När klockan är lite mer än fyra hos mig lägger vi på. Efter att ha pratat i fem timmar. Jag smyger upp från sängen och går sakta ut till toaletten. På vägen tillbaka ska jag precis öppna dörren till mitt rum när jag hör någon säga mitt namn. Jag hoppar till och slår till höften på handtaget samtidigt som jag skriker mig hes. Maisy börjar skratta bakom mig. Om man är rädd för både mörker och tystnad är det inte konstigt att man blir rädd. Och hon vet mycket väl om det. Jag vänder mig om henne och hon drar snabbt in mig i en kram.

 

”Förlåt,” säger hon och kramar om mig ännu hårdare. ”Jag skulle inte gått på så hårt mot dig och verkligen inte nu. Förlåter du mig?”

”Ja, Mase. Jag behöver dig mer än någonsin just nu,” säger jag och känner hur tårarna börjar komma igen när jag kommer och tänka på vad de skrev till mig. Dum som jag är gick jag in och läste igen, denna gången utan att säga till Harry. Jag är inte stark hur mycket jag än vill vara det. ”Sova tillsammans?”

”Klart, kom här,” säger hon och leder mig in till mitt rum där jag lägger mig ner först och hon snabbt efter.

 

När vi väl lagt oss till rätta i sängen börjar jag berätta allt för henne. Allt sedan jag vaknade upp i morse. Maisy har alltid gillat Eleanor. Så jag vet att hon är avundsjuk. Jag måste fixa så att Maisy får träffa henne lite längre än den lilla stunden igår. Vilket var typ ”hej, jag är Spencer syster, hur mår du?” och inget mer.

 

Vi ligger uppe och pratar tills klockan hinner slå sex. I två timmar hinner vi prata innan Maisy somnar mitt i en mening och jag somnar tätt efter det. Jag sover djupt tills vid klockan två då min mobil ringer. Jag letar upp den medan jag blundar och hittar som tur var den innan personen hinner lägga på. Jag tar mobilen till örat utan att ens kolla vem det är.

 

”Hej, det är Spencer,” säger jag sömnigt.

”Oj, väckte jag dig? Förlåt!” säger personen på andra sidan telefonen och jag bara mm:ar till svars. ”Det är Eleanor, ska jag ringa upp dig senare?”

”Nej, nej, det är lugnt. Jag är vaken,” säger jag och ser hur Maisy mimar mot mig vem det är. Jag mimar till henne att det är Eleanor och hon nickar innan hon somnar om igen. ”Vad var det du ville?”

”Häng med till USA, överraska Harry. Han skulle uppskatta det något otroligt om du kom dit,” säger hon glatt. ”Jag åker vid åtta ikväll och det finns plats kvar på planet, jag har redan kollat upp det.”

 

Jag vill verkligen åka. Vi bestämmer att jag ska tänka på det lite mer innan jag bestämmer mig. Så vi lägger på och jag somnar om igen. Men jag sover inte länge utan vaknar upp fyrtio minuter senare av Maisy. Vi går upp och äter frukost tillsammans och jag berättar för henne vad Eleanor sa. Jag vet inte hur hon ska reagera och är rädd att hon ska bli sur för det. Även om hon sa förlåt för att hon överreagerade igår vet man inte om hon skulle reagera så igen om hon fick reda på att Eleanor vill att jag ska hänga med till USA. Men hon tar det bra. Förvånande bra.

 

Hon bokstavligt talat ber mig åka. När jag frågar henne om vad hon ska göra när hon blir ensam säger hon att hon ändå har fullt upp med jobb och att hon annars kan bjuda in någon som kan bo här med henne så länge. Så jag bestämmer mig för att göra det. Jag ringer upp mamma och frågar henne vad hon tycker om det innan jag ringer till Eleanor igen. Mamma tycker att jag ska göra det. Även om jag är arton år och myndig, vill jag helst höra med henne ändå. Jag ringer upp Eleanor och när jag berättar mitt beslut för henne blir hon glad. Vi bestämmer att hon ska komma förbi här innan vi åker till flygplatsen.

 

Jag springer in till min garderob med Maisy för att packa. När man inte vet hur länge man ska vara borta är det svårt att packa. Ska jag stanna i en och en halv vecka som Eleanor, eller ska jag stanna längre? Jag ska boka biljett dit och sedan får vi ser hur jag gör sedan. Jag packar inte ner alltför mycket då jag har hört att shoppingen är grym där så jag vill kunna få med mig lite sådant hem också i resväskan.

 

Jag är klar med väskan precis i tid då Eleanor kommer och plingar på dörren. Hon var med mig igår när jag fixade mig innan vi gick ut på stan så hon kommer ihåg var jag bor. Jag, Eleanor och Maisy sätter oss vid min dator så att vi kan beställa en biljett till mig. Jag får så klart ingen plats jämte Eleanor men vi får se om jag kan fixa det när vi är på flygplatsen. Det plingar till i min mobil och jag tar upp telefonen. Sms ifrån Harry. Så klart.

 

Från Harry:

Vad gör min fina stjärna? Jag saknar dig något otroligt.. Fem veckor kvar nu. Vi klarar det här, visst? Puss på dig xx

 

Jag skrattar till när jag läser smset. Om han bara visste. Jag visar smset för Maisy och Eleanor och båda dem två tycker att jag ska låtsas som ingenting. Så att jag kan överraska honom när jag väl är framme. Det låter bra tycker jag.

 

Till Harry:

Slöar med Maisy. Jag saknar dig minst lika mycket. Det kommer gå fort. Det kommer kännas som en dag innan jag står utanför din dörr igen. Puss xx

 

Från Harry:
Förhoppningsvis. El kommer ju snart och att se henne och Louis kommer vara jobbigt. Jag vill ha dig nära mig hela tiden.

 

Så ovetande. Medan Eleanor och Maisy sitter kvar och pratar springer jag iväg för att fixa det sista. Se till att jag verkligen har allt med mig och ta med mig någon bok att läsa på flyget. Och lite andra små nödvändigheter. Och så byter jag om från pyjamas till kläder. Jag tar på mig en svart, vit randig t-shirt och ett par svart jeans. En skön outfit helt enkelt.

 

Det blir dags för oss att åka till flygplatsen och jag får säga hej då till Maisy. Jag kan inte hjälpa det men det kommer några tårar. Jag hatar att ta farväl av henne. Vi åker med en taxi till flygplatsen och vi är framme en timme innan avgång på flygplatsen. Vi börjar checka in och sedan går vi iväg för att fixa så att vi kan sitta jämte varandra. Så klart går det att fixa. Det tar inte lång tid att vänta på att vi ska gå på flygplanet.

 

Vi slår oss ner och eftersom att båda vi är trötta bestämmer vi oss för att ta en liten tupplur. Jag sätter in hörlurar i öronen och sätter igång One Direction. Jag somnar snabbt och drömmer mig bort till USA. Till Harry som jag snart kommer hålla sina armar om mig. Snart så. Det är inte långt kvar nu. 

---

Hon åkte till USA ändå. Hur tror ni det kommer gå där? 
Japp, ett litet tråkigt mellankapitel. Men det kommer hända lite grejer i USA, så ni får ha lite tålamod. 

Kommentera på bra för att få nästa kapitel som faktiskt redan är klart och väntar på er. Så kommentera på babes!

Kram! ♥