”Toppen! Glad för din skull.. Du skulle sett din mamma när jag berättade för henne att du stuckit. Om hon hade kunnat hade hon gett mig utegångsförbud..” säger pappa och jag börjar skratta. ”Och hon kan inte göra något mot dig, för du gjorde inget fel i det hela.”

”Men vi hörs, jag kommer på tisdag eller onsdag och Zayn hänger med. Jag älskar dig.” säger jag

”Älskar dig mer.” säger pappa och så lägger vi på.


Louis kör tillbaka oss till Zayn och jag tar min väska och sedan säger vi hejdå till dem och går in till Zayn. Klockan har blivit ganska mycket då vi gick på en film efter vi ätit så vi är båda ganska trötta. Alla andra har gått och lagt sig, inte konstigt då de har jobb och skola imorgon så vi får smyga oss upp till Zayns rum. Jag tar på mig min pyjamas som består av ett par flanellpyjamasbyxor och ett vanligt enkelt linne. Jag blir ensam på hans rum och kollar runt lite mer på det, förra gången såg jag inte så mycket. Jag kollar på bilderna han har på sitt rum och i hans gamla garderob. Jag hittar tyvärr inget jag kan reta honom med så jag kryper ner i sängen i väntan på honom istället. Jag hinner somna innan han kommer tillbaka men vaknar upp av att han kryper ner i sängen han också. Han lägger sig bakom mig och håller mig tätt emot honom samtidigt som han kramar om mig. Här hör jag hemma, i hans famn.

 

”Wake up now, lazy!” säger Zayn och puttar på mig.

”Why? It's not like I've school today so why can't we just chill here?” säger jag

”No, but it's nearly 12 and I'm taking you out for breakfast. So get up!” säger han

”Okey, I'm gonna get a shower first.” säger jag och reser mig upp från hans säng.

”Can I join you? I need one to and you now, we'd save some money.” säger Zayn

”Nah.. Not this time. But where is the tiolet?” säger jag

”Not gonna show you if you don't say yes to me.” säger Zayn retsamt

”Guess I'm gonna go find it myself then!” säger jag och räcker ut tungan till honom och han gör samma tillbaka mot mig.

”I'll help you.” säger Zayn

 

Han hänger med mig och visar mig toaletten, eller ja duschen, och ger mig en handduk och visar mig vilket shampoo och balsam jag ska ta och även hur man använder duschen. Han går ut och jag låser om mig och hoppar in i duschen. Jag börjar med att shamponera håret och när jag ska skölja ut det känner jag hur någon kramar om mig bakifrån så jag skriker ut riktigt högt. Armarna släpper mig och jag vänder mig om, inte för att jag behöver det. Jag vet ju redan att det är Zayn.

 

”Didn't I say no?” säger jag

”I do what I want to do. It's my house after all so if I wanna take a shower, I'll take a shower.” säger Zayn med ett skratt på läpparna och kysser mig sedan när han sagt det.

”So you can do whatever you want to at your own place?” säger jag och han nickar. ”I'll remember that.”
”Can you take some shampoo in my hair? The one you took?” säger han och jag skakar på huvudet. Inte ett skak på huvudet som betyder nej, utan ett mer du-är-ju-dum-i-huvudet-skak.

 

Jag shamponerar in hans hår ändå och man kan säga att det är ganska trångt då duschen inte är den största. Men det går och tillslut är vi klara och då går vi ut och fixar oss. När klockan är 1 är vi äntligen klara och vi klara och tar på oss våra skor och jackor för att inta staden. Okej inte riktigt. Men vi börjar gå mot stan för att gå till Zayns favoritställe och äta frukost. Eller brunch rättare sagt. Jag väljer en räkbaguette och en jordgubbscheesecake till efterrätt.

 

När vi ätit klart går vi på en rundtur i staden eftersom jag aldrig riktigt sett den förr utan bara genom buss och så. Alla hälsar på Zayn och vinkar till honom och han vinkar glatt tillbaka, alla här är verkligen stolta över honom. När vi gått ett tag börjar Zayn plötsligt springa ifrån mig och jag kollar upp och ser att en annan kille springer mot honom. Jag går efter och när de möts möts de i en kram. Gulligt. Jag kommer fram och då har de slutat kramas.

 

”Izabella, this is my friend Josh. Josh, this is my girlfriend Izabella.” säger Zayn och vi hälsar på varandra.

”I've heard about you, but I didn't really think Zayn could've a girlfriend this beautiful.” säger Josh och slår skojsamt till Zayn på armen. ”Ha, no I'm kidding. You're lucky to have Zayn. You'll never find anyone better than him.”

Jag kollar på Zayn och ler. ”I know and I'm gonna keep him forever.” säger jag

”But you do live in Sweden, don't you?” säger Josh

”I do, but November the 4th we're moving to London for good.” säger jag

”YOU ARE WHAT?” säger Zayn högt och förvånat.

”Ops.. Haven't I told you? Mom and dad told me yesterday. Wilma and her family is moving too.” säger jag och han lyfter upp mig och snurrar runt mig. Någon blev glad.

”Hm.. I'm gonna leave you two alone. But do you wanna come over tonight? We're some who's just gonna chill at my place.” säger Josh

”Yeah, sure. We'll see. I'll call you later, it was nice to see you again mate.” säger Zayn

”Bye Josh, it was fun to meet you.” säger jag

 

Vi fortsätter gå och han bara pratar på om att jag snart flyttar hit och frågar mig massa frågor om det. Men han visar mig också lite ställen han hängt på och sedan ringer han till sin mamma och frågar om vi kan hämta Safaa i hennes skola och det kan vi så vi börjar gå mot den då hon slutar snart. När vi kommer fram ställer vi oss utanför grindarna och väntar på henne. Hon kommer efter kanske 10 minuter och när hon ser oss springer hon mot oss. Hon kramar först om mig och jag blir såklart förvånad med jag kramar tillbaka såklart. Några av Safaas vänner kommer och frågar om kort och autograf och Safaa säger stolt att alla får vänta på sin tur med hon står och håller min hand och kollar på när de tar kort.

 

”Safaa? Do you wanna go and eat ice-cream with us before we go home?” säger jag

”Yeah I do!” säger Safaa ”When are you and Zayn going back to London?”

”Tomorrow I think, I need to be home in Stockholm by Wednesday.” säger jag

”Oh...” säger Safaa

”But I'm moving to London soon and then I promise I'll visit you often.” säger jag och skiner upp. Jag har alltid velat ha en lillasyster och hon är verkligen helt underbar.

”I'm done now, so what's the plans?” säger Zayn

”We're going to eat ice-cream!” säger Safaa

 

Vi börjar gå och Safaa håller kvar min hand och så tar hon Zayns också så hon går mitt emellan oss. Hon bara babblar på om grejer hon ska visa mig när vi kommer hem igen och vi bara skrattar åt henne för hennes mun går i ett. Vi kommer tillslut fram och vi köper glass och sedan sätter vi oss ner där inne för att äta upp dem. När vi är klara går vi hem igen och Safaa drar med mig in på hennes rum och Zayn hänger skrattandes efter. Jag sätter mig ner på sängen jämte Zayn medan Safaa visar mig massa grejer som hon sa att hon skulle göra.

 

När vi varit där inne ett tag ropar Trisha att det är dags för middag. Jag som inte hälsat eller träffat alla sedan jag kom gör det nu och sedan sätter vi oss ner för att äta. Zayn tar ett kort på mig med alla och sedan börjar vi äta. Maten är ljuvlig. Efter maten hjälper jag Trisha plocka undan allt medan Zayn går med resten till teven. Hon säger att jag inte behöver, men jag vill visa min uppskattning till att jag fick stanna här på så kort varsel. När vi gjort i ordning bakar jag och Trisha en äppelpaj tillsammans som vi alla sedan äter.

 

Efter det går jag och Zayn upp på hans rum och jag får låna hans iPad för att logga in på twitter. Det första jag gör är att gå in på Zayns twitter. Han följer mig igen! Jag ser att han har lagt ut på bilder och den senaste är den när på mig och hans familj. Den andra är en på mig från i morse när jag sover och så har han skrivit texten ”Isn't my girlfriend @izabellaes like the cutest thing ? :) x x x” Jag tar upp en kudde som är jämte mig och kastar den på honom, sedan tar jag en till och kastar den på honom.

 

”Oh, no you didn't” säger jag
”What?” säger han

”Delete it!” säger jag samtidigt som jag kastar en till. Han kastar tillbaka kuddarna och så fort han gör det kastar jag tillbaka dem.
”No! You're cute and so does everyone else thinks!” säger Zayn

”Come on! It's not fair! I've never put any ugly pics of you up.” säger jag

”You have.. Last week when I was a girl? That one was ugly!” säger Zayn

”Everyone looooved it! I don't know how many who's asked for more crazy pics of you lads.” säger jag

”We're even now.” säger Zayn

 

Då ringer hans mobil och det är Josh som ringer och undrar om vi ska komma till honom. Vi bestämmer att vi ska det så vi fixar till oss lite snabbt och sedan säger vi hejdå till familjen och sedan drar vi. Han bor inte så långt borta så vi behöver inte skjuts utan vi går istället. När vi kommer fram är alla där som ska vara där, det är 10 stycken där plus vi. 3 av dem är tjejer och jag kommer snabbt överens med en tjej som heter Olivia och henne hänger jag med hela kvällen om jag inte är med Zayn. Det är inget speciellt vi gör där utan sitter och pratar lite och de dricker lite men jag bestämde mig för att stå över och då gjorde Zayn det också. Det blir också lite dans men vi stannar inte där så länge utan vid 12 tiden ungefär går vi hem igen. Det var en trevlig kväll och kul att träffa lite av hans vänner, och de var verkligen snälla och välkomnande också.

 

Vi får smyga oss upp denna gången också då det är helt bäckmörkt och tyst i huset för alla sover. När vi kommer upp till hans rum byter vi om och lägger oss i sängen. Vi sover inte då ingen av oss är speciellt trött utan istället ligger vi och pratar om allt möjligt.

 

”Dad gave me two tickets to Sweden and one back to London, do you wanna come with me?” säger jag

”We're free so yes, sure I'd love to.” säger Zayn

”And you can use the ticket back anytime you want to.” säger jag

”Oh, thank God! So you mean when I get tired of you I can just take the next flight home?” säger Zayn retsamt och jag slår till honom lätt på armen.

”Or maybe I should take Niall with me so he could be with Wilma.. Hm.” säger jag

 

Jag älskar att vi två verkligen kan reta med varandra konstant utan att någon av oss blir sur, det är sådant förhållande jag alltid velat ha och nu har jag det. Vi fortsätter prata ganska länge tills Zayn mitt i en mening somnar då tar jag hans mobil och tar ett kort på honom för att lägga upp på Twitter som hämnd. Jag lägger ju såklart ut den från hans Twitter då det blir mycket roligare med texten ”I'm way cuter than @izabellaes when I'm sleeping ! :) x x” Jag försöker härma hans sätt att skriva och tycker jag lyckas ganska bra. Jag kollar också hans mentions till tweeten och alla skriver något liknande ”Nice try Izabella, we know it's you!” ”You almost got me there, but naaah!”. Jag loggar ut därifrån efter det och lägger mig ner för att sova.


Done and done! Inspirationen är verkligen på topp nu och hoppas det fortsätter som nu! 
Och som några frågade, ja när jag blir klar med denna novellen kommer jag börja skriva på en ny.
Kommentera lika bra på detta som ni gjort på det andra så ska jag försöka fixa ett tills imorgon samma tid också :-)

Jag måste fixa detta. Jag kollar på klockan, den är 10 i 5. Jag skulle kunna hinna och ta en egen taxi senare. Frågan är bara om mina föräldrar skulle tillåta det.

”Mamma, snälla. Jag måste, verkligen måste, fixa detta innan jag åker. Jag kan inte lämna London utan att det är vi igen. Jag kan inte. Snälla låt mig, jag tar en senare taxi. Snälla.” ber jag henne.


”Nej, Izabella. Även om jag hur gärna som helst vill att ni ska gå tillbaka till varandra får du inte. Du skulle tänkt på det tidigare.” säger mamma

Jag vänder mig istället mot pappa och gör puppyeyes. ”Snälla, pappa.” säger jag

”Du hörde din mamma, vi ska hem nu. Ring honom eller något istället.” säger han

”Åh.” säger jag

 

Jag tar upp min mobil och slår numret till honom, men såklart svarar han inte. Han tror säkert jag bara vill prata även om jag kommit fram till att allt var ett misstag. Jag lånar Wilmas telefon och han svarar inte på det heller. Så först tar jag mammas, inget svar där och sedan pappas och såklart inget svar där heller. Jag lånar pappas mobil och loggar in på Twitter så jag kan skicka honom ett DM, men såklart har han unfollowed mig. Och det blir ju lätt att få hans uppmärksamhet om jag bara skulle twittrat. Åh. Inget jag kan göra. Frusterade. Jag kommer inte klara det i en månad utan att han svarar mig, jag måste berätta för honom nu. NU.

 

”Nu ska vi åka.” säger mamma och jag kollar på henne med en argblick. ”Lägg av, Izabella, ring honom istället. Be honom komma dit.”

”Har jag inte ringt honom eller? Han har sagt att han kommer inte svara förens jag har kommit på att detta var ett misstag att göra slut. Och jag har kommit på det, men han tror säkert att jag bara vill prata.” säger jag

”Du får åka till honom nästa gång vi kommer hit.” säger mamma

”När du säger så, kanske vi ska berätta på riktigt varför vi kom hit.” säger pappa och vi hoppar in i taxin/minibussen.
”Va? Vad snackar du om?” säger jag

”Ja, vi åkte inte bara hit för en long weekend.” säger Åsa

”Nähe, så varför?” säger Wilma

”Jo, vi har hittat ett sjukhus här som är riktigt bra. Så vi har kollat på det lite.” säger Björn

”Och....?” säger Wilma

”Båda våra familjer ska flytta hit. Så nästa gång vi åker hit är för att stanna för alltid. Vi flyttar hit den 4 november.” säger mamma

”VA?” skriker jag och Wilma i kör.

”Yes!” säger pappa

”Oh wow. Det här är ju helt amazing. Herregud.” säger Wilma

”Äntligen..” börjar jag ”Men mormor då?”

”Hon har ju träffat Stefan, så hon ville att vi skulle hit för hon vet hur mycket vi vill detta och att det bara är hon som har hållit oss kvar i Sverige. Hon har haft dåligt samvete för det och hon är glad att vi gör det. Sedan har hon ju alltid Anna och Henrik.” säger mamma

”Vilken skola ska vi gå på då?” säger jag

”Vi tänkte skriva in er på Nellys, men när vi sa ditt namn sa de att du inte får komma dit.” säger pappa och jag börjar skratta. ”Ja, vad har du gjort där egentligen?”

”Inget.. Ska vi gå på din gamla skola då eller?” säger jag

”Ja, det får det bli när du är portad där..” säger pappa

”Är det de efter Liams 18 års fest?” säger Wilma och jag nickar. ”Okej, då förstår jag.”

 

Det blir inte så mycket mer prat om det på vägen till flygplatsen. Men gud vad glad jag är över det. Äntligen, jag har väntat så länge på det. Även om det blir svårt och lämna Lina, Molly och Klara har jag ändå Wilma med mig. Vi kommer fram till flygplatsen och så tar vi våra grejer och går till incheckningen. Jag kollar runt och ser att pappa har försvunnit, så jag frågar mamma var han är men hon vet inte. När vi sätter oss på ett Starbucks i väntan på flyget och pappa kommer ganska så fort.

 

”Izabella, häng med lite. Jag behöver prata med dig.” säger pappa

”Jaha, okej.” säger jag och reser mig upp. Vi går iväg lite och sedan stannar pappa så det gör jag också. ”Vad är det?”

”Jag vet hur det är för dig just nu. Jag har varit i ungefär samma sits. Velat säga att det är den man älskar och vill vara med även om man inte kan. Jag kunde inte på direkten och det var jobbigt att vänta tills nästa gång jag kunde så därför vill jag att du inte ska behöva gå igenom det. Så här har du.” säger pappa och ger mig ett kuvert

”Va? Vad är det?” säger jag

”Flygbiljetter som du kan använda när du vill. Det är två stycken till Stockholm och en tillbaka till London. Så du får ta med dig någon hem. Zayn, Nelly eller Victoria, bara någon. Men du måste lova att du åker hem senast på onsdag. Du har alltså idag och 2 och en halv dag att fixa detta nu.” säger pappa

”Skojar du med mig?” säger jag och han skakar på huvudet. ”Åh, du är världens bästa!” Jag kramar om honom.
”Men nu får du skynda dig innan din mamma ser något. Spring iväg åt andra hållet och ta en taxi eller något så pratar jag med henne. Ha det bäst och fixa detta nu!” säger pappa

”Hejdå!”

 

Jag springer iväg och så tar jag en taxi. Jag ber honom köra hem mig till mig så jag kan byta om och ta en dusch och fräscha till mig innan. Först när jag kommer in hoppar jag in i duschen och sedan fönar jag mitt hår och plattar det. Jag bestämmer mig för att ta på mig ett par mörka jeans, en vit skjorta med nitar på kragen och mina bruna Jeffrey Campbell Lita skor. Jag tar sedan på mig min Kenza skinnjacka och så går jag.

 

Jag kommer fram och när jag kommit in i lägenhetskomplexet springer jag till hans dörr och knackar på. Jag står där och väntar ett tag men det är ingen som öppnar. Jag vet inte om det är för att han inte vill se mig eller om det är för att han inte är hemma. Så jag bestämmer mig för att gå hem till Niall. Jag knackar på hos honom och han öppnar på direkten.

 

”Hey Izabella!” säger han och kramar om mig. ”Wait, aren't you on your way home?”

”I am, I'm on the plane right now actually.” säger jag retsamt och han börjar skratta sitt vanliga skratt.

”No but seriously, why aren't you on the plane?” säger Niall

”Do you know everything what happened last night between me and Zayn?” säger jag

”Yes, everything. Even the kiss. He said it was your best kiss ever.” säger Niall

”Oh okey. But he's right this is a big fat misstake and I can't go home before I've him back.” säger jag

”Is Wilma with you?” säger han och jag skakar på huvudet. ”Well, I'm gonna help you. Finally you've understand that this is a misstake.”

”But it's just that. He doesn't open his door.” säger jag

”Oh, I'm gonna go call him. Take something to eat in the meantime.” säger han

 

Jag tar av mig min jacka och så går jag och öppnar hans kyl för att ta något att äta. Jag bestämmer mig för att laga amerikanska pannkakor åt oss, det är något jag kan åtminstone. När jag har gjort klart smeten och ska börja steka kommer Niall tillbaka.

 

”So what did he say?” säger jag och han ser lite besviken ut. ”What's wrong?”

”He went to home to Bradford early this morning. And he didn't know when he's coming back.” säger Niall

”Oh fuck! That's just my ordinary luck. But I guess I deserve it.” säger jag

”We'll fix it, I'll call the other boys and we'll come up with something.” säger Niall

 

Han går iväg igen men kommer tillbaka ganska fort igen och medan han var borta har jag gjort mera smet så det ska räcka till alla oss fem. Louis, Liam och Harry kommer ganska fort och blir överlyckliga när de ser att jag håller på med pannkakor. De blir klara och vi slår oss ner för att bestämma.

 

”We could try to get him home?” säger Liam

”He won't come home, he said he wanted to spend time there.” säger Niall

”Put Izabella on a bus?” säger Harry

”No! I don't dare to go by bus by myself!” säger jag

”Oh my, you're such a coward.” säger Harry

”Ah, stop it. Can't Louis drive me? Pretty, pretty please Louis?” säger jag och gör puppyeyes mot honom.

”Sure, we all should go.” säger Louis

”Trick him out and then boom! Bells is there.” säger Liam

”Great idea.” säger Niall ”Should we go right now or?”

”Yes! Eat up first though and I gotta go home and fix myself a bit first.” säger Harry

”Yeah me too, I gotta go home and get something. Ey, should I take new clothes or so with me?” säger jag

”Yeah do that, even if you may not need them, take them anyway.” säger Louis

 

Vi äter upp och sedan skjutsar Louis hem mig och han väntar i mitt vardagsrum med jag tar en väska och packar ned en lite kläder. Och sedan ser jag skrinet. Skrinet med armbandet i. Jag går fram och tar armbandet och så lägger jag ner det i min väska. Jag tar också med mig lite smink och pyjamas om det blir så att jag stannar där. Man vet ju aldrig. Jag går sedan tillbaka till Louis och tillsammans åker vi tillbaka till dem och hämtar upp alla som redan står nere och väntar på oss. Harry blir tjurig när jag får sitta där framme och han där bak. Barnsliga unge.

 

Bilturen är nog den roligaste biltur jag någonsin åkt. Vi skrattar hela tiden. Ibland kör vi ”Guess who?” då man ska gissa vem man tänker på, gulabilen-leken som jag lär dem och massa andra barnsliga lekar men det roligaste är nog när vi sjunger med till radion med öppna fönster. Visst de har de vackraste rösterna någonsin, men de fular sig nu och de låter nästan värre än jag. Jag skrattar nästan så jag gråter åt dem medan Harry, Liam och Niall sitter i baksättet och sjunger och ”dansar” i takt. Jag filmar in dem och skickar den till Nelly, Wilma och Victoria och de tycker den är lika rolig som jag.

 

Tillslut kommer vi fram till Bradford och då bestämmer vi oss att de fyra ska gå och ringa på hos Zayn och säga att de ska spela fotboll för att sedan dra och äta någonstans. De släpper först av mig vid fotbollsplatsen vi ska vara vid. Jag går och ställer mig bakom ett litet skjul eller vad det är som är där. Jag ringer Nelly så hon kan underhålla mig under tiden. Och det första hon säger är hur glad hon är att det är på gång igen, och jag kan inget annat än hålla med. Det är med honom jag är lycklig, det är han som alltid får mig på bra humör. Och det konstigaste av allt är att jag vet inte riktigt vad som hände med mig, varför jag försökte skjuta undan honom. Vi pratar i en kvart tills jag tycker jag hör dem. Jag lägger på och visst är det dem. Man skulle kunna höra dem på mils avstånd så högljudda de är.

 

”Seriously guys, why did you come here? I don't believe it's because you were bored.” säger Zayn

”Because of this.” säger Niall

 

När jag hör det går jag fram. Som tur var är de vända mot mig och när Zayn först ser mig blir han förvånad och helt förstenad. Men sedan börjar han gå och vi träffas i mitten. Vi står där och kollar på varandra, jag med mitt största leende och han med sitt.

 

”Have you finally understand that it was a misstake?” säger Zayn

”I truly have.” säger jag

 

Jag lutar mig mot honom och så kysses vi. Killarna i bakgrunden börjar med ”Awww” och det gör att jag får ett leende på läpparna och börjar skratta lite.

 

”I've missed how you never can be serious.” säger Zayn

”And I've missed your perfume.” säger jag

”I thought I smelled your perfume in the car but I thought I was just going mad.” säger Zayn

”If I ever come up with something like this again, don't let me go.” säger jag

”I'm never letting you go again. You're stuck with me forever.” säger Zayn

”Ouff...” klagar jag på skoj

”Or I'm leaving you right now?” skojar han tillbaka och vänder sig men jag tar tillbaka honom och drar honom nära mig.

”It's just that.. Forever isn't long enough when it comes to spending time with you.” säger jag

”Ey! Love birds! Let's play some fotball!” ropar Louis

”I've heels on me, how do you think I'm gonna play?” skriker jag tillbaka

”I actually took a pair of Doniya's converse for you.” skriker han och viftar med ett par converse.
”And you didn't think something was up when Louis takes your sisters shoes?” skrattar jag

”I didn't notice it..” säger Zayn

”Oh, Louis..” säger jag

 

Tillsammans går vi tillbaka och så börjar vi spela fotboll. Jag, Louis och Harry mot Zayn, Liam och Niall. Det går inte så bra för mig även om jag är ganska hyfsad på fotboll för varje gång jag får bollen kommer Zayn bakifrån och lyfter upp mig så antingen Liam eller Niall tar bollen. Harry och Louis bara klagar på att det är orättvist så tillslut slutar jag att ens försöka ta bollen utan bara springer runt och distraherar de andra. Så varje gång någon av dem får bollen springer jag efter och skriker. Men varje gång jag gör det mot Zayn stannar han och vi kysser varandra istället. Tillslut blir de så trötta på oss så vi bestämmer oss för att åka till en restaurang och äta istället.

 

”Do you wanna stay here tonight?” säger Zayn

”I'd love to, but what does your mom says about it?” säger jag

”She loves you, she'll only be glad if we're back.” säger Zayn

”That reminds me, I gotta call my dad.” säger jag och jag stannar kvar för de förstår ju ändå inte vad jag säger. Jag slår numret till pappa och hoppas de kommit hem till oss redan. Tonerna går och tillslut svarar han. ”Hej pappa!”

”Hej gumman! Hur gick det?” säger pappa

”Well.. Först gick det inte så bra, jag kommer till honom och får reda av Niall att han åkt till Bradford och skulle inte hem på ett några dagar men sedan bestämmer vi att alla vi fem ska åka hit och allt fixade sig och är back to normal. Nu är vi på en restaurang här i Bradford och jag stannar här i natt.” säger jag

”Toppen! Glad för din skull.. Du skulle sett din mamma när jag berättade för henne att du stuckit. Om hon hade kunnat hade hon gett mig utegångsförbud..” säger pappa och jag börjar skratta. ”Och hon kan inte göra något mot dig, för du gjorde inget fel i det hela.”

”Men vi hörs, jag kommer på tisdag eller onsdag och Zayn hänger med. Jag älskar dig.” säger jag

”Älskar dig mer.” säger pappa och så lägger vi på.


Vill ni att denna ska ta slut snart och att jag ska börja på en ny, eller ska denna fortsätta? Hm!!! Jag har skrivit slutet som är 12 år i framtiden så den kan jag liksom slänga in närsom, men jag känner mig inte riktigt klar än.. Hehe! Vi får se helt enkelt! Kommentera vad ni tycker om denna :-) Lika bra som förra ska ni klara, om inte bättre va? ;-) Och gillar ni min uppdatering nu? Själv diggar jag den, såhär bra har jag inte haft på månader haha!

”I won't go back to him because you want me to. It's my decision.” säger jag

”Well, I knew you were gonna say that. But please, can you forgive me? Can we be friends again?” säger han

”Do you promise to not try to kiss me again?” säger jag och han nickar ivrigt. ”Then we're bestfriends.”

 


 

”But I gotta go again, thank you!” säger Harry

”No worries, I've missed you Hazza!” säger jag

”Good bye and promise that this won't be good bye forever.” säger Harry

”Pinky promies” säger jag och vi gör det. ”Goodbye Harry!”

 

Jag följer honom ut till dörren och sedan går han och vi säger hejdå igen och sedan lämnar han mig och jag stänger dörren om honom. Sedan går jag och sätter mig i soffan med familjen då jag ändå inte har något bättre för mig, Wilma är hos Niall, Nelly hos Liam och Victoria hos Louis. Visst kan jag alltid ringa några andra vänner jag har här, men det känns så fel när jag inte träffat dem sedan i Juni då det var senaste gången jag var här innan jag kände Zayn. Jag har såklart pratat med dem lite, men det känns fortfarande fel. Så det blir att kolla på något tråkigt teveprogram med pappa och Björn medan mamma och Åsa fixar maten.

 

”Kan du gå ner till affären, Izabella och köpa lite Cola till maten som ni kan dricka?” säger pappa

”Hm, ja visst. Något mer?” säger jag

”Ta lite chips och godis också, ta vad du vill.” säger pappa

”Jahapp, okej. Men hejdå dårå!” säger jag

 

Jag går och byter om till jeans och blus från mjukiskläder, fåfäng som jag är. Kanske därför folk säger att jag och Zayn passar ihop? Hm.. Nej, men att gå själv i mjukiskläder utomhus är inte roligt, bara om man är flera. Så jag byter om och går och tar min jacka och sedan går jag till affären. Jag tar inte den närmsta utan den som är lite längre bort då den är större och har helt enkelt godare godis. Jag kommer dit och börjar först med att ta lite olika sorters godis sedan går jag mot chipsen och tillslut går jag till läsken. Jag böjer mig ner för att ta upp en flaska och när jag ska ställa mig om och vända mig om kraschar jag in i någon.

 

”Oh sorry.” säger jag och när jag kollar upp ser jag att det är Zayn. Jag hade inte varit såhär nära honom sedan i Tisdags.. Och inte kollat honom i ögonen heller. ”Maybe I should go.” säger jag och tar min dricka och börjar gå men då tar han tag i min arm och jag vänder mig mot honom.

”Could we go for a walk? We could need to talk a bit.” säger Zayn

Jag nickar. ”Yes, we could. I'm just gonna put this stuff back so I can buy it after instead.” säger jag

”You're so lazy. I'll carry your bag instead.” säger Zayn. Åh, gentleman.

 

Vi börjar gå och jag vänder mig mot honom och har satt på sig en stor luva och kollar ner i marken. Det ser så roligt ut, som om han är en tjuv eller något så jag börjar skratta åt honom och han ler mot mig och jag tror jag ska drunkna. Hans leende är verkligen underbart. Jag betalar före honom för han skulle gå och hämta något mer och när han kommer tillbaka står jag redan utanför och väntar på honom. Vi bestämmer istället att vi ska gå hem och lämna våra påsar och träffas utanför McDonalds om en halvtimme. Jag går hem och lämnar påsen och sedan skyndar jag mig tillbaka till McDonalds och när jag har gått ett tag börjar det verkligen spöregna så jag tar på mig min luva. När jag kommer fram är han redan där och vi börjar gå, vi säger inte så mycket i början men när vi gått i 5 minuter börjar han berätta vad jag sa till honom. Det lät inte direkt som jag, jag är inte den som brukar visa mina känslor så mycket, håller liksom ganska mycket inom mig själv. Men varför skulle han ljuga? Klart det är sant.

 

”Well...” börjar jag ”That's what I'm thinking about everything.”

”Yeah I thought so.. And when you texted me the other morning I thought you knew but acted like you didn't since you don't usually are really out going with your feelings.. And then I remembered you were drunk and maybe you didn't really mean that, but you always tell the truth when you're drunk or so you did last time. So I hoped that was true.” säger Zayn

”It was and I miss you. I really miss you.” säger försiktigt

”Miss you more..” säger Zayn

”Can we be friend at least?” säger jag

”No.. No, we can't. I'm still madly in love with you and I can't make it to be friends with you when I've to act like you're my friend. I just can't.” säger Zayn

”Zayn, please... How am I supposed to make it without being able to talk with you?” säger jag

”You shouldn't have breaked up with me.” säger Zayn

”It's not our time.” säger jag

”Stop with that, not our time? Seriously? Just stop, we can make it our time.” säger Zayn

”So, I can't call you when I'm low and have a rough time?” säger jag

”Nope, I'm not gonna talk to you until you've understand that this is a big fat misstake.” säger Zayn

Mina tårar börjar rinna, inte prata med honom? Herregud. ”Oh okey..” säger jag

”I just wanna do this before we say goodbye.” säger Zayn

 

Han drar mig in till honom och börjar kyssa mig. Jag tar tag i hans krage på tröjan och drar honom närmre mig. Vi står där och kysser varandra ett bra tag till jag släpper honom och han börjar gå.

 

”I love you.” säger jag efter honom, i tron att han inte ska höra mig.

”I love you more.” säger han

 

Han vänder sig inte om när han säger det sista, utan fortsätter gå rakt fram. Jag säger inget mer och inte han heller utan jag står bara kvar där i regnet och kollar efter honom. Skulle jag låtit honom gå? Är detta rätt?

 

My whole life waiting for the right time to tell you how I feel. Know I try to tell you that I need you, here I am without you. I feel so lost but what can I do? 'Cause I know this love seems real but I don't know how to feel. We say goodbye in the pouring rain and I break down as you walk away. Stay, stay. 'Cause all my life I felt this way but I could never find the words to say. Stay, stay. Alright, everything is alright since you came along and before you I had nowhere to run to, nothing to hold on to. I came so close to giving it up and I wonder if you know how it feels to let you go? You say goodbye in the pouring rain and I break down as you walk away. Stay, stay. 'Cause all my life I felt this way but I could never find the words to say. Stay, stay. So you change your mind and say you're mine. Don't leave tonight. Stay. Say goodbye in the pouring rain and I break down as you walk away. Stay, stay. 'Cause all my life I felt this way but I could never find the words to say. Stay, stay. Stay with me, stay with me, stay with me, stay with me, stay, stay, stay, stay with me.

Det var verkligen så, låten passade in så bra. Jag kollar på klockan, redan redan 7 och jag ska äta vid halv 8 och jag har ett bra tag hem härifrån då vi har gått motsatt riktning mot min lägenhet. Men jag skyndar mig ut till vägen och lyckas haffa en taxi. Jag hoppar in och jag gråter fortfarande och taxichauffören måste höra det eller något för han tittar i backspegeln på mig hela tiden. Men han säger inget och tur är det. Jag kommer hem på 15 minuter och då går jag på direkten in till toaletten för att tvätta mig i ansiktet och ta bort mitt smink som sabbats lite och sedan går jag till mitt rum och byter om. När jag är i garderoben ser jag alla kläder som är hans så jag tar ut alla hans och slänger på golvet. När jag håller på med det kollar jag på mitt hand och ser armbandet som jag fick första veckan här i London med honom. Jag tar av mig det och lägger in det i ett skrin som står på mitt sminkbord. Kläderna som är hans tar jag och lägger i en stor påse och slänger in i vårat förråd.

 

När jag är klar med allt går jag ut och sätter mig vid matbordet för att äta även om de redan börjat äta. Jag sitter tyst och de fattar att de har hänt något så de frågar ingenting, de vet hur jag är när något jobbigt har hänt. Jag vill helst inte prata om det. Efter maten går jag in på mitt rum och lägger mig på sängen. Jag vänder mig mot sängbordet och där är ett foto på oss, jag vet inte vad som händer men jag slår till fotot och det bara flyger iväg och krossas mot väggen.

 

Jag måste ha somnat, som vanligt, för nästa gång jag kollar sitter Wilma jämte mig i sängen och stryker mig över håret. Jag behövde inte säga något, hon fattade ändå. Vi har våran connection, det räcker att man ser den andra person för att veta vad som har hänt. Efter 12 är väll det inte så konstigt när man träffat varenda dag och varit med om allt tillsammans. Jag har sån tur att ha henne, min underbara vän.

 

”Vill du prata om det?” säger Wilma och jag skakar på huvudet. ”Då behöver du inte det. Men ska vi sätta på en film eller något?”

”Ja,” börjar jag ”Hur var det att säga hejdå till Niall?”

”Du behöver inte försöka. Nu glömmer vi allt som har med killar att göra. Jag ska bara fixa här,” säger hon och kollar på den söndriga ramen. ”sedan ska jag sätta på en film.”

 

Hon går ut igen och jag ligger kvar. Jag stirrar upp i taket. Vill jag verkligen det här? Det känns jobbigare nu än första gången, för nu vet jag att han är borta på riktigt. Jag tror inte jag riktigt fattade det förut. Det känns som om jag förlorat någon, jag har ju förlorat någon men det känns som om jag förlorat någon på riktigt. Som om någon har dött.

Hon kommer tillbaka ganska snabbt och ger mig två Ben & Jerrys jag ska hålla medan hon håller på. Hon sätter igång Mean Girls och sedan kommer hon och sätter sig jämte mig och vi äter varsin glass. Vi hinner kolla på 2 filmer till innan vi somnar

 

Vi vaknar nästa morgon upp vid 3 inte så konstigt då vi inte somnade förrän vid 5, 6. Vi får börja packa våra grejer på direkten då våran taxi går till flygplatsen vid 5 och vi ska hinna äta och fixa oss innan. Jag packar inte med mig hem så mycket utan låter de mesta stanna här utom de nya kläderna och datorn såklart. Vi går och äter och sedan börjar vi fixa oss. Eller jag fixar mig inte direkt, tar på mig tights, linne och tjockiströja och sätter upp håret i en bulle. Inte vanligt mig att gå runt så.

 

Precis när jag ska ta på mina skor kommer jag på. Jag kan inte åka. Jag kan inte åka utan att det är vi igen. Vad var detta för misstag? Vadå inte rätta tiden? Allt tid med honom är rätt, jag klarar mig inte utan honom. Hur blåst får jag bli egentligen. Jag måste fixa detta. Jag kollar på klockan, den är 10 i 5. Jag skulle kunna hinna och ta en egen taxi senare. Frågan är bara om mina föräldrar skulle tillåta det.

 

”Mamma, snälla. Jag måste, verkligen måste, fixa detta innan jag åker. Jag kan inte lämna London utan att det är vi igen. Jag kan inte. Snälla låt mig, jag tar en senare taxi. Snälla.” ber jag henne.


Hinner hon? Eller rättare sagt, FÅR hon? I nästa kapitel kommer det komma en liten suprise också, ganska oväntad tror jag nog! Hm!!! Kommentera för snabbare :-)