Jag vaknar upp av massa bank. Yrvaket kollar jag på klockan, 11:06. Inte så tidigt men vem håller på så ändå? Motvilligt går jag upp för att kolla vad det är och möter Maisy som jag, letar efter vem som bankar. Vi går till ytterdörren men där är ingen. Ingen av oss fattar riktigt varifrån det kommer, men vi fortsätter leta ändå. Vi går förbi förrådet och där låter det extra mycket. Jag öppnar den dörren och Harry ramlar ut därifrån.

 

”Varför kunde du inte bara öppna dörren? Förhelvete, Harry! Du väckte alla i onödan,” säger Maisy argt.

”Hade varit enkelt om man inte var inlåst, tänkt på att det kan ha varit så eller? Nä, just det,” säger Harry minst lika argt tillbaka.

”Lugna båda ner er. Han är ute nu så vi kan gå och lägga oss igen,” säger jag

 

Harry, sur som han är på Maisy, drar hem till sig och jag går och kryper ner i min säng igen. Jag kan inte somna om och jag orkar inte ligga still så jag går upp för att börja göra frukost till alla. Jag får snabbt hjälp av Katherine, en vän ifrån Holmes Chapel, och tillsammans steker vi pannkakor i massor. Vi är ändå runt 10 någonting här så det blir en hel del pannkakor att göra.

 

Frukosten är klar men det är fortfarande 3 personer som ligger och sover och det är Maisy och de två som ligger inne på hennes rum. Vi bestämmer oss för att gå och väcka dem med vatten. Så alla som är vakna tar varsitt glas med vatten och går in till Maisys rum.

 

”1,2,3, kör!”

 

Vi häller samtidigt och de tre hoppar upp i taket. De blir sura men vi bara skrattar åt dem och de kan tillslut inte hålla sig för skratt heller så de börjar skratta de också. De följer tillslut med oss och vi sätter oss på vardagsrumsgolvet och äter. Då vi inte har tillräckligt med platser vid matbordet är det det bästa vi kan komma på. Och då lovar de också att de ska hjälpa till att fixa i ordning här, för det ser bokstavligt talat ut som om en bomb har varit här eller något.

 

Vi städar i ordning och lägenheten börjar se mer och mer ut som den ska se ut. Vi tackar alla för hjälpen då de måste åka hem och sedan gör vi det sista själva. Vi blir helt utmattade och det slutar med att jag, Maisy, David och Henry, Davids pojkvän, ligger på balkongen i underkläder och solar. Solen står högt på himlen och det är varmt så vi alla hoppas på att få lite färg.

 

Vi ligger där ett bra tag och bara njuter av att värmen är här. Jag känner att jag åtminstone fått lite färg så jag är glad. Det börjar bli varmt så jag går in och hoppar in i duschen för att svalka av mig. Jag står där inne länge, dels för att jag älskar att duscha för att det är så skönt och för att man kan tänka så mycket där inne. Men tillslut går jag ut ändå, jag går till mitt rum och börjar klä på mig. Jag väljer en enkel outfit då jag är trött efter igår och jag ska ändå inte göra något speciellt idag. Det blir ett par svart jeans, en vit oversize t-shirt med en ros på och ett stort halsband som pricken över i:et. Håret orkar jag inte ens göra något med, utan låter det självtorka.

 

”Du har besök, Spence!” ropar David utifrån hallen.

 

Jag blir förvånad då jag inte väntat besök. Men jag skyndar mig ut och där står Harry och håller en stor pizza. När jag ser det kommer jag på vårat vad, som jag helt glömt av. Men när jag ser det blir jag otroligt glad att han kommit ihåg det. Jag tar mig en närmare titt på pizzan och blir ännu gladare när jag ser den, han har tagit min favorit. Att han fortfarande kommer ihåg den är makalöst.

 

”Du är bäst, Harry! Åh, vad jag älskar dig!” säger jag

 

Jag ångrar mig på direkten när jag sagt det. Tänk så tar han det på fel sätt. Fast jag älskar honom såklart, men han kanske tar det på fel sätt. Att jag aldrig tänker innan jag pratar, aldrig. Jag låtsas om som om jag inte sa det och istället skär jag upp pizzan och tar en del och babblar bort det, istället frågar jag hur det är med resten av bandet. Jag ser hur förvånad han blir, jag har aldrig pratat med honom om One Direction förut. Han vet inte alls att jag är ett riktigt stort fan av dem, om jag fattat rätt när jag hört från andra tror han att jag hatar dem. Eller ogillar dem åtminstone.

 

Efter den frågan börjar han babbla på om dem mycket. Jag sitter mest och nickar och mm:ar till svart då han babblar på riktigt mycket. Man hör på honom när han pratar om dem hur mycket han bryr sig om dem. Så alla som säger att deras vänskap är fejk, kan dra något gammalt över sig för man hör verkligen hur äkta den är.

 

När vi ätit upp pizzan går vi ut till Maisy, David och Henry och umgås med dem. Vi pratar om gamla minnen. Som när vi var 13 år och utan våra föräldrars tillstånd tog bussen till Manchester och sedan missade alla bussar hem och de var tvungna att hämta oss, då var de inte glada kan jag säga. Vi skrattar åt massa minnen och hur tröga vi kunde vara, vi var verkligen inga bra barn kan man säga.

 

Helt plötsligt får Harry ett glas vatten på sig av Maisy och jag antar att det är för att han väckte henne i morse. Man väcker inte henne ostraffat helt enkelt. Jag går in och hämtar en handduk åt honom så han kan torka sig och sedan fortsätter vi prata om gamla minnen, men jag ser på Maisy hur hon hela tiden håller ett vakande öga på Harry så han inte gör något på henne.

 

Tiden går snabbt när man har roligt sägs det va? Och klockan blir mycket och det blir dags för Harry att åka hem. Jag följer honom till dörren och där ger vi varandra en puss på kinden och sedan en kram, som vanligt helt enkel. Jag ska precis stänga dörren när han stoppar den och kollar rakt på mig.

 

”Får jag lov att bjuda ut dig på en dejt imorgon kväll? Det behöver inte betyda någonting, jag bara saknar min gamla underbara flickvän för jävla mycket,” säger han