Jag knackar på dörren till Harrys hotellrum. Klockan är snart halv ett på natten så jag får hoppas att han är vaken. Han har skickat sitt dagliga god natt-sms, smset han skickar strax innan han går och lägger sig. Jag skickar ett sådant till honom och han ett till mig. Vi skickar även precis när vi vaknar. Det smset skickade han för en halvtimme sedan när vi var på flygplatsen. Jag har så klart inte svarat för då skulle han börja undra vad jag gör vaken.

 

Något ljud kommer inifrån rummet och ganska snart hör jag hur någon låser upp dörren. Jag ser hur handtaget dras ner och dörren öppnas sakta. Allt känns som det tar extra lång tid. Bara för att jag vill träffa honom så gärna. Just nu vill jag vara i hans famn. Men om bara någon sekund kommer jag vara där. Där jag hör hemma. Jag vänder upp blicken och möter Harrys stora, gröna ögon. Han kollar med extra stora ögon på mig innan han kliar sig i ögonen och kollar på mig igen. Som om han inte trodde att detta var verklighet.

 

”Spencer!” skriker han ut högt och jag sch:ar honom. ”Oj, kom här, kom!”

 

Han drar in mig i hotellrummet med ena armen. När vi väl är där inne lägger han armarna om mig och jag gräver ner mitt ansikte i hans hals. Jag sveper in hans doft och skulle kunna stanna så här för alltid. Han lägger sin hand i mitt hår och jag lägger mina armar runt hans nacke och ställer mig på tår. Jag böjer mig mot honom och mina läppar möter hans. En explosion slår lös när läpparna möts och för varje sekund som går blir det bara mer och mer passionerat.

 

Jag vaknar upp och kollar mig runt i rummet. Andra dagen i rad jag inte känner igen mig. När jag vänder mig om och ser Harry kommer jag på var jag är. Jag kryper mig närmare Harry och lägger hans arm om mig. Jag kan inte somna om. Så istället börjar jag pilla med mina fingrar i Harrys berömda locka. Det får mig att börja små fnissa. Tänk hur mycket tjejer över hela världen skulle ge för att få leka med dem. Jag hade nog också varit en av dem – om jag nu inte hade känt honom sedan innan.

 

Jag vaknar upp igen av ett högt ljud och sätter mig upp för att se vad det är. Där står en oskyldig Harry och ler smått åt mig. Han böjer sig ner och tar upp någon flaska. Jag ser inte riktigt vad det är för någon. Han ställer den på bordet jämte sig och börjar gå mot mig. När han är vid fotändan av sängen börjar han krypa över den och stannar över mig med varsin arm och ben på varje sida av mig. Han böjer ner huvudet och så kysser han mig.

 

”Jag hann inte säga det igår.. Och jag tror du vet varför,” säger han och blinkar flörtigt med ena ögat. ”Men jag är så glad att du kom hit.”

”Jag också,” säger jag leende och snor åt mig en till kyss från honom. ”Ska vi gå ner och äta frukost?”
”Jag har pratat med dem andra och vi ska alla äta tillsammans om en halvtimme,” säger han leende.
”Låter bra, måste gå upp och fixa mig nu då,” säger jag och Harry rullar runt oss så att han är under och jag är över. ”Eller inte.”

Jag ligger kvar med honom i tio minuter innan jag motvilligt reser mig upp och går och tar en snabb dusch. Jag hade mer än gärna velat stanna kvar i sängen med honom hela dagen. Efter duschen går jag ut och möter Harry letandes i min väska. Han vill bestämma vad jag ska ha på mig. Gullet. Han ger mig först ett par svarta spets trosor och en svart behå. Jag frågar honom varför jag ska ta på mig sådana underkläder då jag bara brukar ha vanliga enkla hotpants. Han blinkar med ögat och säger ”till ikväll”.

 

Efter lite om och men bestämmer jag och Harry tillslut tillsammans för att jag ska ha på mig en blå klänning med ett brunt bälte och på fötterna vita, låga converse. I alla fall nu. Jag får bestämma vad han ska ha på sig och bestämmer mig för en v-ringad vit t-shirt, bara för jag tycker han passar så bra i vitt, och ett par beiga shorts chinos.

 

Fem minuter senare än när vi skulle vara nere i matsalen börjar vi går ner. Vi springer igenom korridoren till hissen. Så klart är den upptagen. Så vi springer till trapporna och springer ner för alla dem. Han bor på elfte våningen så när vi väl kommer ner är jag helt slut. Lite längre bort i lobbyn sitter Louis, Eleanor, Zayn och Liam och väntar på oss.

 

”Förlåt att vi är sena,” säger Harry andfått. Jag är inte den enda som blev helt slut av att springa ner. ”Vi somnade lite sent igår.” Han blinkar med ena ögat mot mig vilket får mig att börja fnittra och de andra att pusta ut högt. ”Och i morse var hon överallt på mig och ville inte lämna sängen. Så skyll på henne, inte mig.”

”Åh, herregud,” klagar Zayn högt. ”Ta mig härifrån.”

”Trevligt att se dig också, Zayn. Det var längesedan,” säger jag och Harry, Liam, Louis och Eleanor börjar skratta.

 

Han ber om ursäkt och så hälsar vi på varandra med en kram. Efter det hälsar jag på Liam och sedan Louis. Jag kramar om Eleanor också även om vi senast sågs igår innan vi skiljdes åt för att gå till varsin dörr. Vi går in till matsalen och det är inte förrän då jag inser att Niall inte är här. Jag får fråga Harry om det när vi har satt oss ner för först så drar han med mig till ett bord där alla som jobbar med dem sitter. Han presenterar mig och jag skakar hand med allihopa.

 

Vi går och tar frukost och sedan går vi och slår oss ner hos Liam, Zayn, Louis och Eleanor. Eleanor sitter mittemot Louis som sitter med Liam och Zayn på sin sida. Så jag slår mig ner jämte Eleanor och Harry jämte mig. Jag tar upp min mobil för att ta kort på min frukost. Maisy ville ha kort på allt så då ska hon banne mig få kort på allt. När jag har tagit kort ber Louis mig ta på han, Liam och Zayn också.

 

”Zayn, närmare Liam så att du får plats du också,” säger jag.

”Jag vill inte vara med, jag har inte fixat mitt hår så jag ser hemsk ut,” klagar han.

”Herregud..” säger jag och skrattar.

 

Jag knäpper ett kort på Liam och Louis och sedan lägger jag ner mobilen igen. Jag börjar äta min frukost och börjar bre min fralla med nutella. Jag tar en tugga och det får mig verkligen att inse vilken dröm jag lever i. Här sitter jag och är tillsammans med den enda killen jag någonsin verkligen varit kär i och äter frukost med mina största idoler. Då kommer jag på att Niall inte är här igen. Dags att fråga.

 

”Var är Niall?” säger jag och Liam, Zayn och Louis som sitter på andra sidan blir helt tysta och bara stirrar ut i ingenstans.

”Ähm, alltså.. Han är typ.. Han mår inte bra helt enkelt,” säger Liam och jag hör hur någon slår till han på benet. ”Aj!”

”Vad är det med er?” säger jag och kollar runt på allihopa. Eleanor rycker på axlarna medan alla fyra killar sitter tysta och ser ut som idioter. ”Vad är det med Niall?”

”Okej, jag ska säga,” säger Harry och jag vänder mig mot honom. ”Han ville inte komma ner och äta med oss eftersom att du är här. Han tror att Nathaniel kommer förstöra för oss om det kommer ut och han skyller så klart allt på dig. Så han är helt enkelt inte så glad i dig. Jag ville egentligen inte berätta det så här, men jag har helt enkelt inget val.”

---

Aw, stackars Spencer. Vad tycker ni om att Niall tycker så här? Inte konstigt att det är just han, eller hur? Han är ändå den killen som alltid är ärlig. Gillar han inte något, gör han inte det och låtsas inte om som att han gör det heller. Hur tror ni det kommer gå mellan Niall och Spencer? Kommer han ändra sin åsikt så att de blir vänner eller inte?

Kommentera på massa för nästa. Har ett nytt på lager så. 

Och besöksrekord igår, IGEN. Åh, vet ni hur mycket jag älskar er??????? Och nu tycker jag ni alla kan berätta hur ni har hittat hit. Nya som gamla, hur hittade ni hit? Jag är nyfiken! Kram på er sötisar! ♥