”Hallå,” svarar jag.

”Tja, det är Harry. Men det vet du säkert redan,” säger Harry och jag nickar. Men sedan kommer jag på att han inte ser det för vi pratar i telefon. ”Och ja vad skulle jag säga? Det är väll inte det bästa mellan oss. Speciellt inte när han fick reda på att vi har varit ett par hela vår uppväxt. Men jag tror att han kommer lugna ner sig snart efter att Eleanor har pratat med honom. Så det är lugnt, tror jag.”

”Jag är så ledsen. Hade det inte varit för att jag är så mesig och ville vara hemlig hade detta aldrig hänt. Förlåt mig Harry,” ber jag.

”Lägg av. Sluta ta på dig skulden för allt hela tiden. Det är bara han själv som är omogen och tar allt på för stort allvar. Han hade inte ens behövt bli så sur,” säger Harry.

 

Vi pratar inte så mycket längre efter det utan vi säger god natt och jag lägger mig ner i soffan. Jag somnar där och vaknar inte upp fören runt tre då Maisy ska gå tillbaka till sin säng. Jag går också och lägger mig i min säng då och somnar om snabbt.

 

Jag vaknar upp av att Maisy springer in i mitt rum och drar bort persiennerna. Jag suckar högt och vänder mig upp så mitt ansikte är nergrävt i kudden. Innan jag vet ordet av det har hon dragit av mig täcket. Argt vänder jag mig om och sätter mig upp. Jag sitter och stirrar på henne i väntan på att hon ska ge om ursäkt. Såklart gör hon inte det, utan ler lurigt och går iväg med täcket ut från mitt rum.

 

”MAISY!” skriker jag.

 

Jag hoppar upp från sängen och går och tar på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. När jag klätt på mig går jag ut för att leta rätt på Maisy. Hon sitter i soffan med mitt täcke runt henne och jag smyger mig på henne. Jag slår till en bok som ligger på golvet med min stor tå och skriker till. Hon märker mig och hoppar upp från soffan och springer där ifrån.

 

Jag börjar jaga henne och vi springer runt i hela lägenheten. Jag kommer aldrig ikapp henne för hon är snabbare än mig och har alltid varit. Hon är mycket mer sportig av sig än mig. Hon tränar mycket och speciellt ballett så det gör att hon är smidigare än mig också. Jag har aldrig gått på någon sport eller tränat. Så det är ett under att jag är så smal som jag är. Efter att jag jagat henne i kanske fem minuter är jag helt andfådd och lägger mig ner på köksgolvet.

 

”Det är någon gratiskonsert i Hyde Park idag. Ska vi dra dit?” säger Maisy samtidigt som hon lägger sig ner jämte mig.

”Visst, vilka artister ska dit?” svarar jag.

”Äh, det vet jag inte,” säger Maisy.

 

Vi ligger kvar där ett tag och tar det lugnt. Hon berättar att David åkte till Henry tidigt i morse och att vi kommer vara ensamma här i några dagar. När vi sedan reser oss upp för att gå och göra i ordning oss bestämmer vi att vi ska bestämma kläder åt varandra. Så jag tar en dusch och sedan går jag in till Maisys garderob för att ta kläder till henne. Det är varmt ute och vi ska på en konsert så det får bli något lätt men ändå snyggt. Tillslut bestämmer jag mig för att hon ska ha på sig en blå, långrandig klänning.

 

Jag går in till mitt rum och där står hon redan påklädd i ett av mina svarta shorts och en tigerrandig tshirt. Då hon har på sig mina kläder sätter jag på mig det jag tog fram till henne. Jag älskar den klänning så jag blir bara glad.

 

”Tänk att vi har bara en vecka kvar innan vi börjar jobba på cafét..” säger jag.

”Påminn mig inte, snälla!” klagar Maisy. ”Och vissa jobbar tre veckor och sedan åker de iväg på semester.. Ja, men gör det bara.”

 

Vi går och äter en snabb frukost bestående av lite bär och fil. Sedan börjar vi packa ner det vi ska ha med oss till konserten. Vi packar ner öl, filt och ett packet cigaretter till Maisy i en väska. Sedan skyndar vi oss iväg. Jag tar bara på mig ett par skor och sedan är vi på väg. Vi går ner till busshållsplatsen och ställer oss där och väntar på bussen som ska ta oss till Hyde Park. Vi behöver inte ens vänta en minut innan bussen kommer och vi hoppar på.

 

Det tar inte så långt tid att komma fram så vi slipper sitta och trängas med alla svettiga turister så länge. Jag älskar verkligen turister och att träffa folk från andra länder, men när det kommer till turister som är ute och går hela dagen och blir svettiga – då klarar jag helt enkelt inte av dem.

 

”Kom! Vi måste typ gå igenom halva för den är mitt i. Så skynda på nu, den börjar snart och jag vill inte vara sen,” säger Maisy.

 

Hon har fel för vi behöver inte alls gå långt för att komma fram. Det är ganska mycket folk där men som tur var så sitter de flesta ner så vi slår oss ner på gräset på närmsta lediga ställe. Vi brer ut filten och sedan sätter vi oss ner. Vi hamnar jämte ett gäng som är i vår ålder och på andra sidan sitter det några äldre kvinnor i trettioårsåldern.

 

Jag tar upp en öl till mig och sedan ger jag en till Maisy också. Jag tar en klunk och sedan hör jag hur någon går ut på scenen. När vi ser vem det är blir vi riktigt uppspelta. Det är ingen mindre än Ed Sheeran. Vi skriker som resten av publiken och han vinkar ut mot publiken. Då blir det ännu galnare och alla skriker ännu högre.

 

”Trevligt bemötande är alltid lika roligt,” säger Ed i mikrofonen och alla börjar skrika igen. ”Så nu ska jag göra detta framträdande det bästa någonsin. Jag tycker vi börjar med Drunk, vad sägs om det?” Ännu mer skrik. Den killen är grym. ”Tänkte väll det, nu kör vi igång.”

 

Hela konserten avslutas med en sångerska som är ifrån Bristol. Hon har inte riktigt slagit igenom stort än, men är på god väg. Hon är verkligen grym. Hela konserten var grym och är en av de bästa jag någonsin varit på. Artisterna, publiken och ja, allt var helt perfekt.

 

På bussen tillbaka kommer jag och tänka på Harry och Louis igen. Och bestämmer mig för att skicka iväg ett sms till Harry.

 

Hej hopp! Är det bättre mellan er?”

Nope. Han kollar inte ens åt mitt håll. Kan jag komma över? Jag står inte ut här längre.”

Vi är på väg hem nu, så kom om typ tjugo minuter. Jag kommer ringa Louis och prata med honom.”


Får la säga förlåt eller något. Var klar för ett bra tag sedan men glömde helt enkelt bort att posta det. 

Så.. Larry helt enkelt. Inge bra där! Kan Spencer fixa till det? Och nu har det varit lite tomt på kärleksfronten. Kommer det dö ut eller kommer det bli kärlek eller vänskap bara? 

Glöm inte följa @spencercharles_ på Twitter! 

Kram på er sötisar! 
Gäller 12 kommentarer denna gång, men det klarar ni lätt!

 

”Ja,” säger Zayn, ”vill du se smset? De hade inget att göra i Manchester så de är på väg hit nu.”

”Jag hinner inte dra va? Eller?” säger jag

 

Harry kollar på mig som om jag är dum i huvudet och sedan skakar han på huvudet. Jag hoppas verkligen inte Louis blir arg på Harry. Jag känner att jag börjar bli nervös igen, precis när jag slutat vara det för Zayn börjar jag nu igen. Harry fattar det igen och nu trycker han in mig till sig och kramar om mig hårt. Jag vänder mig om mot Harry och ler och sedan sätter jag mig upp. Harry sätter sig upp han också.

 

”Kommer de någon gång eller?” säger jag och hör hur ytterdörren öppnas ”Nu kom de visst.”

 

Jag hör hur de kommer in och Louis säger något jag inte riktigt kan urskilja men jag antar att det är roligt för Eleanor börjar skratta. Jag blir ännu mer nervös och vänder mig mot Harry. Han lägger en arm runt mig för att lugna ner mig lite men det hjälper inte ett dugg. Jag hör hur deras steg kommer hitåt och det tar inte lång tid innan jag ser dem stå där framför mig.

 

”Hej mina sockertoppar! Hoppas ni inte saknat mig för my-” börjar Louis och sedan ser han mig. "Inte visste jag att vi hade besök. Jag är Louis, Harry rumskamrat. Vem är du?”

 

Som om jag inte vet vem han är. Som om inte alla vet vem han är. Jag reser mig upp för att gå fram och hälsa på dem. Jag sträcker fram min hand.

 

”Jag är Spencer, barndomsvän till Harry,” säger jag och vänder mig mot Eleanor. ”Spencer som sagt, trevligt att träffas.”

”Eleanor,” säger hon och tar min hand.

 

Sedan går jag och sätter mig ner jämte Harry igen. Vi kan spela vänner. Hoppas Louis går på det. Louis och Eleanor kommer och sätter sig också. De sätter sig mellan mig och Zayn så jag hamnar jämte Eleanor. Jag hoppas vi två kan lära känna varandra lite, hon har alltid varit lite av en förebild för mig. Hon är så vänlig mot alla fans och ser bara helt fantastisk ut.

 

Jag hör att någon får sms och tar upp min mobil, men det var inte jag som fick sms så jag lägger ner den igen. Jag kollar runt och ser att det är Harry som fått sms. Diskret visar han mig smset då det är ifrån Louis. ”Kan vi prata? Själva?” Han kollar upp på mig som för att få tillåtelse att gå så jag nickar snabbt åt honom och då reser han sig upp.

 

Han ställer sig några meter ifrån soffan och står där och väntar på Louis. Louis pussar Eleanor på pannan och hoppar sedan upp från soffan och hänger efter Harry som börjar gå mot sitt rum. Jag känner hur både Zayn och Eleanor vänder sina blickar mot mig så fort de två lämnat rummet.

 

”Vad var det där?” säger Zayn

”Öh, jag antar att det var för att du fick reda på det före Louis och han hade lovat honom. Inte helt säker dock,” säger jag

”Vadå? Vad menar ni nu? Fick reda på vadå?” säger Eleanor

 

Jag berättar för henne och Zayn och de sitter hela tiden med två stora ögon. Speciellt när jag berättar om oss när vi var yngre. När jag berättat klart ringer Zayn och beställer nudlar till alla. Eleanor säger att hon och Louis egentligen tänkt gå ut och äta men nu stannar hon hellre här för att umgås med oss. Det gör mig glad, att hon faktiskt vill umgås med mig.

 

Harry och Louis kommer ut strax innan matleveransen plingar på dörren. De kommer ut i tystnad och kommer och sätter sig i soffan. Louis på ena sidan av soffan och Harry på andra. Zayn hämtar maten vid dörren och sedan kommer han tillbaka och ger oss varsin låda med nuddlar. Sedan myser vi upp oss i soffan framför This Means War och äter vår mat.

 

Jag hoppar ur bilen och säger hejdå till Harry innan jag stänger dörren och skyndar mig in. Jag har så mycket att prata med Maisy och David om. De kommer inte tro mig. Eller tro mig kommer de, men inte att jag verkligen vågade prata med dem.

 

Det första jag gör när jag kommer hem är att ta upp min mobil och gå in på Twitter. Jag skriver en tweet ”Idag har jag träffat @zaynmalik @Louis_Tomlinson och @EleanorJCalder. Eleanor är nog en av de trevligaste jag någonsin träffat! :) x” De flesta följare jag har är också Directioners men ingen av de vet såklart att jag är Harrys ex så de alla kommer bli riktigt avundsjuka. Jag har så klart rätt för snabbt trillar massa replays in om hur jag lyckades och var och massa frågor om det. Så jag gör en till tweet ganska snabbt. ”Åh vad ni är nyfikna! Okej.. Det skulle jag också varit. Men tyvärr kan jag inte säga hur. Allt jag kan säga är att jag har mina kontakter!”

 

När jag gjort den sista tweeten trycker jag ner Twitter och går till vardagsrummet där Maisy sitter själv. Hon hör att jag kommer och vänder sig om. Hon har ett riktigt stort leende på läpparna och jag dyker ner jämte henne och börjar berätta allt för henne.

 

Jag har nog aldrig förr haft hennes uppmärksamhet så som jag har den nu. Höjdpunkten är när jag berättade för henne att jag hängt med Zayn. Han är hennes favorit. Så jag förstår henne. Jag får berätta om allt vad Zayn sa minst tre gånger inte det räcker. När jag pratat klart med henne kommer jag på att jag glömde fråga Harry vad som hände mellan dem två inne på hans rum. Om Louis är sur, fast det måste han vara. Annars skulle de inte varit så tyst mellan dem.

 

Jag skickar iväg ett sms till Harry där det står ”Hur är det mellan dig och Louis? Glömde fråga i bilen. Ni pratade ju inte direkt så mycket.” Jag får inte något svar så jag lägger mobilen på bordet. Precis när jag lutat mig bakåt i soffan igen ringer mobilen och det är Harry. Antagligen är det lättare att ta det om vi pratar än på sms.  


Sent idag också! Kan det vara så att jag helt enkelt har bättre inspiration på natten? Japp! Jag är helt enkelt en nattuggla så ni kan förvänta er att få kapitlena sent. 

Och japp. Likadant som igår. 10 kommentarer för nästa. Och jag ser era ip-addresser så jag vet om ni kommenterar flera gånger och de räknas bara som en gång! 


Kram på er!

 

”Japp, speciell är hon. Och så har hon velat vara hemlig för alla också,” säger han och ruffsar om mig i håret, ”hon vill inte ha något med något kändisskap att göra alls, du vet ju hur ex-flickvänner har fått hat och sådant.”

”Trevligt och träffas, Spencer,” säger Zayn och räcker fram handen till mi, ”att bli den första av oss att träffas få träffa dig, jag känner mig hedrad!”

”Oh, shit. Säg inte till Louis att du har gjort det,” säger Harry oroligt, ”jag lovade han att bli den första att få reda på något om henne.”

”Du kan lita på mig, kompis,” säger Zayn

 

Harry tar min hand och så drar han med mig så vi sätter oss i soffan jämte Zayn. Såklart hamnar jag i mitten och det gör att jag börjar bli mer nervös än någonsin. Jag har alltid trott att jag skulle klara av att träffa dem som vilken människa som helst. Jag trodde att eftersom jag har varit ett fan sålänge och vet allt om dem, eller ja, allt man kan veta så trodde jag skulle klara det. Jag har alltid innan klagat på folk som inte kan bete sig som normalt folk runt dem men jag faller för det också. Jag hoppar verkligen att ingen av de ska märka något men när jag vänder mig mot Harry fattar jag att han vet. Han studerar hela mig samtidigt som han försöker dölja ett skratt.

 

”Var är toan?” säger jag och Harry pekar åt höger, ”kommer snart.”

 

Jag reser mig snabbt upp och så skyndar jag iväg. Jag går först åt fel håll men märker det inte fören Harry börjar gapskratta. Så jag vänder mig snabbt och när jag går förbi dem igen kollar jag surt på Harry. Jag öppnar första dörren och såklart är det fel. Det är ett sovrum. Men jag bryr mig inte om det, jag går in där ändå. Jag vill bara iväg ifrån dem ett tag. Lugna ner mig lite.

 

Jag går mot byrån för att kolla på fotona för att ta reda på vems rum det är. Jag hoppas verkligen att det är Harrys. Inte så roligt att klumpa in på Louis innan man ens har träffat honom, om jag ens någonsin vågar göra det. När jag närmar mig fotona kan jag lätta ut.

 

Jag kom in till rätt rum. Det första kortet jag ser är ett på alla fem killarna och det får mig att le. Nästa foto är ett foto på han och Louis och det kortet får mig att skratta för de ser inte direkt nyktra ut. Ett annat foto jag ser är ett foto på mamma, Anne, Gemma, Maisy och tillslut Harry längst ut.

 

Och jag vet att jag ska stå där och allt Harry håller armen om mig för det kortet är taget på min mosters bröllop sommaren 2009, året innan allt hände helt enkelt. I vanliga fall skulle folk säkert bli lite sura över att de tagit bort en, men jag blir bara glad. Han gör verkligen allt för att hålla uppe min önskan att vara ”hemlig”. Men nyfiken sitter i mig och jag vill veta om han klippt bort mig eller bara vänt bak mig.

 

Så jag tar upp ramen och börjar montera isär den. När jag tar bort bakstycket ramlar ett annat kort bort och ramlar upp och ner på byrån. På baksidan står det ”Jag älskar dig min favorit!” med min handstil. Jag kan inte hjälpa mig själv men när jag ser det känner jag mig glad. Jag kommer exakt ihåg när jag gav honom det. Det är ett foto på mig och Harry från bröllopet och ett av de få fina bilder på oss. Även om jag kanske inte är så fin på det med mitt orange/röda/bruna hår så ser vi ändå glada och lyckliga ut och gör ingen ful min som vi oftast gör.

 

Jag sätter ihop kortet igen och jag som var bakvänd på kortet, vänder jag fram så jag står där jämte. Det lilla kortet på mig och Harry tar jag och så sätter jag upp det på hans anslagstavla. Hoppas han inte tycker jag är jobbig bara. Men förhoppningsvis gör han inte det utan tycker jag är gullig istället.

 

Jag andas ut och in några gånger, bara för att. Sedan går jag och öppnar dörren och så går jag ut mot vardagsrummet. Jag kommer dit och så ställer jag mig framför dem och står där och kollar på dem. De har lagt sig ner i soffan så jag har nu ingen plats att sitta på. Zayn är den första att märka mig och han ursäktar sig och så sätter han sig upp. Jag börjar gå dit och så sätter jag mig jämte honom och vid Harrys fötter.

 

”Inte visste jag att vi har flyttat toaletten,” säger Harry plötsligt. Zayn börjar skratta och jag känner hur jag bara blir rödare och rödare för varje mikrosekund som går. ”Nå, vad gjorde du på mitt rum? Inte har du bytt kläder i alla fall och inte sovit..”

”Ehm.. Alltså..” börjar jag. Jag vet inte vad jag ska säga. För jag vill verkligen inte säga anledningen varför jag gick in dit. ”Jag fick ett samtal, ja någon ringde så jag ville bara iväg att svara.”

 

Jag hoppas de går på den lilla vita lögnen. Jag kollar mot teven för att se vad de har satt på. Och det första jag ser är något hoppa fram från ingenstans och jag skriker till. Jag hatar skräckfilmer och Harry vet om det men ändå envisas han alltid med att sätta på dem. Zayn måste tro att jag är helt dum i huvudet. Allt är emot mig idag. Verkligen allt.

 

”Du är lite rädd va?” säger Zayn

”En aning. Jag får panik så fort jag ser en skräckfilm och det vet han om,” säger jag och försöker ge Harry en arg blick utan det slutar i ett leende istället. Jag kan inte vara seriös mot honom. Speciellt inte när han ler sitt stora fåniga leende mot mig.

”Kom hit istället så ska jag rädda dig,” säger Harry

 

Jag reser mig upp och sedan går jag och lägger mig framför Harry. Då lägger sig också Zayn ner så vi alla vann på det helt enkelt. Harry borstar bort lite hår från min axel och sedan lägger han huvudet där och armarna om mig. Då har jag chansen. Snabbt som tusan dyker jag ner med armen på golvet där fjärrkontrollen ligger och byter kanal. Det kommer till en ny filmkanal och där visar de I am number four. Harry suckar lite men ingen av de klagar och vi kollar på den filmen.

 

”Jag fick nyss ett sms från Louis och han säger att han och Eleanor är på väg hit och är här om fem minuter. Det blir visst så att han får reda på det ändå,” vaknar jag av att Zayn säger. Återigen somnade jag. Jag känner paniken börja komma. Jag klarar inte av att träffa en till av dem idag. Speciellt inte Louis som Harry har lovat ska bli den första. 
”Skojar du med mig nu? Han kommer seriöst döda mig,” säger Harry


Besöksrekord i förrgår igen. Tack så mycket! Blev visst att det kom ut lite sent idag, men aja. För att få nästa tycker jag att vi säger minst 10 kommentarer. Det klarar ni lätt! 

Kram!