Min käraste Spencer Elizabeth Styles,
Jag har gjort bort mig. Igen. Jag vet att jag sa den 26:onde oktober 2012 att jag aldrig skulle göra dig ledsen igen. Men jag har det. Jag ångrar mig otroligt mycket men jag hade helt enkelt inte tid att tänka på det. Det var så mycket annat som var på min hjärna så det bara hände. Som sagt är jag väldigt, väldigt, ledsen för att detta har hänt men jag kan inte ändra på det nu. Jag hinner inte och jag kan helt enkelt inte. Jag måste ge mig iväg och det med detsamma. Om du vill att vi ska separera på oss nu, vet jag inte vad jag gör. Du betyder helt enkelt allt för mig.
Jag har tagit adjö av Allie och Darcy när jag lämnade dem på deras dagis. Det var så länge sedan jag var ifrån dem över två timmar att det gjorde ont att lämna bort dem. Det är helt sjukt hur stora de börjar bli. De är redan tre år! Det känns som om det var igår vi fick se deras små gröna ögon och det lilla lockiga håret för första gången. Jag har även lämnat av Nathaniel på skolan. Som vanligt fick jag inte följa in honom. Gamla farsan är visst inte lika rolig att ha och göra med när man är femton år.
Nu när jag kom och tänka på det vill jag gärna dela av mig av några av mina vackraste minnen jag har i mitt liv, jag är rädd att du inte kommer vilja se mig i ansiktet efter det här så jag vill gärna dela med mig om dem i hopp om att du kommer tänka annorlunda efter du har läst dem. För du är verkligen hela min värld och utan dig vet jag inte vad jag skulle ta mig åt. I alla fall, vi börjar ifrån början.
30 maj 1994, första gången jag träffade dig. Så klart kommer inte jag ihåg det. Jag var bara några månader. Men våra föräldrar sa alltid att det var då vi träffades för första gången. Så jag är hemskt glad för det datumet.
23 november 1999, då flyttade du till Holmes Chapel. Behöver jag säga något mer? Tänkte väl inte det.
2 juli 2005, när vi reste till södra Frankrike med våra familjer och vi hade vår första ”riktiga” kyss. Jag kommer ihåg det som igår. Hur vi smög iväg ifrån dem andra bara för att göra det. Jag ler bara jag tänker på det.
10 mars 2009, hm, jag gissar på att du kommer ihåg vad vi gjorde för första gången då.. ;)
30 juli 2012, då jag fick träffa min underbara son för första gången. Den känslan jag hade då går helt enkelt inte att beskriva. Jag var så spänd och rädd men samtidigt så glad. Det är bland det mest nervösa jag någonsin gjort. Men även det bästa.
26 oktober 2013, då jag fick tillbaka min stora kärlek efter månader av försök. Det var en underbar kväll, även om jag fortfarande har ett litet ärr på en knota efter att jag slog Isaac. Men vad gör man inte för sin kärlek?
5 februari 2014, då vi gick ut med att vi hade en son tillsammans. Vi behövde inte längre vara instängda utan vi kunde gå ut och göra grejer tillsammans som en familj!
9 januari 2016, då du sa ”ja” till mitt frieri. Den känslan är obeskrivlig den också.
20 augusti 2019, tre och ett halvt år efter mitt frieri blev det äntligen oss på papper också. Du blev äntligen Spencer Styles och det är förmodligen min favoritdag i hela mitt liv. Om man bara kunde hade jag mer än gärna gjort om det.
19 maj 2022, Nathaniel fick äntligen sitt efterlängtade syskon. Och inte bara ett, utan två. Underbara Allie Gemma Styles och Darcy Maisy Styles föddes. Vi båda fick namnet vi ville ha på vår först födda dotter, kunde det bli bättre? Nej, inte riktigt.
25 november 2024, vi köpte vårt tredje hus. Om man tänker till det i London och det i Sevilla, kan dem inte mäta sig alls. Det var huset vi alltid drömt om. Kommer du ihåg när vi var små och alltid gick runt på gatorna i Holmes Chapel och drömde om det huset? Och nu ligger det i våra händer. Visst, vi spenderar inte så mycket tid där som vi egentligen ville men vi har det åtminstone. Vårt liv finns i London, men när vi väl är där njuter vi så mycket vi kan. Det huset är verkligen vi. Så det datumet älskar jag verkligen.
När du läser det här hoppas jag att du verkligen inser att du älskar mig. För det gör du ju, eller hur? Så snälla, snälla, snälla, Spencer, glöm inte av det när jag nu snart kommer säga dig vad jag har gjort. Du betyder allt för mig som jag har sagt så många gånger förut så jag förstår faktiskt inte själv varför jag gjorde som jag gjorde. Jag ångrar det. Det gör jag verkligen. Om jag kunde ändra det hade jag gjort det ogjort. Låt det heller inte gå ut över Nathaniel, Allie eller Darcy. Dem är bara barn och även om dem var där, kan dem inte rå för det.
Ja, jag glömde köpa köttfärs. Så du kan tyvärr inte göra din underbara tacopaj. Jag såg verkligen framemot den, det kan du inte förneka, så jag är verkligen helt förstörd av att den inte blir av. Men vad jag är mest rädd för är att du kommer lämna mig för att jag är så hopplöst glömskt mest hela tiden. Är det över? Älskar du mig inte längre? Jag förstår dig verkligen om du nu känner så, men jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att vi kan glömma detta och gå vidare, leva som vanligt. Men det kanske inte går. Du kanske är allt för besviken på mig. Men jag vill i alla fall att du ska veta det här; jag älskar dig, min lilla stjärna.
Massor av pussar,
Harry, din (ex-)man.
Ps. Jag lovade Nathaniel att köra honom till hans fotbollsträning när den börjar så jag, Allie och Darcy kommer tyvärr inte vara hemma när du kommer hem. Men jag är hemma runt 19:30 någon gång. Ds.
Ps 2. Jag älskar dig mer än du någonsin kommer förstå. Ds.
Ps 3. Ja, jag skrev bara detta för att visa hur mycket jag uppskattar dig och våra minnen tillsammans. DU är bäst! Ds.
Jag var verkligen så rädd medan jag läste brevet. Mitt hjärta slog hårdare av nervositet än vad det gjorde när vi stod framme på altaret för sex år sedan. Det var längesedan jag var så nervös för att få reda på något. Men samtidigt rädd för att få reda på det. Och så var det att han hade glömt köpa köttfärs. Samtidigt som jag bara vill slänga mig i hans armar för att han inte har gjort något hemskt vill jag slå honom rakt mellan bena. Han skrämde mig så mycket att det inte är sant. Jag bestämmer mig för att skicka iväg ett sms till honom.
Till Harry:
Du skrämde skiten ur mig! Nästan så att jag vill dra igenom en skilsmässa bara för det. Nej, men om du någonsin skrämmer mig så här igen så är det definitivt över. Och du? Jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå. Puss på dig! Hälsa flickorna och Nathaniel om han är där.
Från Harry:
:-) Roligt var det i alla fall, erkänn bara! A och D hälsar tillbaka och säger att de vill ha pannkakor. Kolla ut på uppfarten så är vi där. Älskar dig mer.
Nu var det slut. Jag vet att det var så där cliché som alla andra. De fick leva lyckliga tillsammans för alltid tillsammans och allt de där som man ser i Disney-filmer. Men jag klarade inte av att göra något annat än så det blev. Jag shippar dem tillsammans för mycket. Jag är helt galen i ett fantasi-par, håller jag på att bli galen eller?
Men nu när denna är slut vill jag gärna höra ALLT vad ni har tyckt om den. Från början till slut, ja allt. Bra som dåligt, liksom.
Om ni kollar in imorgon vid 18:00, kommer ni få se ett inlägg om den nya novellen. Lite basic om den och så där.
Tack för att ni har varit med på denna här novellen, nya som gamla läsare. Ni är bäst och jag skickar ut all kärlek jag kan till er för ni är bara så underbara så att det inte är sant. Kram på er och hoppas att ni stannar till nästa! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
