När jag kommer in i mitt rum också så vänder han sig om mot mig och bara står och kollar på mig utan att säga ett ord.

”Why are you here?” säger jag argt

”I want to talk to you, why else?” säger han

”No, I don't want to see you. You ha-” säger jag och stoppas av att Harry kysser mig.

---

Hans läppar möter mina, och förvånansvärt gör jag inget motstånd. Men efter några sekunder så kommer jag på vad tusan jag håller på med och puttar undan honom samtidigt som jag slår till honom på kinden.

 

”Out, just out!” skriker jag

”Just admit it, you've feelings for me!” säger han

”It has always been Zayn and it will always be no matter what happens.” säger jag

”You're to afraid to admit it.” säger Harry. ”Let's try again and I promise, you'll feel it.” Han böjer sig mot mig och då börjar jag slå honom på bröstet.

”OUUUUUT!” skriker jag och då hör jag hur dörren öppnas och där står mamma.

”You should go home.” säger mamma och kollar på Harry. Rädd som han är skyndar han sig ut och jag hör ytterdörren stängas efter 20 sekunder. ”Vem var det?” Jag kommer på att mamma än så länge bara träffat Niall från bandet.

”Det var Harry, han i Zayns band.” säger jag och jag vet att det är bäst att berätta hela Harry-historien så det gör jag.

”Izabella, Izabella... Du måste berätta för Zayn.” säger mamma

”Det är ju det också.. Han har ljugit för mig hela dagen och de andra ignorerar mig.” säger jag

”När du får tag på honom så får ni träffas och prata ut om allt. Det kanske bara inte funkar längre. Han här och du där, jag vill så klart inte att det ska ta slut men det kanske bara är för era egna bästa.” säger mamma

 

Jag gör inte så mycket, fikar lite med familjen och somnar till lite i sängen. Jag vaknar till av att jag får ett sms. Från Zayn såklart. ”We need to talk, I'm home now so you can come anytime.” Inget babe, inget x, ingen smilies, ingenting. Bara blankt. Det är säkert som mamma sa, detta är slutet. Jag orkar inte tänka så, jag kan bara inte, jag klarar mig inte utan honom. Jag känner hur tårarna börjar komma, men torkar snabbt bort dem. Jag vill visa mig stark nu, stark framför honom även om detta tär på mig. Att jag verkligen var så dum och trodde att det skulle funka att ha ett förhållande med honom. Jag byter om till ett par jeans och en vanlig tjockiströja och går sedan ut till familjen och säger att jag ska gå. Jag ser på mammas min att hon fattar vad som är på gång så jag ger henne ett fejk leende och det verkar som hon går på det för hon ler tillbaka.
När jag kommer ut tar jag på mig luvan och börjar gå mot hans lägenhet. Det börjar regna lite lätt så jag börjar springa istället. Hur typiskt är det inte egentligen? Det här humöret plus regn, och att allt händer på en och samma dag. 3 oktober 2011 är verkligen inte min dag. Jag kommer fram ganska fort då jag har sprungit hela vägen, dyngsur dessutom. Jag knackar på dörren och han öppnar fort. Jag kommer in och går och sätter mig i soffan på direkten utan att säga någonting. Han säger inte heller någonting men kommer och sätter sig jämte mig. Inte visste jag att tystnad kunde vara så jobbigt, för nu kommer tårarna igen. Jag är inte stark, jag klarar inte det här. Jag torkar bort tårarna igen med armen och kollar åt ett annat håll, han får inte se mig såhär.

 

”No, babe, why are you crying?” säger Zayn. Fan. Han såg.

”What do you think? Because nothing is going my way. My friend's sick, my friends ignore me and now this, I don't know if I can make it anymore.” säger jag

”What are you talking about? What do you mean with this?” säger Zayn

”I know we are over and all I wanna say is that I really hope we stay friends. You know me better than I do and I need you to talk with.” säger jag

”Over? Are you breaking up with me?” säger Zayn och jag ser att han också får tårar i sina ögon.

”I? It's you who're breaking up with me.” säger jag

”Bells, my love, I'm not breaking up with you and haven't planned to do it either.” säger Zayn och hoppar närmre mig och lägger armen om mig. Men jag puttar bort den igen.

”Then why have you lied to me all day? Interview? Yeah, right. Harry wasn't on an interview, neither was Liam or Louis. So it was just you and Niall? Liar.” säger jag och jag känner att jag blir lite arg, kanske lite för arg. Men han lovade faktiskt att inte ljuga en gång till.

”I had to.” säger han och det gör bara att jag blir ännu argare, tvungen att ljuga?
”I'm off, I hate this city everytime I come here something bad happen.” säger jag och reser mig och börjar gå mot dörren men då kommer Zayn upp och tar tag i min arm och stannar mig. ”Now what?”

”You wanna now why I've lied and why everyone has been all weird?” säger han och jag nickar. ”Well, I've planned this thing for you as a suprise since you weren't here on our 1 month anniversary, but now all that is ruined. But whatever you, don't hate me. As you said before, you know me better than I do. Don't leave me, please, stay.”

”Always the truth?” säger jag och han nickar. ”Guess I'm staying then.”

”Gonna go cancel everything, can't you order food?” säger jag

”Can't you move it until friday instead? We can have a double date with Niall and Wilma?” säger jag och han kollar konstigt på mig, inte konstigt, han vet ju inte om Wilma. ”Yes she's coming on Thursday.”

”Well, yes sure I could.” säger han

 

Han ringer och fixar mitt och jag ringer och beställer kinamat. Vi tänder lite ljus, sätter igång A Walk To Remember och äter maten. Man behöver inte göra mycket för att imponera på mig, jag blir är nöjd bara jag får spendera tid med honom. Vi bestämmer att jag ska stanna över natten, så jag skickar ett sms till mamma och säger att jag gör det.

 

”Go get me something comfortable!” säger jag

”Pft, do it yourself. My room is over there!” säger han och pekar mot den, som om jag inte visste att den är där.

 

Jag hoppar upp och skuttar dit. När jag kommer dit ser jag massa påsar ligga på sängen och nyfiken som jag är går jag fram och kollar vad det är i påsarna. I den första påsen ligger en skjorta och en kavaj, i nästa finns det ett par byxor och en klänning. Jag tar upp och kollar på klänningen, riktigt fin är den. Inte kan väll han ha köpt den här till mig? Jag kollar efter storleken, och det är min. Jag kollar i nästa påse och där i finns det en skokartong som jag öppnar. Jag blir helt stum, skofreak som jag är. Det är de finaste klackarna jag någonsin sett och ja, i min storlek dem med. När jag öppnar den sista påsen börjar jag skratta lite lätt, det ligger nämligen underkläder där i. Men jag sätter på mig dem och går sedan och ställer mig i dörren, på ett sånt där snyggt sätt.

 

”This is better than I expected.” säger han

”Come on then.” säger jag

 

Jag vaknar upp själv i sängen så jag tar på mig mina trosor och en av Zayns t-shirts och går upp. Där står han och gör pannkakor. Jag sätter mig och kollar på tills det är dags att äta. När han har ätit upp kommer han på förslaget att vi ska gå in till Louis och Harry.

”No please, I don't wanna see Harry. Can't we go to Niall instead?” säger jag

”Yes, sure. But why?” säger han

”Uhm, well...” börjar jag, och jag vet att jag måste berätta, men det är svårt. ”He kissed me after he said he had feelings for me.”

”What? Are you serious?” säger han

”Yes, but it's nothing. I told him I don't have any and that you are the one. I just don't wanna see him” säger jag

”That little bastard. I'm gonna kill him.” säger Zayn och reser och börjar marschera ut mot deras lägenhet, jag springer efter honom och precis innan deras dörr lyckas jag stanna.

”Don't do anything, just leave him alone. I beg you.” säger jag

 

 

Han svarar inte mig utan struntar i det och går in till dem och letar upp Harry. Han hittar honom och de börjar skrika på varandra. Louis hör det och kommer dit och säger åt dem att sluta, han går emellan dem men då slår Zayn till Louis.

 

”Zayn?” säger jag och han tittar på mig. ”We are over.”