Jag vaknar upp vid ett med en stor huvudvärk i huvudet och kollar mig runt. Jag har ingen aning om vad jag är. Jag känner inte igen någonting. Sakta reser jag mig upp och går ut från sovrummet till nästa rum som är en hall. Jag följer hallen till ett vardagsrum där jag ser någon ligga i soffan. Klumpig som jag är slår jag i tån i en kruka som står på golvet och skriker till.

 

”Åh, du har äntligen vaknat,” säger rösten och jag känner igen den men kan inte sätta fingret på vem det är. ”God morgon, Spens.”

”God morgon,” säger jag trött och nu ser jag vem det är. Eleanor. ”Jag kommer inte ihåg någonting. Hur kom jag hit?”

”Du började bråka med Maisy och ville inte gå hem dit, så jag erbjöd dig att sova här,” säger Eleanor.

”Varför bråkade jag med Maisy?” frågar jag förvirrat.

”Du kommer verkligen inte ihåg något va?” skrattar hon fram. ”Hon blev arg på dig för att hon tycker att du har glömt bort henne på sistone och bara brytt dig om Harry, någon Nadia och ja, helt enkelt inte varit med henne.”

”Vad tusan är det för strunt prat?” säger jag argt.

”Lugna dig och prata igenom det med henne senare så ska du se att det fixar sig,” säger Eleanor och hon har förmodligen rätt. ”Nu tycker jag att vi går ut och äter frukost.”

 

Eleanor berättar att det är hemma hos Eleanors föräldrar vi är. Och de bor utanför stan i en villa, men det har jag redan fattat. Så trög är jag inte. Eftersom att de enda kläderna jag har här är klänningen jag hade på mig igår får vi åka hem till mig innan vi åker in till staden. Eleanor börjar göra i ordning sig. Hon tar på sig ett par tajta ljusa jeans, en rosa blus och ett par svarta ballerina skor. Även i en sådan enkel outfit strålar det om henne. Hade hon haft på sig en One Piece och crocs på en gala hade hon ändå lyst upp hela rummet.

 

Jag åker i min klänning hem till mig. Eleanor är såklart med eftersom att det är hon som kör bilen. Vi kommer hem till mig och där är det låst. Jag låser upp och så går vi in. Ingen är hemma som tur är. Jag går och tar en snabb dusch och sedan går jag för att välja kläder. En ljusgrön klänning som slutar mitt på låret och en vit kofta får det bli. Till det gör jag en snabb sminkning. På fötterna sätter jag på mig ett par vita, låga converse för att bryta mot den annars gulliga outfiten.

 

Vi hoppar in i Eleanors bil igen och så kör hon in till ett café hon tycker vi ska äta på. Det är riktigt gott där. Jag beställer in en smörgås med räkor på och en apelsinjuice till det. När vi har ätit vår frukost går vi in i några affärer. Eftersom att Eleanor åker imorgon kväll är det lite hon måste köpa tills dess. Vi går bland annat in i Zara där jag hittar ett par nya jeans.

 

Vid sex säger vi hej då när hon släpper av mig hemma hos mig och hon åker hem igen. Jag tar tag i handtaget till dörren och trycker ner det. Det är öppet. Vilket betyder att Maisy är hemma. Som jag tydligen har bråkat med men om vad vet jag inte. Jag öppnar dörren tyst och försöker smita in utan att hon ska märka mig. Men den turen har jag inte. Hon kommer snabbt fram och ställer sig framför mig.

 

”Var har du varit idag?” säger hon överlägset. ”Eller låt mig gissa, du var med Eleanor och tänkte inte ens på att ringa och höra med mig om jag gjorde något. Inte sant?”

”Typ så ja,” säger jag skamset.

”Du är ju fan omöjlig,” skriker hon åt mig. ”Du lever ditt nya, mycket roligare liv och du låter mig vara ensam hemma i denna lägenheten själv hela tiden. Och, nej det är inte sedan du kom hem från New York. Utan ända sedan du började träffa Harry igen har det varit såhär.”

”Mase, jag är ledsen,” säger jag.

”Bla, bla, bla, bla, bla,” säger hon och himlar med ögonen. Ibland kan hon vara så barnslig så att det inte är sant. ”Jag ska i alla fall hem till pappa och mamma och se hur jag gör. Jag vet inte om detta var någon bra idé after all.”

 

Jag bara stirrar på henne med stora ögon. Jag fattar inte ens att hon säger såhär. Och jag har inte varit borta så mycket som hon säger. Visst har jag varit hos Harry några kvällar och sovit där och han har varit hos oss. Men de gångerna han har varit hos oss har Maisy varit med. Så vad hon har fått detta ifrån vet jag inte riktigt.

 

Jag går in på mitt rum och slänger mig på sängen. Efter en hel dag på stan är jag hur trött som helst. Idag ska ju jag och Harry ha vårat Skype-samtal. Men eftersom klockan bara är sex och vi ska ha det när klockan är elva här, är det ett bra tag kvar. Så jag ställer klockan på tio i elva och byter om till pyjamas och kryper ner i sängen. Inom fem minuter har jag somnat.

 

Jag vaknar upp av att mobilen ringer och tar upp datorn från golvet på direkten. Skype ploppar upp som en av startikonerna och jag trycker upp det på direkten. Där står Harry som inloggad så jag ringer upp honom på direkten. Jag känner hur det börjar pirra i min mage och hur jag får världens största leende på läpparna. Snart kommer jag få se han på första gången på riktigt länge.

”Hej, min vackra stjärna,” säger han. ”Vad gör du?”

”Hej!” säger jag glatt. Lite för glatt kanske. ”Jag sov och innan dess bråkade jag med Maisy.”

”Va? Vad har hänt med er?” säger han förvånat.

”Inget speciellt. Hon känner sig utanför men jag förstår inte riktigt varför, hon kommer nog över det snart,” säger jag snabbt. Jag vill inte berätta för honom om att det är han som är ena anledningen till att hon är sur. ”Och just det ja, jag träffade El ute igår och sedan sov jag hos henne och idag var vi ute på stan och umgicks.”

”Ja, jag såg det,” säger han. ”Och det påminde mig om att jag behövde prata med dig om en sak.”

---

Awsi. Någon mer än jag som gillar Spencer och Eleanors vänskap? Snacka om att Spencer är snabb med att bli vän med folk.................... Hm aja. Vad tror ni det är som Harry behöver prata med henne om? Mjaosi mjaosi.