”Det är ute nu,” säger han och jag kollar med en oförstående blick på honom. ”Eftersom att den där texten cirkulerade runt på internet och sedan såg de bilder på dig och Eleanor har de fattat att det är du som är min flickvän.”

”Jag visste att det skulle vara idiotiskt, jag bara kände det på mig, fan också,” klagar jag högljutt.

”Du reagerade inte på ordet flickvän, förvånande nog. Vad tycker du om det?” säger han med en extra romantisk röst. Åh, han är så mesig att han blir underbar. ”I mina öron låter det helt underbart!”

Jag har alltid varit hans flickvän. I elva år. Hela min uppväxt var jag Harrys flickvän och Harry var min pojkvän. Det var alltid så det var. Spencer Elizabeth de la Rosa Charles och Harry Edward Styles har alltid var flickvän och pojkvän. Vi var paret som folk trodde skulle hålla hela livet ut och vi var två av dem, så när de fick reda på att det var slut mellan oss gick ryktet snabbt runt i Holmes Chapel. Ingen trodde egentligen på oss. Vi var helt enkelt paret som alltid skulle vara tillsammans. Så det är klart att det inte låter konstigt när han säger det.

 

Jag glömmer nästan helt bort att de har kommit på att det är jag som är hans flickvän. Vi började prata på om pojk- och flickvänner istället så jag glömde nästan bort det. Hur mycket jag än vill vara okej med det, skrämmer det mig något otroligt. Att aldrig kunna göra något man vill utan att vara rädd för att någon ska få det på bild eller film så att hela världen kan se det. Att inte kunna gå ut på stan i sin egna lilla värld och bara skit i alla runt om sig för att folk kan få fel intryck av en. Det är mycket som kommer ändras. Mitt liv kommer ta en hel sväng om. Jag måste prata med Eleanor och få tips från henne.

 

”Vill du att vi ska typ, ehm, alltså.. Erkänna det själva eller låta folk fortfarande gissa?” frågar Harry mig helt plötsligt.

”Jag vet faktiskt inte. Båda har sina fördelar,” säger jag. ”Jag ska logga in på Twitter nu även om jag skulle ha en paus. Jag måste se vad folk har skrivit till mig,” säger jag snabbt.

 

Jag trycker ner Skype-fönstret men det är fortfarande på. Bara att jag inte ser Harry på skärmen. Jag skriver in Twitter i sökrutan och trycker upp Twitter när det kommer upp som alternativ. Det poppar upp och jag behöver inte logga in då jag redan är inloggad som tur är. Lite mindre skrivning. I bakgrunden hör jag Harry fråga hela tiden vad jag ska göra och ber mig att inte göra något jag senare kommer ångra. Men jag lyssnar inte så noga på honom. Jag fokuserar på att samla mod till mig för att trycka på Connect-knappen istället. Att jag har fått flera tusen nya följare har jag redan sett.

 

Tillslut trycker jag in mig där och ser att massor och massor av tjejer har twittrat till mig. Den första jag möts av är faktiskt snäll, likaså den andra. Men den tredje, den har jag inte ens ord för. Jag har aldrig sett något så elakt förr. Jag scrollar neråt och dem blir bara elakare och elakare. Men ibland skymtas en och annan snäll och de får mig lite glad men de flesta är elaka. Och även om man ser massor av snälla är det alltid de elaka som man tar åt sig av.

 

Jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder och jag kan inte hjälpa det. För varje elak tweet vill jag bara försvinna längre och längre ner i marken. Jag har till och med glömt bort att Harry ser mig och det är inte förrän han frågar mig vad det är som jag kommer på det igen. Jag försöker dra en lögn och säga att jag saknar Nathaniel för mycket men han genomskådar det som vanligt. Jag är inget bra på att ljuga för honom.

 

”Spence, ta inte åt dig av vad de säger. De är bara avundsjuka på dig. De menar egentligen inte det,” försöker han lugna mig med. Men han lyckas inte.

”Hur kan folk vara så elaka?” får jag fram igenom mina tårar. ”Fattar de inte att jag också har känslor? Bara för att jag är med dig betyder det inte att jag inte bryr mig om vad folk tycker om mig.”

”Logga ut därifrån nu och skit i vad de säger. Snälla, Spence. Inte bara för din skull utan för min också. Jag vill inte se dig så här och speciellt när jag inte kan vara där och trösta dig. Snälla, gör det för ditt eget bästa. Logga ut därifrån nu,” säger han mer upprört än förut.

”Jag ska ta bort mitt konto. Jag klarar inte av detta,” säger jag.

”Gör inte det. Visa att du är stark. Ha kvar det men logga ut därifrån nu. Snälla,” säger Harry.

 

Jag gör tillslut som han säger och loggar ut därifrån. Tårarna fortsätter rinna men Harry gör det lite bättre. Han vet alltid vad han ska göra för att få mig på bättre humör. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Jag fattar verkligen inte hur jag klarade två hela år utan honom, jag gör verkligen inte det. Han är som min livskraft.

 

Det ploppar till i min mobil så jag tar upp den. Det är ifrån Twitter. Det står att Harry har gjort en ny Tweet. Jag får alltid upp på mobilen när han eller någon annan i bandet har gjort en ny tweet. Så jag trycker jag snabbt upp den för att se vad han har skrivit. ”Jag fattar inte hur ni kan skicka hat till en person ni inte ens känner. Ni vet inget om henne. Ni skadar inte bara henne utan mig också.” Det tar inte lång tid innan det ploppar till i mobilen igen och Harry har gjort ytterliggare en Tweet. Jag trycker så klart upp den lika snabbt. ”Hur kan ni ens kalla er fans om ni skickar hat till alla som kommer i kontakt med oss? Snälla, lägg av innan ni förstör för alla.”

 

Jag tackar Harry så mycket för det han skrev. Han säger så klart att det är lugnt och att det inte var någonting. Men han vet inte hur mycket det betydde för mig. Vi fortsätter prata om allt vi två ska göra när han kommer hem igen. Bland dem är att han ska ha en fest för alla våra vänner ifrån Holmes Chapel som Tyler och Isaac ville, bjuda hit mammor och skämma bort dem lite och störst av allt jag någonsin gjort; gå ut hand i hand på stan. Jag fasar redan för det samtidigt som jag inte kan vänta på att det ska hända.

 

Harry's point of view

”Jag har en sång jag vill sjunga för dig, får jag det?” frågar jag Spencer.

Precis som jag hoppas skiner hon upp i ett leende, ”har du? Klart du får, vilken då?”

”Ja, det har jag. Du ska få se, ha tålamod, Spence,” säger jag leende. Även när hon är som ledsnast lyckas jag få henne att le. Det gör mig glad. Det finns inget bättre än att se henne le. ”Är du redo?”

Hon nickar och leendet blir bara större, ”ja.”

 

Jag kollar rakt in i kameran och möter hennes blick som kollar rakt in i kameran också. Jag håller kvar blicken där samtidigt som jag andas in för att börja sjunga.

(Lyssna på medan nedanstående läses.) 

 

 

”Come stop your crying

It will be alright

Just take my hand
Hold it tight

 

I will protect you
From all around you
I will be here
Don't you cry

 

For one so small,
You seem so strong
My arms will hold you,
Keep you safe and warm
This bond between us
Can't be broken
I will be here
Don't you cry

 

'Cause you'll be in my heart
Yes, you'll be in my heart
From this day on
Now and forever more

 

You'll be in my heart
No matter what they say
You'll be here in my heart, always

 

Why can't they understand the way we feel?
They just don't trust what they can't explain
I know we're different but deep inside us
We're not that different at all

 

And you'll be in my heart
Yes, you'll be in my heart
From this day on
Now and forever more

 

Don't listen to them
'Cause what do they know?
We need each other
To have, to hold.
They'll see in time
I know

 

When destiny calls you
You must be strong
I may not be with you
But you've got to hold on
They'll see in time
I know
We'll show them together

 

'Cause you'll be in my heart
Yes, you'll be in my heart
I'll be there from this day on,
Now and forever more

 

Oh, you'll be in my heart, you'll be here in my heart
No matter what they say, I'll be with you
You'll be here in my heart always
Always
I'll be with you
I'll be there for you always
Always and always
Just look over your shoulder
Just look over your shoulder
Just look over your shoulder
I'll be there always”

---