Jag öppnar dörren till killarnas omklädningsrum och går in dit med Eleanor. Där sitter Liam och görs i ordning av Lou Teasdale just nu medan Zayn, Louis och Niall sitter och spelar tvspel. Harry sitter vid bordet och pratar med Tom, Lous fästman, och Lux som sitter i en barnstol där. Det är första gången jag ser Lux i verkligheten och hon är verkligen mycket sötare i verkligheten än på bild om det nu är möjligt.

 

Jag hälsar snabbt på alla innan jag går fram till Harry. Jag vill egentligen hälsa på Lou, Tom och Lux, men jag vågar inte faktiskt. Jag måste sluta vara så blyg. Med Harry kommer jag träffa nya människor hela tiden så det funkar inte att vara blyg. Som tur var är jag inte blyg när man väl lärt känna mig. Då är jag verkligenmig själv.

 

”Hade jag inte haft mina händer i Liams hår just nu hade jag kommit fram och hälsat på dig,” säger Lou ursäktande men ändå glatt. ”Jag är Lou, deras hårstilist och make-up artist, den där konstiga mannen där borta är min fästman, Tom, och den lilla bebisen är vår dotter Lux.”

”Spencer,” säger jag leende.

 

På något sätt försvann all min blyghet när hon började prata. Efter bara en minut gillar jag henne redan. Hon är riktigt skön och lättsam, sådana personer jag gillar helt enkelt. Man skulle heller aldrig kunna tro att hon faktiskt snart är tjugonio år, förlovad och har ett barn. Hon känns mycket yngre. Som sagt, jag gillar henne redan.

 

Jag och Harry slår oss ner vid bordet där han satt förut med Tom och Lux. Eleanor slår också ner sig här hos oss. Louis är helt uppe med tvspelet och han bara hälsa på henne snabbt innan han dök ner i det igen. Som tur var säger Eleanor att det är lugnt. Hon är helt enkelt van. Bordet är runt och jag sitter mellan Harry och Eleanor vilket gör att jag sitter mittemot Tom och Lux. Lux sitter och kollar på mig och är så där härlig som bara småbarn kan vara. Hon ler och pratar obegripligt.

 

Att se henne får mig att sakna Nathaniel något otroligt. Om jag saknade honom innan är det inget vad hon får mig att sakna. Dem påminner om varandra. Båda är lika spralliga och glada. Visst märker man att hon är ett år yngre men det finns ändå likheter i hennes och Nathaniels beteende.

 

”Harry, hit med dig nu. Skynda på,” säger Lou hektiskt. ”Vi måste hinna med Niall också.”

”Ja, ja, jag är på väg, ta det lugnt,” klagar Harry.

”Hej, Lillan,” säger Liam och slinker ner på Harrys plats. ”Ser du framemot vår konsert? Du är ju ändå vårt största fan.”

Jag skrattar till, ”sluuuuta!”

 

Killarna har massor av olika sett att reta mig med. När Zayn snodde åt sig min mobil och bytte namn på sig själv och resten av killarna, såg han även mitt album fyllt med bilder på dem. Och inte nog med det så berättade även Eleanor hur jag betedde mig på konserten. Och när Zayn började följa mig gick han också igenom snabbt vilka jag följde. De flesta jag följer heter något med One Direction eller så är det uppdateringskonton om dem. Så ja, de har fattat nu vilket fan jag är. Men jag gillar det ändå. Det får mig verkligen att känna mig som en i gänget.

 

”Men du har ju backstage och allt, och nu du får hänga med oss innan konserten och efter! Är det inte coolt?” säger Liam skrattandes.

 

Det är så klart värst när de ska ha konsert, signering eller innan någon intervju. Men det kan också komma ibland när vi sitter och äter och så brister någon ut ”Lillan, är det inte coolt att du sitter och äter mat med One Direction?” Ärligt talat kan jag själv inte fatta det. Fast det som är svårast och ta in är att killen som har varit min pojkvän sedan jag var liten faktiskt är världskänd. Och var han än går kommer det finnas folk som känner igen honom. Det är sjukt. Men samtidigt är jag den i världen som är mest stolt över honom.

 

Det börjar bli dags för killarna att göra i ordning det sista innan det är dags för dem att gå upp på scenen så jag, Eleanor, Tom och Lux lämnar dem och går till scenen istället. Inte ut på scenen utan vi ställer oss bakom. Jag och Eleanor leker med Lux medan Tom pratar med någon i telefon. Man smälter verkligen varje gång man kollar på henne. Hon är nästan lika söt som Nathaniel. Han är den sötaste på hela jorden men hon kommer faktiskt inte långt efter.

 

Vi, alla som jobbar med killarna och är här bakom scenen, ställer oss i en ring och säger pepp-ord innan de går ut på scenen. De gör alltid så, så det känns ganska coolt att vara en del av det. Hade killarna vetat att jag tänkt så hade de skrattat åt mig och retat mig för det. De går ut på scenen och jag tar upp min mobil för att ta ett kort på dem. Jag tar några stycken tills jag får en jag blir riktigt nöjd med. Jag redigerar den snabbt i en app jag har laddat ner sedan skriver jag en text till innan jag postar bilden. ”För tio år sedan sjöng han för mig på sitt rum. Nu gör han det inför tusentals människor. Ord kan inte beskriva hur stolt jag är.” 

---

Yay, typ? Nytt kapitel!! Återigen är det inte så händelserikt. Men det kommer hända lite framöver, ni får vänta bara!!! Om några kapitel så kommer det hända lite. Stå ut babes!! Vad tror ni kommer hända? ;)

 

Kommentera på för nästa. Det är klart och väntas på att läsas. Så ju bättre ni kommenterar - desto snabbare kommer det ut. 

Kram!♥