”Vi åker ju den fredagen den 30nde och så kommer de torsdagen den 6e.” säger pappa

”Lucas också?” säger Wilma

”Nej, han ville inte hänga med. Men ville ändå resa, så han ska till Mallis med Albin och Robin.” säger Åsa

”Säg inget till Zayn, så säger jag inget till Niall så blir det som en överraskning?” säger Wilma

”Deal.” säger jag och highfivar med Wilma

 


 

”Drar till Zayn.” säger jag och slänger in väskan på mitt rum och går sedan tillbaka till dörren och tar på mig skorna.

”Kom hem ikväll!” ropar mamma

”Jaja, får Zayn med?” ropar jag tillbaka

”Visst. Hälsa honom!” ropar pappa

 

Jag stänger dörren efter mig och springer mot Zayns lägenhet. Jag kommer dit på 10 minuter och knackar på dörren men ingen öppnar så jag tar tag i handtaget för att öppna men det är stängt så jag går mot Nialls för att kolla om han vet var Zayn är. Jag plingar och Niall öppnar och jag ser på hans ansiktes uttryck att han blir riktigt förvånad.

 

”Come in.” säger han och öppnar dörren mer så jag kan gå in.

”How are you?” säger jag och kramar om honom.
”I'm fine. But why are you here and not at Zayn's? Has something happen?” säger han

”Oh no, no! It was locked and he didn't open so I went over here, is it okey?” säger jag

”It's okey. I'm watching a movie, you can join.” säger han och vi går och vi sätter oss i soffan

”Do you might know where he is?” säger jag och han skakar på huvudet

”No clue. Call him?” säger han

”Yep I will.” säger jag och tar upp min mobil och slår Zayns nummer. Efter bara 1 signal svarar han.

”Hey babe.” säger han

”Where are you?” säger jag

”I went out for a walk. Where are you?” säger han

”At yours. Or no, I knocked at your door but you weren't home so I'm at Niall's now.”

”Oh shit, I'm on my way.” säger han

”See ya soon.” säger jag

”I'm running. Bye bye!” säger han och jag lägger på.

”So, what's the thing Zayn planned for us?” säger jag och Niall börjar gapskratta och tillslut lugnar han ner sig.

”Do you really think I'd tell you? He'd kill me if I did.” säger han

”Come on, please.” säger jag

”Nope.” säger han

”Gah all of you are so boring.” säger jag

 

Niall berättar om vad de har gjort medan jag varit ”borta”, även om jag redan har hört det mesta. Men ibland är det kul att höra det från en annan synvinkel. Och sedan berättar jag om allt hemma i Sverige som har med Wilma att göra, såklart allt utom att hon snart kommer hit. Efter en halvtimme kommer Zayn hit och vi hälsar på varandra och han sätter sig sedan i soffan och jag lägger mitt huvud i hans knä. Han pillar i mitt hår, vilket är bland det bästa jag vet så jag somnar till ett tag i kanske 20 minuter tills jag vaknar av att de skrattar.

 

”What's so funny?” säger jag

”Have someone ever told you that you sleeptalking?” säger Zayn

”Oh no.” säger jag och sätter mig upp. ”What did I say this time?”

”You kept saying 'Nej, nej, nej' and then you were all quiet. After awhile you shouted out something in Swedish.” säger Niall

”That was... Random.” säger jag

”Louis, Liam and Harry will be over with some pizza soon. Are you hungry?” säger Zayn

”Yes of course! I promised mum that I'll sleep at my place.” säger jag och kollar på Zayn och ser att han blir lite besviken. ”Hey you too!”

”Do you have any plans for tomorrow?” säger Zayn

”Mum, dad and the twins are going to some friends in Bristol for two nights so I and Nelly have the flat for ourselves.” säger jag

”Woo party!” skriker Niall

”You wish. No but are you guys coming over?” säger jag

”Sure.” säger Zayn och då kommer Liam, Louis och Harry in springandes med pizzorna. ”Are you lads coming home to Belly tomorrow?”

”Yes of course!” ropar de i kör

”Is Nelly coming too?” säger Liam, gud vad förvånad jag blev av den frågan, eller inte.

”Yes she is. Don't worry.” säger jag

 

De ställer ner pizzorna på soffbordet och vi alla hugger in. När vi ätit upp blir jag, Zayn och Louis sugna på godis så vi bestämmer oss för att åka köpa. Vi går ner och Louis låser upp bilen så vi hoppar in, Zayn där framme och jag själv därbak. Vi kommer dit och som tur är är det inga andra folk där så vi börjar plocka åt oss allt godis vi vill ha och men även dricker. När vi betalar kommer det in en tjej i affären och jag ser hur Louis börjar kolla på henne, och jag kan inte skylla på honom, hon är otroligt vacker. Vi går ut igen och Louis kan verkligen inte släppa blicken ifrån henne.

 

”Lou, just go ask for her number.” säger jag

”What? Why? Who's?” säger Louis

”The girl you are staring at.” säger Zayn

”I'm not staring at anyone.” säger Louis

”You do. Go ask her.” säger jag

”Yeah mate, you'll regret it if you don't.” säger Zayn

”No.. I don't dare.” säger Louis

”Coward.” säger Zayn

”Okay I'll do it for you.” säger jag och vänder mig om och börjar gå in mot affären igen.

”No! What are you doing? Stop it!” säger Louis, men jag ignorerar honom och går in i affären. Jag går mot tjejen och ställer mig jämte henne.

”Excuse me.” säger jag och hon kollar upp från godiset. ”You see that lad out there with brown hair?”

”Yeah I do.” säger hon

”Could he have your number?” säger jag och hon kollar förvånat på mig.
”So you are telling me that Louis Tomlinson want MY number?” säger hon

”Yes I am. He thinks you are stunning and that for he didn't dare to ask you himself.” säger jag

”Wow, that's just- wow. But sure, yeah he could have it.” säger hon och jag tar upp min mobil och hon skriver in numret på den.

”Okey, thank you. I'll make sure he'll call you. See you sometime.” säger jag

”Good bye.” säger hon och jag går tillbaka ut till Zayn och Louis.

”Look what I got here.” säger jag och viftar med mobilen som visar hennes nummer. ”Take it.”

 

Vi hoppar in i bilen och sätter oss och han skriver av numret in i sin mobil. Och kollar sedan på mig.

 

”What's her name?” säger han

”Ops.. I have no clue actually.” säger jag

 


Weee första gången den "nya" tjejen är med, någon som valde Lou som kille vann, vem det är får ni veta i nästa kapitel! Åh, om jag hade kunnat hade jag gjort er alla till deras flickvänner!!!  Kommentera massor nu för att få kapitlet fortare!!

 

Vi fortsätter prata och jag berättar om allt mellan Zayn och mig för en otroligt nyfiken Lucas. Efter 20 minuter kommer en ensam Wilma tillbaka och kör oss till skolan där vi bara hinner gå på den sista lektionen, Spanska. Ett roligt ämne med en tråkig lärare. När skolan är slut åker jag själv hem och äter mellanmål, fil med cornflakes och efter det går jag in på mitt rum och då ser jag ett brev. På det står det ”To my beautiful Izabella from Zayn.”


September 18th 2011
My dearest Izabella Smith,
I'm here awake and can't really sleep but I do not want to wake you up either, you are to beautiful in your sleep.Why do you have to live so far away? I want to lay next to you every night and wake up and see your smile the first thing I do, I want to hug you and be the one who says “Everything is going to be okey” when you wake up of a nightmare and most of all I want to be able to say “I' will be there in 10” when you call me in the middle of the night. But you can not have everything you want, I still got you and that's the best.


But this, the way we have it now, it is still good in one way. We never take each other for granted and when we are together, we take care of every little minute we have. But it is also fun to always have something to look forward to and when I am down I know that you will soon be here again and that always cheer me up. But I would rather want you near me all the time, but there is nothing I can do so I have to see everything in a positive way.

 

I miss you, yep. I miss you know even though I am here in the same room as you. It is like I miss you all the time, even when I am with you as now. I guess I have missed you my whole life. Before I met you, I missed something. It was like I did not have everything in my life, even though I had the dream life of so many. But it was something and that something was you. My life is complete now, there is nothing I miss any more.

 

I remember when I first met you, like I ever will forget it. That sunny Sunday in July in Stockholm when I went out for a smoke by myself, when no one wanted to go with me. I can't really explain how glad I am for taking that smoke, I really can not. Or how glad I am that I went out by myself. I remember how shy I was, at first I didn't even dare to go up to you. But as you know I did it and I

haven't regret it for a second.

 

My beautiful girlfriend who is the most incredible human walking on this planet. With the smile that make me smile no matter what and the eyes that kills. I do not see how you can not see how amazing you are. There isn't no one that is not happy when you are around, you make everyone happy by just being there. I just want you to know how amazing you truly are, and that's why I am going to tell you it to you every single day until you understand it.

 

But I am getting tired now, so I am going to go and lie next to you and sleep a bit. I am going home tomorrow, well it is actually today. I do not want to, I want to stay here with you and be here for you because I know you have a rough time. But you can call me any time, any where and I will talk with you whatever you have on mind. But you are back in 12 days and then you and me will have the best time ever. I have planned something special for us. I will not tell you before you are back no matter what you say, it is much more fun when you are curious. As you always are when you do not know what will happen, but that is just fun.

Many kisses and hugs,

Zayn Malik

 

Jag läser igenom brevet om och om igen, tills jag lägger ner det igen och går till min spegel och sätter fast det med häftmassa där på. Jag går och letar efter min mobil för att skicka ett sms till Zayn, men hittar den inte så jag lägger mig i sängen och slår på teven. Jag somnar fort och vaknar upp av att jag får ett sms och letar efter telefonen och hittar den liggande under sängen. ”Jag, mamma och pappa kommer tydligen till dig nu. Är du hemma?” Smset var från Wilma. Jag svarar henne att jag är det och kommer på att jag skulle smsa Zayn så jag tar upp konversationen med honom och börjar skriva. ”I just saw your letter. You are the best, I couldn't wish for a better boyfriend. What are you doing? Miss you much :-) xxx” Jag går ut från mitt rum och ut till köket och där står mamma och pappa och gör middag. Förmodligen till vår familj och Wilmas.


”Varför kommer Wilma och de hit?” säger jag

”Får vi inte träffa våra vänner? Du är inte den enda med vänner.” säger mamma
”Ja, för de brukar ju komma hit så ofta på vardagar.” säger jag

”Lägg ner nu. De kommer hit på middag bara, okej?” säger pappa

”Jaja.” säger jag surt och går ut till teven där tvillingarna sitter och kollar på Bilar som vanligt. ”Hur var det i skolan idag?”

”Vi var i en skog och så var det en grill där i som vi grillade korv på.” säger Troy

”Låter... Väldigt kul.” säger jag och då hör jag att någon kommer in i lägenheten och går dit för att välkomna dem. Jag och Wilma går in på mitt rum och slår oss ner oss på min säng. ”Varför skulle ni hit idag?”

”Ingen aning.” säger hon och tar upp sin mobil, men lägger snabbt ner den igen. ”Fick reda på det när jag smsade dig.”

”Hm.. Okej” säger jag och då får jag ett sms från Zayn. ”You are! At Niall's with him and Harry. They say hi! What about you? Miss you too xx” Jag lägger ner telefonen igen eftersom mamma ropar och säger att maten är klar så vi går dit och slår ner oss vid bordet för att äta.

”Jo, det är så här att-” börjar mamma

”Jag visste att det var något!” säger jag lite för högt

”Jag skulle säga att det var lök och champinjon i den” säger hon och pekar på en form. ”Och i den är det inte.” säger hon och pekar på en annan.

”Oj jaha..” säger jag och middagen fortsätter utan att de nämner något intressant, bara om deras jobb eller gamla grejer som hände när de var unga. ”Får vi gå från bordet?”

”Nej, vi behöver prata med er två om en sak.” säger pappa allvarligt. Jag och Wilma utbyter en blick och vi kollar sedan tillbaka på våra föräldrar.

”Vadå?” säger Wilma

”Vad tror ni?” säger Åsa, Wilmas mamma

”Inte en blekaste.” säger jag

”Kom igen och säg då.” säger Wilma

”Gissa istället.” säger Björn, Wilmass pappa

”Får vi gå?” säger Kewin

”Visst, gå ni och lek.” säger mamma

”Men bara säg!” säger jag som har börjat bli otålig och precis då får jag ett sms från Zayn som skriver hur amazing jag är, som han sa att han skulle göra varje dag. Jag svarar honom med ”You are much more babe.” Och lägger ner telefonen igen.

”En ledtråd är han du nyss smsade med.” säger pappa och jag och Wilma kollar konstigt på varandra

”Vad tusan har ni kokat ihop nu?” säger jag

”Gissa bara. Och han Niall är där med i ett hörn.” säger Björn

”Ehm... Vadå? London?” säger jag förvånat

”Rätt!” säger de i kör

”När?” säger Wilma

”Vi åker ju den fredagen den 30nde och så kommer de torsdagen den 6e.” säger pappa

”Lucas också?” säger Wilma

”Nej, han ville inte hänga med. Men ville ändå resa, så han ska till Mallis med Albin och Robin.” säger Åsa

”Säg inget till Zayn, så säger jag inget till Niall så blir det som en överraskning?” säger Wilma

”Deal.” säger jag och highfivar med Wilma


Skit i vad jag någonsin har sagt innan om att något var svårt. DET HÄR BREVET, herre min gud vad svårt. Jag har seriöst jobbat på det varendra dag sedan förra kapitlet.. Nu är det ute i alla fall, och ska försöka uppdatera oftare nu :-) Snart lov och inga läxor på ett tag! Underbart!

”Tack för allt bästavän, du är bäst! Det var helt underbart och allt var perfekt. Jag är skyldig dig en tjänst.” säger Wilma

”Klart du inte är, skynda dig iväg nu så ses vi imorgon. Okej?” säger jag och hon nickar och går iväg och tar på sig sina skor. ”Time to clean this mess up!”


Vi städar i ordning allt och går sedan hem och lägger oss på direkten eftersom de ska åka hem vid 12 på morgonen. Vi vaknar upp vid 10 och går och äter frukost med alla och efter det går vi tillbaka till mitt rum och de börjar packa i ordning sina grejer och fixar sig. Jag går och tar en dusch och går sedan tillbaka och fönar mitt hår och sätter sedan på mig kläder. Ett par mörka jeans och vit piké t-shirt fick det bli idag. Klockan blir 11 och de blir dags för dem att åka. Jag säger hejdå till dem och det är inte lika jobbigt denna gången eftersom det bara är 10 dagar tills vi åker till London så jag kommer träffa dem snart igen. Jag går tillbaka till mitt rum och sätter på datorn för första gången sedan Zayn och de kom hit. Jag loggar in på facebook och kollar runt lite och går sedan in på alla bloggar som jag följer. Då får jag ett sms och jag ser på skärmen att det är Wilma. ”Kommer du över? Puss!” Jag skickar iväg ett snabbt 'ja' och går sedan och sminkar mig och plattar håret.

 

”Jag drar till Wilma nu!” skriker jag när jag kommer ut från mitt rum

”Mat vid 6!” ropar mamma tillbaka och jag tar på mig mina skor och min jacka och går ut. Jag åker till Wilma och när jag precis öppna porten hör jag någon bakom mig och vänder mig om, där står Lina och Molly.

”Bellsibub!” säger de och kramar om mig samtidigt och jag kramar tillbaka

”Ska alla hit?” säger jag

”Verkar så!” säger Lina och jag öppnar dörren till porten så går vi in. ”När åkte Zayn och Eric hem?”

”Vid 11 typ.” säger jag

”Hur var det? När ska du introducera mig och Klara för honom?” säger Lina

”Det kommer, chilla. Du ska få träffa honom, jag lovar.” säger jag

”Jealous much Lina, huh? Bara för jag träffat honom.” säger Molly

”Äh shut up.” säger Lina och plingar på dörren. Lucas kommer och öppnar ganska fort.

”Var är Wilma?” säger Molly och vi går in.

”I vardagsrummet. Gå dit.” säger Lucas och vi tar av oss skorna och jackorna och går in dit. När vi kommer in ditt sitter redan Klara där och Niall. Jag springer fram och kramar honom och sätter mig jämte honom.

”When are you going home? Thought you were going home with Zayn.” säger jag

”The plane was full. Going home tomorrow at 10 am.” säger Niall

”Kom vi går in på mitt rum istället.” säger Wilma och tar tag i Nialls hand och reser sig upp och börjar gå så de går först. Jag, Klara, Lina och Molly kommer tätt efter och när vi är inne i rummet springer vi förbi dem så vi tar sängen så att Wilma och Niall får sätta sig i hennes fåtölj. De sitter tysta utan att säga något och tillslut blir jag otolig.

”Okey, what's going on? Seriously?” säger jag

”Tell them Wilma.” viskar Niall lite för högt i örat

”Wilma?” säger Molly

”I'm going to talk Swedish now, okey?” viskar Wilma tillbaka lite för högt hon också och han nickar

”Wilma seriöst, vad är det?” säger Lina

”Du skrämmer oss. Säg nu.” säger Klara

”Okej. Jag ska.” säger Wilma och hon hennes ögon börjar tåras. Jag ser hur Niall trycker om hennes hand ännu hårdare och lägger den i hans knä. ”I won't make it. Please do it.” viskar hon till honom

”You can make it. You are strong I know you can.” viskar han tillbaka

”Okej Wilma. Säg nu.” säger Lina

”Jag ska. Okej, det är så här att för några dagar sedan fick vi reda mer angående sjukdomen. De sa att den var dödlig men att den förmodligen går att bota om vi sköter allt och så. Förlåt att jag inte sagt det tidigare men det är jätte jobbigt även nu att berätta det här för er.” säger Wilma och jag börjar gråta, men jag är inte ensam. Alla runt mig gör det också och även Niall, även om han inte förstod vad hon sa. Men han såg oss och vad jag hört gråter han så fort någon annan gråter också.

”Wilma.. Herregud.” säger Lina och Molly i kör, men jag och Klara sitter tysta som vanligt när vi hör något hemskt. Jag får inte fram ett ord. Tillslut går Klara fram till Wilma och kramar om henne och vi andra gör likadant. Vi kramar om varandra ett bra tag tills vi släpper varandra och går tillbaka till våra platser.

”Kan vi inte göra något annat? Jag orkar inte med det här just nu.” säger Wilma

”Jo, visst.” säger jag och kollar mot Niall. ”What do you want to do?”

”Maybe eat?” säger han

”Wow what a suprise.” säger jag och ler åt honom. ”Vem hänger med och köper på McDonalds?”

”Jag!” säger Lina

”Jag också!” säger Klara

”Okej, vad ska ni ha?” säger jag och kollar på Wilma och Molly. ”I don't need to ask you, Niall, because you always have the same.”

”Chicken nuggets!” säger Molly

”Jag med.” säger Wilma

”Okej, hejdå!” säger Lina

”Heeejdooo” försöker Niall härma henne och gör så vi brister ut i ett lätt skratt.

 

Vi går till närmsta McDonalds som faktiskt inte är så långt ifrån och beställer maten. Vi tar maten och går tillbaka till Wilma och äter maten. Efter det sitter vi kvar ett tag vid bordet och pratar om allt möjligt tills det är dags för Molly och Klara att dra hem så jag, Wilma, Lina och Niall går in till Wilmas rum och kollar på en film. Vi bestämmer att jag och Lina ska stanna över natten här och hänga med och säga hejdå till Niall på flygplatsen imorgon bitti. Vi ringer och frågar våra föräldrar och de går med på det så vi sätter på en till film. Efter filmen bäddar vi så att jag och Lina sover på golvet eftersom deras gästrum är taget av Niall. Wilmas föräldrar tillåter nämligen inte att de skulle sova i samma rum, än mindre i samma säng. Niall går till ”sitt” rum och lägger sig så jag byter om till min pyjamas och likadant gör Lina och Wilma. Vi somnar fort och vaknar nästa morgon av att Niall kommer in på rummet och skriker av full hals. Vi går upp och äter frukost och sedan klär vi på oss kläder, jag och Lina får låna utav Wilma. Tur att vi alla 5 har samma storlek så vi lånar alltid kläder av varandra när vi sover över oplanerat hos varandra.

 

”Jag ska bara väcka Lucas.” säger Wilma och går iväg igen

”Fun to going home again?” säger jag

”No, I like it here.” säger Niall

”So.. It isn't because of Wilma?” säger Lina

”Maybe..” säger Niall och ler generat och då kommer Wilma tillbaka med Lucas häck i hälarna eftersom han ska köra oss till Arlanda.

”Gå och klä på dig Lucas och skit i att äta, vi måste åka.” säger Wilma

”Jaja mamma, jag ska.” säger Lucas och Wilma kollar surt på honom och han går iväg till deras tvättstuga för att hämta kläder

”Oh, brothers..” säger Wilma och vi börjar skratta åt henne

”What's time?” säger Niall

”It's 8:15, we gotta go like now.” säger Wilma

”I'm ready!” säger Lucas och kommer ut i kläd jeans, blå rutig skjorta och en tjocktröja med dragkedja

”Okay let's go then.” säger Wilma och vi reser oss och går och tar på oss skor och jacka.

 

Vi går ut till hans bil och sätter oss. Jag där fram med Lucas och Wilma i mitten därbak med Lina och Niall på varsin sida. När vi kommer till flygplatsen säger jag, Lina och Lucas hejdå till Niall och låter sedan Niall och Wilma vara själva så vi går och sätter oss på ett fik i väntan på dem.

 

”Alltså, seriöst nu tjejer. Är det han ifrån One Direction på riktigt? Jag trodde bara hon skojade när hon sa att ni träffade dem i London.” säger Lucas

”Ja, klart det är han. Vad annars, en identisk kopia som dessutom är ifrån Irland han också?” säger jag

”Äsch jag vet inte. Känns bara så konstigt att min lillasyster träffar en kändis.” säger Lucas

”Jag håller med dig. Den ena träffar en och den andra är tillsammans med en.” säger Lina

”Va? Vem?” säger Lucas

”Izabella är tillsammans med Zayn i samma samma band om du inte visste om det, de var så Wilma träffade Niall.” säger Lina

”Åh fan!” säger han och kollar imponerat på mig. ”Hur länge har ni varit tillsammans?”

”3 veckor igår, vi träffades då i Juli när de var här.” säger jag

 

Vi fortsätter prata och jag berättar om allt mellan Zayn och mig för en otroligt nyfiken Lucas. Efter 20 minuter kommer en ensam Wilma tillbaka och kör oss till skolan där vi bara hinner gå på den sista lektionen, Spanska. Ett roligt ämne med en tråkig lärare. När skolan är slut åker jag själv hem och äter mellanmål, fil med cornflakes och efter det går jag in på mitt rum och då ser jag ett brev. På det står det ”To my beautiful Izabella from Zayn.”


Oh herregud. Det här kapitlet var svårt att skriva. Inga ideér, eller bra i alla fall. Skrev om kanske 4 gånger och ändå inte nöjd, men bättre än de andra så ni kan tänka hur dåliga de måste varit haha! Vad tror ni står i brevet? Kommentera. :-*