Efter en heldag med sightseeing, lite shopping och fullt med mat är vi tillbaka på hotellet och jag är helt slut. Vi kommer in på rummet och jag slänger mig på direkten på sängen. Klockan är närmare åtta och vi är trötta så vi ska bara ta det lugnt på hotellet. Vi ska mysa och bara njuta av att vara med varandra. Så som det ska vara helt enkelt.

 

”Åh, vad gott det hade varit med godis nu,” säger Harry. ”En sak som suger med det här livet är att mani inte kan gå ut när och hur man vill.”

Jag sätter mig upp och vänder mig mot honom, ”då är det ju tur att du har mig. Jag kan gå och köpa, låg det inte en godisaffär på andra sidan gatan?”
Han skiner upp i ett leende, ”skulle du göra det?”

”Ja, klart,” säger jag

”Jag ska bara ringa Paul först och säga det,” säger han och jag rynkar ögonbrynen mot honom. ”Paul, eller någon annan i teamet, måste alltid veta var vi är om något skulle hända. Och så länge du är med oss, gäller de reglerna för dig också.”

 

Jag reser mig upp med Harry ringer Paul och byter om. Jag byter om till en rosa mjukisdress. Dels för att det är skönare och om det skulle finnas några fans där ute så skulle de inte känna igen mig lika väl. För jag gömmer håret och sätter på mig luvan. Jag säger hej då till Harry och ger honom en hej då-puss. Även om det bara är för högst en halvtimma. Men sedan jag kom igår har vi inte varit ifrån varandra i högst tio minuter. Och det var då han köpte skorna till mig, annars har vi varit med varandra hela tiden.

 

Nere i lobbyn möter jag på Liam som har varit ute och badat i poolen. Jag stannar och pratar lite med honom i några få minuter innan vi går åt varsitt håll. Jag utåt och Liam upp mot sitt rum. Utanför så står det fans längs med staketen de har satt upp för att hålla dem uppe. Men det är inte alls lika många fans som det var när jag och Harry åkte ut på vår sightseeing. Nu står här kanske högst tjugo fans.

 

Jag går förbi alla med luvan på huvudet och ansiktet ner i marken. Jag krossar gatan och kommer in i godisaffären. Den är gigantiskt och det finns alltid godis man kan tänka sig där. Tre långa väggar är fyllda med godis och den andra är en helvägg med speglar så om man går förbi och kollar in läskas man. Jag fyller en hel påse med godis, tar åt mig en chipspåse och en två liters coca cola och går och betalar.

 

Jag skyndar mig tillbaka för även hur dumt det än låter så saknar jag Harry. I lite mer än en tjugo minuter har jag varit ifrån honom. Frågan är hur jag ska klara mig sedan när jag åker hem. Jag slår bort den tanken fort och fokuserar istället på att komma in till hotellet utan att behöva kolla upp. Jag klarar mig hela vägen men när jag ska gå in blir jag stoppad.

 

”Vad tror du att du håller på med? Var har du din rumsnyckel?” säger en lång man i polisuniform som har ställt sig framför mig och blockerar ingången för mig. ”Visa mig din rumsnyckel så kommer du in.”

”Jag har inte den med mig men jag lovar att jag bor här,” säger jag upprört. ”Jag bor i 1126, snälla släpp in mig. Jag var bara över och köpte godis och lämnade hotellet för en kvart sedan. Såg du inte mig lämna hotellet?”

”Försök inte med att du delar rum med Harry Styles, har du ingen rumsnyckel så kommer du inte in. Så enkelt är det,” säger han strängt.

 

Jag känner hur min kropp sjunker tio meter ner i jorden. Jag kommer inte komma in. Snabbt börjar jag leta efter min mobil men den finns inte där. Den ligger uppe på mitt rum jämte Harry. Jag vill klaga på honom och bevisa att jag visst är här med Harry. Att jag inte alls är något fan. Okej, jag är ett fan men inte ett vanligt fan. Jag är faktiskt hans flickvän! Polisen ska precis börja leda mig så att jag står bakom staketet när alla tjejer som står här börjar skrika av fulla halsar. Både jag och vakten kollar förvånat upp även om vi redan vet varför de skriker. Någon av killarna är här. I ingången kommer Niall gående ut, själv. Han kommer förvånande nog fram till mig och polisen.

 

”Hon är här med oss, så var så snäll och låt henne komma med mig in,” säger Niall.

”Jag är så hemskt ledsen, jag ska inte göra om detta misstag,” säger polisen och kollar menande på mig. Hela hans ansiktsuttryck visar att han är ledsen och att han skäms.

”Alla gör vi misstag ibland så det är lugnt,” säger jag.

 

Mitt svar till polisen säger jag bara för att Niall ska höra det. Men han har redan börjat gå så förmodligen gjorde han inte det. Jag skyndar mig in efter honom. Han går fort och har inte tänkt att förklara sig alls för mig. Han har hunnit in i hissen och trycker förgäves på knappen för att dörren ska stängas och jag ska lämnas utanför. Precis när den ska stängas, jag hör till och med honom pusta ut av lättnad där inne, ställer jag min fot emellan dörrarna och dörrarna öppnas igen och jag går in. Jag ser på honom hur han tvekar på att stanna kvar eller gå ut igen men dörrarna stängs och han hinner inte ut. Så han är fast här med mig.

 

”Om du nu hatar mig så mycket, varför hjälpte du mig där ute?” säger jag och kollar upp i taket. Jag vågar inte kolla på honom, än mindre möta hans blick.

”Därför,” säger han kort och surt. 

”Kom igen, Niall, var inte så barnslig,” säger jag.

”Okej, jag gjorde det inte för dig. För helt ärligt klarar jag inte av dig, hur fan kan du leva med att hålla Harrys son hemlig i två hela år? Det är ju fan helt stört! Och det som är mest stört är att han förlät dig på direkten. En son, seriöst! Det är hur galet som helst,” spottar han ur sig. Jag vet inte ens vad jag ska svara på det. Jag hinner inte svara på något innan han börjar prata igen. ”Så nej, jag gjorde det inte för dig. Jag gjorde det för Harry. För att han är min bästa vän och även om jag inte gillar dig, så är du hans flickvän och jag vill inte att han ska vara orolig att något har hänt.”

”Tack,” säger jag tyst och jag ser i ögonvrån hur han himlar med ögonen.

”Och eftersom att han är min bästa vän och du hans flickvän, eller vad ni nu är, så måste vi vara i samma rum ibland. Så jag kommer låtsas som att du inte är där och jag skulle uppskatta om du gjorde detsamma för det skulle underlätta allt.” fortsätter han.

”Jag antar la det,” säger jag.

 

Och jag känner hur mina tårar försöker tränga igenom. Jag försöker stoppa dem men lyckas inte. Jag har alltid haft lätt för att gråta och gråter ofta och mycket. Det är något jag hatar med mig själv. Men jag kan inte klandra mig själv denna gången. Denna gången har jag faktiskt en bra anledning. En av mina största idoler skäller ut mig och jag vet att jag har gjort fel. Som om jag inte redan har det jobbigt som det är. Han förbättrar det inte så att säga.

 

”Jag ville inte få dig att gråta, det var aldrig meningen. Men du måste förstå hur jag känner,” säger han tyst. ”Och se inte detta som att det var One Direction-Niall som sa det, det var din pojkväns bästa vän.” Han tystnar en stund innan han börjar prata igen. "Och nej, jag hatar dig inte. Jag gillar dig inte, det är en helt annan femma. Jag gillar inte lögnare och i mina ögon är du en lögnare."


Aouch. Det där måste ha gjort ont. Förtjänar hon det eller inte? Jag tycker faktiskt att hon gör det men ändå inte. Som sagt, det var inte One Direction-Niall som sa det där utan han sa det som hennes pojkväns bästa vän. Meeeeeen gah, kanske inte det bästa någon skulle säga men vill inte att allt ska vara som en dans på rosor för henne. Det ska vara jobbigt. Det är rolig. Nu låter jag som om jag gillar att plåga folk, men whatever? Haha!


Hihihihi, här får ni sötisar! Kommentera massor för att få nästa snabbare. Mer kommentarer = snabbare kapitel. Så enkelt är det! :) KRAM! ♥

18 kommentarer

Nathalie

12 Sep 2012 21:37

Jättebra :D

Josefin

12 Sep 2012 21:37

Jättebra, tycker dock inte att Spencer förtjänade de hårda orden som Niall sa, men bra skrivit :)

ayya

12 Sep 2012 21:55

verkligen jättebra

Linnéa

12 Sep 2012 22:17

Åh herre gud! Du skriver verkligen bra! Vill bara läsa mer :)

emma

12 Sep 2012 23:15

Det är så jäkla bra! :)

emma

12 Sep 2012 23:15

Det är så jäkla bra! :)

Anonym

13 Sep 2012 07:12

haha Det e synd om henne, men på något sätt inte för hon har ju ljugit. <3

Anonym

13 Sep 2012 16:53

apbra!

Rukaia

13 Sep 2012 17:51

omg... det är så jävla bra! :) jag vill ha nästa nu för att jag började gråta! :'(

melissavuong ♥

13 Sep 2012 18:03

mer mer mer! :D

Anonym

13 Sep 2012 23:07

oooh, ja hon förtjäna det , det va ganska elakt av henne, men när man väl hör liksom vad han säger så tkr man 'ändå synd om henne på nått sett, längtar tills nästa kapitel :d du är sjukt duktig

Linda

14 Sep 2012 16:23

Fan va bra!

bea

14 Sep 2012 22:32

Skiit vad bra meeeer!!!!!

Maria

15 Sep 2012 18:50

Jättebra! :)

Josefin

16 Sep 2012 16:11

när kommer del 37 ut? :) längtar här :P

Svar: Jag tror det kommer ut idag. Har varit upptagen men idag har jag tid så förhoppningsvis kommer det ut ikväll!
miletak.blogg.se

gwen

17 Sep 2012 15:12

fin blogg

Julia

17 Sep 2012 19:06

Superbra

Anonym

17 Sep 2012 21:24

du skriver jätte bra :)

Kommentera

Publiceras ej