nu, ingenting. Jag kollar ner på skoluniform och vill bara spy så ful den är. Kjol, knästrumpor, skjorta, stickad tröja, kavaj, slips och några små skor som liknar steppskor. Håret har jag nersläppt med slingor i ett spänne därbak. Gör outfiten lite bättre i alla fall, likaså med sminkningen. Inte för att jag gjort något speciellt, men man ser lite bättre ut i alla fall. Mobilen plingar till och jag antar att det är Wilma som säger att hon är här med taxin nu. Jag tar upp mobilen, men jag har visst fel. Det är från Zayn. ”Good luck today, my love. I can pick you up when you finish if you want to and we'd go and eat somewhere.” Hm. Jag vill spendera tid med honom. Men jag vill att de ska se mig som mig. Jag bestämmer mig för att svara lite senare istället.

 

Då ringer mobilen igen och det är Wilma så jag går ner till henne och hoppar in i taxin. När jag ser hur hon ser ut börjar jag skratta för mig själv. Inte nog med att vi har samma skoluniform har vi också lyckats sätta upp håret likadant och vi har ju sedan tidigare likadana väskor. Så vi ser ut som tvillingar. Tur var har jag med mig en extra tofs så jag tar och sätter upp allt i en högtofs i stället. Jag frågar henne vad hon tycker jag ska göra med Zayn, om jag ska be honom hämta upp mig eller inte, och hon tycker att jag ska åka till honom istället. Jag håller nog med henne, det är nog faktiskt bäst. Så jag skickar iväg ett sms och när det är framme är vi framme vid skolan.

 

Jag går ut och kollar upp mot skolan. Den är minst trippel så stor som min förra men ändå så går det bara hälften antal elever mot den förra. Den ser verkligen ut som en typisk engelsk skola. Stora, höga grindar som avgränsar skolan som man inte för gå utanför under skoltid, en stor träport in till skolan, höga fönster längs långsidorna och så ligger den verkligen mitt i allt, omringad av grått grus. Man kan inte riktigt säga att den ser ut som en skola, snarare som ett psykhem eller något. Den ser inte så inbjudande ut om man säger så. Men pappa sa att det var den bästa skolan i London, eller rättare sagt utanför London, så det ska nog gå bra. Vi börjar gå in och ler mot de alla elever som står utanför skolan i väntan att få börja. Jag känner hur alla, verkligen alla, stirrar på oss men jag besvärar bara blickarna med leenden och de flesta ler faktiskt tillbaka. Vi går in i skolan såklart, då vi ska försöka hitta i denna stora skolan. Jag känner redan hur mycket problem vi kommer få för att vi kommer för sent. Men det ska nog gå, det måste finnas elever som är villiga att hjälpa en.

 

Jag hör hur någon harklar sig jämte oss och vi vänder oss dit. Där står en gammal tant i 70 års åldern, hon har grått hår slickat i en tofs, blåa stora ögon som gömmer sig bakom ännu större glasögon och hon är klädd i färger som matchar skolkläderna. Rektor eller lärare gissar jag på.

 

”Why are you young gals doing in here already?” säger hon strängt med en pipigröst.

”We are new here and thought it'd be a good idea to go inside early to find our classroom.” säger Wilma

”You aren't allowed to be inside until the clock bells. But for this time, it's okey. But if I ever see you in here one more time I'll give you a dot. Now go find your classroom.” säger hon med sin pipigaröst och det är nästan omöjligt att ta henne seriös för det låter bara så fel med den rösten.

 

Vi går ifrån henne och när hon kommit ur hörhåll börjar vi skratta åt henne. Sedan kollar vi ner på pappret för att hitta namnet till klassrummet. 3-025. Vi gissar att det betyder att det är på tredje våningen och att rummet har nummer tjugofem. Vi går upp för den gigantiska trappan som tar oss till tredje våning. Vi har rätt för när vi kommer till det rummet vi tror att det är sitter en man därinne och vi frågar om vi är rätt och såklart är vi det. Han visar oss var vi kan sitta och där slår vi ner oss. 5 minuter senare börjar alla elever dundra in. Ännu en gång känner jag hur alla blickar är fast vid oss. Det är ganska obehagligt faktiskt.

 

”Shouldn't they introduce themselves, Mr. Williams?” säger en blondtjej framför mig och pekar på oss.

”Yes, of course, Miss Francess.” säger Mr. Willams. Jag kollar på Wilma och hon nickar och vi reser oss upp och går fram till katedern där läraren sitter.

”I'm Wilma Stolth, soon to be 16 years old. I'm Swedish and just moved here with my family and hers.” säger Wilma

”Hm, yeah..” börjar jag. Jag gillar inte att stå framför folkmassor. ”I'm Izabella Smith, 16 years old and I'm half Swedish, half English and yeah I just moved here.” säger jag och vi börjar gå tillbaka till våra platser.

”So it isn't Malik yet?” säger den blonda tjejen som sa att vi skulle presentera oss. Så det vara bara så hon kunde vara säker på att det var jag.

”No, not yet. But eventually. Wanna come to the wedding?” säger jag, jag fortsätter med killing with kindness.

 

Alla börjar skratta och jag ser på henne hur arg hon blir. Hon är nog inte vad vid att bli knäckt, verkar som om hon är någon slags drottning på skolan eller något. Jag slinker ner på min plats och massa runt mig tar upp handen för att göra high five. Jag gör såklart tillbaka och sedan koncentrerar jag mig på lektionen. Plötsligt vänder sig tjejen om, som jag har hört heter Brittany, och mimar ”This is only the beginning.” till mig.

 

---

Kommentera? :)