Vet att jag sa att jag skulle skriva om skolan, men blev helt enkelt inte så. Här är slutet i alla fall och jag skulle uppskatta så mycket om ni kunde skriva vad ni tyckt om novellen, vad jag ska förbättra till den nya och lite sådant. Och skriv gärna vad ni tyckte om detta avslutet, bra eller dåligt? Förutsägbart eller oförutsägbart? Vill veta allt vad ni tycker! :)


2,5 år senare

Jag tar min bil och kör till skolan. Idag är sista dagen i skolan och sedan är jag fri. Jag kan fokusera helt på att jobba som journalist på tidningen och behöver inte tänka på skolarbeten också. Och det bästa.. Jag får äntligen flytta in hos Zayn. Det var en deal jag och pappa hade. Jag ville inte gå kvar i skolan utan helt fokusera på att skriva för tidningen och samtidigt ville jag flytta hem till Zayn och pappa ville inte släppa taget om mig. Så han sa att om jag går ut skolan och sedan får jag flytta var jag vill.

 

Jag kommer fram till skolan och där står mina klasskompisar och vinkar till mig. Jag hoppar ur bilen och springer fram till dem. Jag var med killarna i USA i en vecka, de stannade kvar där för att spela in något mer till en musikvideo och jag kom hem sent igår natt för att kunna vara med idag på avslutningen. Den första jag möter är Brittany och vi kramas om i en stor kram. Nu tänker ni säkert, Brittany? Är ni vänner? Men jag ska säga dig att hon höll på ett år kanske och sedan bad vi båda om ursäkt och ända sedan dess har vi varit så gott som bästa vänner.

 

”I can see in your eyes that something is wrong and I think I can guess what.” säger Brittany och kramar mig ännu hårdare.

”You probably are right, it's just we'd all these plans about today and now I'm all alone here.” säger jag

 

Jag går mot de andra och så kramar jag om de också. Alla är så fina idag. I klänningar, klackar, fina håruppsättningar och fint sminkade. Det hade varit så roligt om alla alltid gick runt så fixade. Sedan går vi in och så går vi till klassrummet vi ska vara i. Där står Mr. Willams och välkomnar oss alla. Jag kramar om honom som tack för att han hjälpt mig igenom när jag har haft det svårt och sedan går jag och slår mig ner jämte Brittany. Då vi var de sista inne börjar Mr. Willams hålla sitt tack tal. Han pratar om hur han har kommer sakna oss, hur vi var den bästa klass han någonsin haft och hur han önskar oss all lycka till i framtiden. Sådant alla lärare säger på avslutningsdagar antar jag. Sedan ger han ut våra betyg men jag bestämmer mig att kolla på dem hemma istället. Sedan fikar vi lite och sedan är det dags att gå ut för att hålla avslutningen.

 

Allas familjer har satt sig på stolarna som finns där utom de 4 första raderna som vi avslutningselever ska sitta på. Vi sätter oss ner och sedan går rektorn upp och håller sitt tal. Sedan är det dags för avslutningstalaren att hålla sitt tal. Det är en kille i min klass som har alla A:n i ämnena och han är ofta ansiktet utåt om det är något för vår skola, så det var självklart att det skulle bli han. Han går stolt upp mot scenen och när han ska ta det sista steget upp från trappan snubblar han till och slår näsan i golvet. Alla börjar skratta åt honom och han skrattar bara med och går fram till mikrofonen. Han knackar först några gånger på den innan han börjar prata. Han kollar runt över alla och sedan andas han in som om han ska börja prata.

 

”That fall I just did, was of course on purpose.” säger han och får återigen alla att börja skratta åt honom.

 

Han fortsätter att prata och sedan när han har pratat klart ska alla avslutningselever gå upp på scenen för att sjunga den engelska nationalsången. En tradition som finns här på skolan. När vi sjungit klart den kastar alla upp hattar man har på huvudet och sedan slutar vi. När vi slutat går jag ner för att leta efter min familj. Där står alla, mer personer än jag trodde skulle komma. Först möts jag av en jättekram av mina föräldrar och de säger grattis. Sedan kommer Troy och Kewin springandes och de har blivit så stora nu. Jag får en kram av dem. Sedan av Eric. Sedan av Jerry och Veronica. Sedan av Tracy och Ally. Sedan av Wilmas familj. Sedan av min mormor och hennes pojkvän som rest hit från Sverige. Sedan farmor och farfar som rest hit ifrån Spanien. Och sist men inte minst får jag en kram av Nelly och Victoria. De kramar sönder mig och tillslut ber jag dem släppa mig.

Alla ser enormt luriga ut av sig och går hälften åt ett hål och hälften åt ett annat. Där i mitten står mina fyra bästa killkompisar. De springer mot mig och hoppar på mig och kramar de sönder mig som Nelly och Victoria gjort tidigare. Vi ramlar och såklart hamnar jag underst. Men då reser de sig snabbt och jag kommer upp på fötter igen. Men varför är de här om inte Zayn.

 

”Hey, isn't Zayn here?” säger jag besviket

”I wouldn't miss this for the world.” säger Zayn bakom mig.

 

Jag vänder mig om och hoppar upp i hans famn och han kramar om mig och vi snurrar runt. Han släpper ner mig och då kysser vi varandra. Även om vi senast såg varandra för 24 timmar sedan har jag saknat honom otroligt. På senaste tiden har vi varit med varandra så gott som hela tiden så det har känts konstigt utan honom det här dygnet.

 

”How could you come here? Didn't you have some sort of filming left?” säger jag

”No, we were done 3 days ago. That was just some stupid thing we said so we'd suprise you here.” säger Zayn

”Aw, this is the best present ever.” säger jag

”Present? Oh no this isn't your present.” säger han

 

Då vi alla är klara går vi till bilarna. Jag hoppar in i min bil tillsammans med Zayn och tvillingarna. Sedan kör vi hem till oss där vi ska ha en liten fest för att jag slutat skolan. Vi kommer tillbaka sist och när vi kommer är det bara att sätta sig ner för att äta. Sedan när vi ätit är det dags för mig att öppna presenterna. Jag börjar med den jag fått ifrån Liam, Louis, Harry och Niall. Det är ett kuvert och i där ligger det 2 flygbiljetter och ett brev. På brevet står det följande:

These tickets will take you and one lucky person, Zayn we guess, to Hawaii for 2 weeks tomorrow morning. So better go pack your things, just kidding! Open Nelly's and Victoria's present now.

Congratulations,
Liam, Niall, Harry and Louis
.

 

Jag visar upp presenten för alla och tackar hjärtligt dem för den. Sedan letar jag efter Nelly och Victorias present. Det är en resväska fylld med kläder och allt man kan tänka sig behöva ha med sig på en resa. Jag tackar också dem och sedan tar jag mina föräldrars present. De har också ett kuvert och i där finns ett presentkort med pengar på en inredningsaffär som jag absolut älskar, men jag fattar inte riktigt varför jag får det då jag ska flytta in hos Zayn som redan har en inred lägenhet. Men jag tackar ändå och sedan tar jag upp en till present av mina föräldrar och det är en klänning som jag har gått och suktat efter hur länge som helst.

 

Sedan blir jag sugen på att öppna Zayns present så jag tar lådan och börjar slå upp den. Där i ligger en nyckel. Ganska onödigt då jag redan har en nyckel hem till honom. Men jag ber mamma hämta mina nycklar ändå så jag kan sätta fast den. När jag ska göra det så ser jag att nycklarna inte ser likadana ut så jag kollar förvånat på Zayn.


”Where is this key to?” säger jag

”Our flat.” säger Zayn

”But..” börjar jag och sedan börjar allt klarna för mig. Han har köpt vår första lägenhet som vi ska tillsammans. Jag känner att jag börjar få tårar i ögonen och torkar bort dem, sedan går jag mot Zayn och kramar om honom. ”But you didn't have to, we said we'd share on it.”

”Okey, I've to admit. It's from your parents too.” säger Zayn

 

Sedan fortsätter jag öppna mina presenter och blir otroligt glad över alla. Presenterna är verkligen helt perfekta. Efter det sätter vi oss ner och pratar lite innan efterätten kommer in. Allt är verkligen helt perfekt och nu märker man verkligen att de bryr sig om en. Jag vill tacka alla så jag klinkar med min sked på glaset för att få allas uppmärksamhet och sedan ställer jag mig upp.

 

”Thank you so much for coming today. It means the world to me. I'm so lucky to have so amazing persons around me and I wanna say thank you for that.” säger jag

 

Jag fortsätter med mitt tal lite och sedan umgås vi alla lite innan det blir dags för mig och Zayn att åka hem till våran nya lägenhet. Första natten där. Även om vi knappast har något där så finns det en madrass och sedan ska det mesta vara klart tills vi kommer hem igen efter våran resa. Min och Zayns alldeles första egna semester. Vi har innan varit utomlands tillsammans men då med min familj, med bandet eller gänget så vi två har aldrig varit helt ensamma förut. Vi går ner till bil och då kommer jag på att det är ett ställe jag vill åka till först.

 

”I wanna visit someone first.” säger jag

 

Zayn förstår på direkten vem jag menar. Zayn som nu har tagit körkort kör då jag har druckit lite vin och han börjar köra mot vår destination. När vi kommer fram bestämmer vi att jag ska få gå ensam först och så ska han möta upp mig om ett tag. Den har vägen skulle jag kunna blunda medan jag gick och jag skulle fortfarande hitta dit hur enkelt som helst. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har varit här egentligen, men många är det. Tillslut kommer jag fram och jag sätter mig ner.


Hej Wilma. Det var ett tag sen jag var här nu. Men jag har varit i USA och det har hänt så mycket på sistone. Men du ska veta att det inte går en sekund utan att jag tänker på dig. Du finns i min tanke hela tiden och så fort jag ska göra något tänker jag på dig. Allt påminner mig verkligen om dig och jag kan inte säga annat än att jag saknar dig så himla mycket att det gör ont.” Tårarna börjar rinna och jag försöker torka bort dem men lyckas inte, det kommer bara mer och mer. Men jag fortsätter för jag vill ha allt sagt när Zayn kommer. ”Och jag kan verkligen inte fatta att det har gått snart 1,5 år sedan du gick bort. Det känns som igår som vi skulle träffa Zayn och Niall för första gången och du säger till mig att det är killarna från One Direction. Men jag är glad att du fick alla dina drömmar uppfyllda dit sista år. Du var med din själsfrände och var alltid så glad och spred glädje även in i dina sista dagar då du var så dålig. Och en sak är säker, jag är inte ensam om att sakna dig. Du ska bara se Niall, han är fortfarande som ett vrak och jag vet ärligt talat inte om han någonsin kommer hitta sådan kärlek han hade med dig. Jag önskar av hela mitt hjärta att du var här och delade allt med mig. Imorgon ska jag och Zayn till Hawaii i två veckor och när vi kommer hem har vi vår första alldeles egna lägenhet klar. Jag har inte sett lägenheten än men tydligen ska den vara helt breathless.
Du ska veta att jag saknar dig vara sekund och jag älskar dig min allra käraste syster
.”

You need to stop being so jealous Gen, it was one year ago.” säger Zayn

I'm not.” säger hon klagande. Yeah right. ”It's just that you do anything for her. Dancing, showing your love in public and just everything you didn't wanna do with me.”

It's because I love her. She's the one.” säger Zayn. Jag kollar på Wilma och vi båda ler löjligt.
”She's 16 years old, come on.” säger Geneva

I don't care. She's still the love of my life.” säger Zayn

And you're the love of my life.” säger Geneva

 


 

Jag kände hur jag började bli arg, riktigt arg. Hur klarar man av att stå och flörta och bekänna sin kärlek för en upptagen kille som dessutom har sin tjej på samma fest. Det är ju bara sjukt. Tänker hon inte alls på att någon skulle kunna höra det och säga det till mig? Eller som det är, att jag hör det?

”Go inside and tell her to stop.” viskar Wilma men jag skakar på huvudet. ”Or let Zayn handle it on his own.”

”Yep, I trust him.” viskar jag tillbaka

”Gen, stop. Just stop. You know that's not true, you're just telling me that because you're jealous and drunk. Go home and call me tomorrow and say that you're sorry.” säger Zayn

”You, you, you! I laaaav you!” säger Geneva högt

”You can't even walk straight or talk normal. Go home, I don't want you here.” säger Zayn

 

Hon brister ut i gråt, det låter verkligen som om något hemskt har hänt. Och hon har inte det finaste gråtet heller så varken jag eller Wilma kan stå emot att börja skratta. De hör oss och Zayn som känner igen våra skratt börja skratta han också. Hon rusar ut och kollar argt på mig men gör inget utan springer förbi. Hon springer till Rebecca och tillsammans så drar de härifrån. Jag går på toa tillslut och Zayn väntar på mig utanför medan Wilma drar iväg. När jag kommer ut igen kommer jag på att jag skulle dragit till den nya skolan idag.


”Fuck!” skriker jag ut och Zayn bara kollar på mig. ”I forgot to go to the new school.”

”Well that's an amazing start! They must already love you.” säger Zayn

”I'm seriously getting tired of myself. Why can't I ever do something right?” säger jag

”Are you sure Wilma wasn't there?” säger Zayn

”Almost, she hasn't told me anything though.” säger jag

”Go talk to her then.” säger Zayn, vi börjar gå och leta efter henne och såklart hittar vi henne hånglades i soffan med Niall. Vi hostar lite och de kollar upp så jag går och sätter mig jämte Wilma för att snacka med henne.

”Hallå, var du i skolan idag? Jag missade det helt och så sov vi ju faktiskt, inte konstigt men ah. Men var du där?” säger jag

”Ja, ingen som öppnade hos er och ni svarade inte så Niall hängde med mig.” säger Wilma

”Ops... Varför sa du inte det tidigare? Och vad sa du till dem?” säger jag

”Skulle se hur lång tid det tog för dig att komma på det och jag sa att du var sjuk så de önskade bara att du skulle bli frisk till på måndag.” säger Wilma

”Kommer vi gå tillsammans?” säger jag

”Då vi valde exakt samma kurser, ja. Just det, dina grejer som du fick där ifrån ligger hemma hos Niall bland annat den ytterst sexiga skoluniformen.” säger Wilma

 

 

 

Måndag morgon 08:00

Var jag otålig när vi väntade Zayn? Då är det inget mot nu, ingenting. Jag kollar ner på skoluniform och vill bara spy så ful den är. Kjol, knästrumpor, skjorta, stickad tröja, kavaj, slips och några små skor som liknar steppskor. Håret har jag nersläppt med slingor i ett spänne därbak. Gör outfiten lite bättre i alla fall, likaså med sminkningen. Inte för att jag gjort något speciellt, men man ser lite bättre ut i alla fall. Mobilen plingar till och jag antar att det är Wilma som säger att hon är här med taxin nu. Jag tar upp mobilen, men jag har visst fel. Det är från Zayn. ”Good luck today, my love. I can pick you up when you finish if you want to and we'd go and eat somewhere.” Hm. Jag vill spendera tid med honom. Men jag vill att de ska se mig som mig. Jag bestämmer mig för att svara lite senare istället.

 

Då ringer mobilen igen och det är Wilma så jag går ner till henne och hoppar in i taxin. När jag ser hur hon ser ut börjar jag skratta för mig själv. Inte nog med att vi har samma skoluniform har vi också lyckats sätta upp håret likadant och vi har ju sedan tidigare likadana väskor. Så vi ser ut som tvillingar. Tur var har jag med mig en extra tofs så jag tar och sätter upp allt i en högtofs i stället. Jag frågar henne vad hon tycker jag ska göra med Zayn, om jag ska be honom hämta upp mig eller inte, och hon tycker att jag ska åka till honom istället. Jag håller nog med henne, det är nog faktiskt bäst. Så jag skickar iväg ett sms och när det är framme är vi framme vid skolan.

 

Jag går ut och kollar upp mot skolan. Den är minst trippel så stor som min förra men ändå så går det bara hälften antal elever mot den förra. Den ser verkligen ut som en typisk engelsk skola. Stora, höga grindar som avgränsar skolan som man inte för gå utanför under skoltid, en stor träport in till skolan, höga fönster längs långsidorna och så ligger den verkligen mitt i allt, omringad av grått grus. Man kan inte riktigt säga att den ser ut som en skola, snarare som ett psykhem eller något. Den ser inte så inbjudande ut om man säger så. Men pappa sa att det var den bästa skolan i London, eller rättare sagt utanför London, så det ska nog gå bra. Vi börjar gå in och ler mot de alla elever som står utanför skolan i väntan att få börja. Jag känner hur alla, verkligen alla, stirrar på oss men jag besvärar bara blickarna med leenden och de flesta ler faktiskt tillbaka. Vi går in i skolan såklart, då vi ska försöka hitta i denna stora skolan. Jag känner redan hur mycket problem vi kommer få för att vi kommer för sent. Men det ska nog gå, det måste finnas elever som är villiga att hjälpa en.

 

Jag hör hur någon harklar sig jämte oss och vi vänder oss dit. Där står en gammal tant i 70 års åldern, hon har grått hår slickat i en tofs, blåa stora ögon som gömmer sig bakom ännu större glasögon och hon är klädd i färger som matchar skolkläderna. Rektor eller lärare gissar jag på.

 

”Why are you young gals doing in here already?” säger hon strängt med en pipigröst.

”We are new here and thought it'd be a good idea to go inside early to find our classroom.” säger Wilma

”You aren't allowed to be inside until the clock bells. But for this time, it's okey. But if I ever see you in here one more time I'll give you a dot. Now go find your classroom.” säger hon med sin pipigaröst och det är nästan omöjligt att ta henne seriös för det låter bara så fel med den rösten.

 

Vi går ifrån henne och när hon kommit ur hörhåll börjar vi skratta åt henne. Sedan kollar vi ner på pappret för att hitta namnet till klassrummet. 3-025. Vi gissar att det betyder att det är på tredje våningen och att rummet har nummer tjugofem. Vi går upp för den gigantiska trappan som tar oss till tredje våning. Vi har rätt för när vi kommer till det rummet vi tror att det är sitter en man därinne och vi frågar om vi är rätt och såklart är vi det. Han visar oss var vi kan sitta och där slår vi ner oss. 5 minuter senare börjar alla elever dundra in. Ännu en gång känner jag hur alla blickar är fast vid oss. Det är ganska obehagligt faktiskt.

 

”Shouldn't they introduce themselves, Mr. Williams?” säger en blondtjej framför mig och pekar på oss.

”Yes, of course, Miss Francess.” säger Mr. Willams. Jag kollar på Wilma och hon nickar och vi reser oss upp och går fram till katedern där läraren sitter.

”I'm Wilma Stolth, soon to be 16 years old. I'm Swedish and just moved here with my family and hers.” säger Wilma

”Hm, yeah..” börjar jag. Jag gillar inte att stå framför folkmassor. ”I'm Izabella Smith, 16 years old and I'm half Swedish, half English and yeah I just moved here.” säger jag och vi börjar gå tillbaka till våra platser.

”So it isn't Malik yet?” säger den blonda tjejen som sa att vi skulle presentera oss. Så det vara bara så hon kunde vara säker på att det var jag.

”No, not yet. But eventually. Wanna come to the wedding?” säger jag, jag fortsätter med killing with kindness.

 

Alla börjar skratta och jag ser på henne hur arg hon blir. Hon är nog inte vad vid att bli knäckt, verkar som om hon är någon slags drottning på skolan eller något. Jag slinker ner på min plats och massa runt mig tar upp handen för att göra high five. Jag gör såklart tillbaka och sedan koncentrerar jag mig på lektionen. Plötsligt vänder sig tjejen om, som jag har hört heter Brittany, och mimar ”This is only the beginning.” till mig.

 


Kommentera? :)

Tillslut kommer en sömning Harry och öppnar dörren. Han kollar virrigt omkring och så kollar han argt på mig.

”Do you know what time it's?” säger han argt

"Where's Louis? He needs to drive us to the hospital!” skriker jag

Oh shit, I'm gonna go get him.” säger han förvånat tillbaka

I'm at Zayn's, take Eric with you too. And hurry!” skriker jag


Jag kollar otåligt på klockan. 4:02. Han har varit där inne i 30 minuter nu, 30 minuter för länge. Varför, varför, var jag tvungen att skrämma honom? Hade jag bara somnat om som en vanlig människa skulle jag inte skrämt honom så han skär sig igenom halva fingret. Om jag någonsin haft dåligt samvete förut, är det här 100 gånger värre. Jag kollar runt för att försöka prata med någon som kan försöka lugna ner mig igen. Men Harry ligger på tre stolar och sover, Eric sitter upp med händerna på magen och huvudet bakåt lutat mot väggen och sover och så har vi Louis som nyss gick iväg för att handla något att äta. Jag orkar inte sitta still eller rättare sagt klarar jag inte av det längre så jag reser mig och börjar gå mot kiosken där Louis ska vara. Antingen går jag i slow motion eller så är vägen riktigt lång. Något i alla fall. Jag går och kollar ner i marken medan jag går och såklart går jag rakt in i någon. Som tur är det Louis och han ser hur nedstämd jag är så han tar in mig i sin famn och bara kramar om mig. Han har faktiskt de bästa kramar, bort sätt från Zayn då, av killarna. När han tillslut släpper mig så ställer jag mig i kön med honom och vi köper allt godis man kan tänka sig. Sedan går vi tillbaka till Harry och Eric och båda har vaknat. Eller Eric vaknade och han ville inte vara vaken själv så han väckte Harry så Harry är en aning sur. Men när han ser att vi har med oss Gummibjörnar blir han glad igen. Vi sitter där och pratar om allt och inget i kanske 20 minuter och då kommer en oväntat överlycklig Zayn till oss. Han kollar på alla och ger alla ett stort leende och när han ser mig, som är en aning nedstämd, försvinner leendet och så går han fram till mig och kramar om mig.

 

What's wrong, sweetheart?” viskar han

I've the worst consciense ever.” viskar jag tillbaka

What for?” säger han samtidigt som han slutar kramar mig och tar min hand och sätter sig ner på en stol. Jag sätter mig jämte honom och han vänder sig mot mig och kollar mig rakt in i ögonen.
”Because I scared you and that's why we're here.” säger jag

I don't mind.” säger han och ger mig en kyss på pannan. ”Just admit it, I look super bad ass with this on?”

Han visar bandaget som han har runt sin högra tumme. Jag börjar skratta åt honom för det är bara så typiskt honom. Hitta dem små roliga grejerna i allt för att få mig på bra humör. ”That's true. A really bad ass.”

Good so let's go home and sleep and don't worry about me, it's okey and I don't blame you at all. If I wasn't such a pussy I wouldn't have been scared at all.”

 

Zayn reser sig och tar tag i min hand och så går vi ut till bilen. I bilen börjar Harry klaga över hur hungrig han är så vi åker till McDonalds så han kan köpa mat. När han har köpt maten börjar han klaga över hur trött han är. Vi alla blir riktigt trötta på honom men säger ingenting utan bara suckar så fort han öppnar munnen. Tillslut fattar han det så han slutar prata helt. Vi kommer tillbaka till deras lägenheter och vi börjar gå upp till dem.

 

Do you wanna come in with us?” säger jag till Louis, Eric och Harry

No they can't.” säger Zayn snabbt. Jag rycker på axlarna och så säger jag god natt till dem och går in till Zayn.

Why couldn't they?” säger jag samtidigt som jag stänger dörren om mig.

 

Han drar mig tätt intill sig utan att säga något och kysser mig passionerat. Jag besvarar den och vi backar till soffan. Vi snubblar i den och jag kommer underst. Jag försöker kånka av honom hans byxor och när jag har lyckats med det tar han av sig mina. Sedan går allt fort och det är över och vi ligger i soffan och trängs om plats. Men jag somnar längst in med ansiktet mot ”väggen” på soffan liggande sked med Zayn och hans armar om mig. Jag vaknar någon gång vid 10 av att Zayn ramlar ner i golvet och då går vi in och lägger oss i hans säng istället då vi bara sovit i 5 timmar.

 

Vi vaknar inte upp fören vid klockan 4 av att Nelly ringer i min mobil. Jag svarar och det hon ville var att hon undrade varför vi inte öppnar dörren och var jag ska fixa mig inför festen hos Liam ikväll. Jag säger att jag ska fixa mig hos Zayn och att de kan komma hit om de vill men de var tvungna att äta och sedan fixa hos Liam. Vi lägger på och då klockan är mycket går jag och Zayn upp och äter frukost. Eller frukost och frukost, middag med frukostmat. Jag ringer min mamma och ber henne komma med kläder jag kan ha och snäll som hon är gör hon det. Hon kommer ganska snabbt med dem och såklart har hon tagit kläder från sin affär hemma i Sverige. Jag gissar att de är nya stamples hon har tagit in för jag har då aldrig sett kläderna innan. Jag får nästan alltid massa kläder från hennes affär, men jag klagar inte. Det är underbart. Fast det är ju också roligt och ha lite från andra affärer. Speciellt då man är så shoppinggalen som jag. Hon har aldrig varit inne här innan så Zayn bjuder in henne på fika. Jag sätter på lite kaffe åt henne och Zayn tar upp någon kaka han har i frysen. Medan han fixar i ordning så visar jag runt henne lite. Hon gillar lägenheten och säger att vi måste visa den för pappa någon gång. Hm, tvek på den. Han ropar att det är klart så vi går och sätter oss hos honom. Mamma har ju aldrig riktigt varit med mig och Zayn själva så hon börjar fråga honom massa om hans familj och gamla liv i Bradford. Jag ser på honom att han blir nedstämd, han måste sakna dem otroligt. Han har ju inte träffat dem sedan förra månaden när vi var där. Men jag tar min hand och lägger den i hans under bordet och ler mot honom. Han ler tillbaka. Jag måste få hit hans familj snart så de kan överraska honom. Jag måste.

 

I just need to say one thing.” säger mamma och jag blir rädd med detsamma. Hon brukar säga fel grejer vid fel tillfällen så skulle inte bli förvånad om hon gör det nu också. ”I know this is to early to say, but I think you two will last forever.” Jag andas ut, men skäms fortfarande. ”And I would love to have some mini Zella's running around in my backyard when I'm old.” Jag kollar på henne konstigt. Zellas? Vad är det? Sen kommer jag på, Zayn+Izabella, men var har hon kommit på det för? Hon märker nog att vi båda blir förvånade över namnet Zella så hon ler stolt. ”I've seen that name online and some pictures of you. Your fans has come up with that name.”

It's actually cute.” säger Zayn och ler.
”It's still weird looking in the newspaper and seeing my little daughter there, but I'm getting use to it now.” säger mamma och ler ännu stoltare. Sedan ser jag hur hon blir lite vattnig i ögonen. Hon är lite som jag kan man säga, gråter mest till allt. ”I'm just so glad she met you.”

Mom” säger jag och kollar på henne. ”You don't need to cry.”

It's just, seeing my daughter so grown up with a boy that she'll last with forever is not easy for a mom.” säger mamma

We're only teenagers, you should cool it down a bit mom.” säger jag

I'm sorry. I better go home now and make som dinner.” säger mamma

 

Vi reser oss upp och så följer vi henne till dörren där vi säger hej då till henne. Sedan börjar vi fixa oss. Jag bestämmer kläder åt Zayn först medan han duschar. Jag väljer ett par beiga chinos, vit skjorta, svart kavaj och en svart fluga. Och så väljer jag vita kalsonger bara för att jag tycker det är det sexigaste man kan ha. Sockor får han dock välja själv. När han hoppar ut från duschen skyndar jag mig in i den. Jag tar en snabb dusch och sedan börjar jag föna mitt hår. Efter det plattar jag håret då mamma säger att det passar bäst till kläderna som jag ska ha på mig. Jag har inte ens kollat på dem utan litar helt enkelt på henne att de är snygga. Men hon jobbar inom modeindustrin så varför skulle de inte vara snygga? Efter det kollar jag vad jag ska ha på mig. En svart klänning med urringad rygg och en svart kavaj. Hej åh hå, här matchar man sin pojkvän. Vi klär på oss och när vi är klara gör Zayn en drink till oss innan vi går till Liam.

 

I really hope your mom is right.” säger Zayn plötsligt. Jag blir såklart förvånad. Snacka om underbar.

Me too. Little Zella's.” säger jag och fnissar, Zayn likaså.

I love you, honey.” säger Zayn

I love you too, bad ass.” säger jag och kollar ner på hans tumme. ”Does it hurts?”

Not that much.” säger han ”Just a little but I don't think of it so it's nothing.”

Should we go to Liam now?” säger jag

I'm just gonna drink this up, but afterwards sure.” säger Zayn

 

Han dricker upp och sedan går vi över till Liam. Vi kommer sist som vanligt så vi går runt och hälsar på alla som inte är i vårat ”gäng”. Den första vi träffar på är Andy, Liams bästa vän, och han verkar verkligen hel skön. Jag stannar och pratar lite med honom medan Zayn fortsätter. Vi pratar lite och sedan tar vi följe till ”alkohol-bordet” och han tar en öl och jag någon cider som står där. Sedan skiljs vi åt, han går till Liam och jag går till Zayn som sitter i soffan med Louis och två till tjejer. Jag slår mig ner jämte Zayn. Han lägger armen om mig och så presenterar han mig.

 

This is Izabella, my beautiful girlfriend.” säger han

I'm Rebecca Creighton and this is Geneva Lane.” säger en rödhårig tjej. Geneva Lane, Geneva Lane. Vad jag känner igen det namnet.

Hope he treats you right.” säger Geneva och då kommer jag på vem hon är. Fan. Zayns ex som var med i Belle Amie, den andra gruppen från X-Factor. Påläst här va! Nej, men jag har som sagt en vän som var galen i dem så man har ju hört från henne.

Yeah he does, he's amazing.” säger jag och vänder mig mot Zayn och ler mitt största leende för att göra henne avundsjuk. För tydligen var hon helt förkrossad när de gjorde slut.

Wanna go somewhere else?” viskar Zayn i mitt öra.

I'd love to!” säger jag ut högt och sedan vänder jag mig mot tjejerna. ”It was really nice to see you, good bye!” Killing her with kindness is the thing.

 

Vi går iväg till Wilma och Niall istället och pratar med dem. Sedan blir jag danssugen så jag drar med dem 3 ut på ett tomt golv och så börjar vi dansa. Ganska snabbt kommer det ut fler. Harry, Eric och Lucas kommer och så några människor jag aldrig sett förut. Zayn försvinner plötsligt men jag fortsätter ändå tills jag blir toanödig. Så jag drar med mig Wilma och så går vi till toaletten. Toan ligger jämte Liams sovrum och inne på hans rum hör jag hur en kille och tjej pratar med varandra. Jag hör att det är Zayn och tjejen måste vara Geneva tror jag allt.

 

You need to stop being so jealous Gen, it was one year ago.” säger Zayn

I'm not.” säger hon klagande. Yeah right. ”It's just that you do anything for her. Dancing, showing your love in public and just everything you didn't wanna do with me.”

It's because I love her. She's the one.” säger Zayn. Jag kollar på Wilma och vi båda ler löjligt.
”She's 16 years old, come on.” säger Geneva

I don't care. She's still the love of my life.” säger Zayn

And you're the love of my life.” säger Geneva


Gullingaaaaaar ni är!!! Vill ni vara lika gulliga och kommentera här också? :) Woho slitit med detta. Not happy about it but whoooooo cares? Får inte till bättre än då. Ska försöka få upp nytt snart igen :), ska ta tillbaka en grym uppdatering har jag tänkt.