"Spence, Spence, Spence, Spence, Spence!" skriker Adriana högt. "Vakna! Du måste hjälpa mig att fixa mig inför ikväll!"

"Lilla söta gumman, vad är klockan?" säger jag sömnigt. Vad kan klockan vara? Inte mer än elva i alla fall. 

"Den är åtta," säger hon oskyldigt. 

"Konserten börjar halv åtta och vi ska vara där vid halv sex. Jag tror jag kan sova några timmar till," säger jag och då hör jag Nathaniel börja gråta. Smart drag, Adriana. Väcka honom också. "Gå och lägg dig igen så får jag försöka söva om honom. Bra att du väckte honom."

"Förlåt... Godnatt," säger hon och slinker snabbt ut från rummet igen. 

 

Jag går fram till hans spjälsäng och så bär jag upp honom där ifrån. Man ser verkligen hur trött han är så det kan inte bli så svårt och få honom att somna om igen. Jag lägger honom i min säng och visst har jag rätt. Efter två minuter har han somnat igen. Det tar inte lång tid för mig att somna heller. 

 

Nästa gång jag vaknar, vaknar jag av att Nathaniel sitter upp och håller på med mina händer i mitt ansikte. Jag känner verkligen hur jag vaknar upp med ett leende. Det är så underbart att vakna upp av honom. Han är verkligen min favorit person i hela världen. Ingen är så underbar som han. När han ser att jag har vaknat så skiner han upp i ett stort leende så att nappen ramlar ut från hans mun.

 

Jag ställer mig upp och så bär jag upp honom. Han har tagit upp sin napp och satt in den i munnen igen men jag tar den ifrån honom och kastar den i hans säng. När han är så glad behöver han ingen napp. När jag möter hans blick efter det så ler han busigt. Han är verkligen hur underbar som helst. Glad och busig för det mesta. Mysig är han också, han älskar att kramas och att ge ut pussar. Perfekt barn helt enkelt. Även om han kan vara aningen avundsjuk ibland om man skulle tillbringa för mycket tid med någon annan och inte ger han tillräckligt med uppmärksamhet, enligt honom då. 

 

Vi går ner till nedervåningen och vardagsrummet där Wendy och Adriana sitter. Vi får förklarat för oss att klockan är tio nu och att Adriana inte har sovit något sedan hon väckte oss. Men jag förstår att hon är överglad och hypad. Hon ska träffa sina största idoler idag. Jag känner till viss del som hon också. Jag ska för första gången se de på en konsert. Förut har jag total vägrat. Jag ska dessutom träffa Liam och Niall för första gången. Och så ska jag träffa Harry igen för första gången på lite mer än en vecka. Kan det bli mer perfekt?

 

Det tar inte lång tid innan pappa och Jonathan kommer ner. Då går vi alla och äter en gemensam frukost. Det blir pannkakor med chokladbitar i. En godare, och onyttigare, frukost än vanligt och det bara för att vi ska se One Direction idag. Det är Adriana som har bestämt att idag ska allt vara så bra som möjligt. Allt ska vara bättre än vanligt. Småtjejer är roliga dem.

 

Efter frukost går vi och sätter oss vid soffan igen och tar det lugnt innan vi ska börja göra i ordning oss. Men nu när vi är ett steg närmare konserten är Adriana mer nervös än någonsin. Hon kan verkligen inte sitta stilla. Vilket irriterar både pappa och Wendy så de både ryter till några gånger på henne. Hon tar det lugnt några minuter efter det men sedan går hon tillbaka till sitt nervösa jag igen. 

 

Jag hör hur min mobil vibrerar till och ser att det är Twitter. Så jag går in på Twitter och ser att Maisy har nämnt mig i en Tweet. "Idag ska världens bästa syster @spencercharles_ se 1D live i NYC!! Så avundsjuk men så glad för hennes skull. Ha det bäst älskling!! xxx" Jag ler åt hennes Tweet och sedan börjar jag undra varför hon är uppe så här tidigt. Klockan är bara åtta i London nu. Sedan kommer jag på att hon jobbar idag. "Woo! Ska jag! Ha det bäst på jobbet babe! Saknar dig i massor! xxx" 

 

När klockan blivit halv tre går jag äntligen med på att börja fixa i ordning Adriana efter tjat sedan jag gick upp. Även om hon bara är tio år har Wendy gått med på att hon ska få ha smink på sig dagen till ära. Men inte för mycket var hon väldigt fast vid. Så jag tar med min sminkväska in till Adrianas rum. Det rummet är verkligen en flickas dröm rum. Rosa tapeter, stor säng med sänghimmel och så klart, en stor signerad plansch på One Direction. 

 

Jag börjar sminka henne och börjar med att ge henne en lätt ögonskugga. Guldig eftersom att det passar hennes kläder bäst. Sedan får hon bara lite maskara och läppglans och sedan tycker jag att det räcker. Och efter det plattar jag hennes åh så lockiga hår. Tillskillnad från mitt tråkiga platta hår han hon riktigt fina lockar. Men hon ville så gärna ha platt hår idag så jag gick med på att platta det. 

 

Eftersom att hon har så mycket hår tar det en timme att platta håret. Så när jag är klar med henne är klockan fyra. Då hoppar jag in i duschen för att duscha av mig. Efter det fönar jag mitt hår och plattar till så att topparna är spikraka vilket de annars inte är. När jag är klar med det börjar jag sminka mig. Enkel sminkning får det bli idag.

Jag bestämmer mig tillslut för att ta på mig samma kläder jag hade på min och Harrys dejt. Dels för att det är det enda riktigt uppklädda jag har med mig och för att det helt enkelt är snyggt och att jag gillar den outfiten väldigt mycket. Det är en av mina favoriter. När jag är klar är klockan fem vilket innebär att vi måste åka så fort barnvakten är här. Barnvakten ska passa Nathaniel eftersom han är för liten för att gå på en konsert.

Fem över fem kommer barnvakten och vi säger hej då till Nathaniel och sedan bär jag, pappa, Wendy, Adriana och Jonathan oss av mot konserten. Fast först ska vi träffa bandet. Jag ska alltså snart träffa Liam och Niall som Harrys ”tjej”. Inte flickvän för dit har vi inte kommit än. Och innan dess måste jag prata med honom och se om han fortfarande vill veta av mig. Men idag kan jag inte göra det. Vi måste vara själva.

Vid prick en minut i halv sex är vi framme vid dörren där vi har blivit ombedda att gå till. Jag kan känna hur avundsjukt alla i kön tittar på oss. Jag går fram till en vakt som står där och berättar vem jag är. Då släpper han in oss och där är en annan vakt som guidar oss till en annan dörr. Där lämnar han oss och går.

På dörren står det ”One Direction”. Jag knackar på och det tar inte lång tid innan Paul öppnar. Som det stora fan jag verkligen är känner jag så klart igen honom från alla videos och bilder. Han verkar också känna igen mig, jag gissar på att Harry har visat en bild på mig så att ingen lurar sig in, för han ler stort mot mig. 

---

Ja, nu ska hon träffa Harry. Men jag kan säga er att hon kommer inte berätta det där. Den här dagen kommer ha fem delar. Denna som är 1/5, 2/5 som är när de träffas före, 3/5 som är konserten, 4/5 när Harry får reda på det och så 5/5 när de pratar om det. Låter det bra? Jag tycker det! 

Kommentera som galningar så får ni nästa kapitel ikväll/inatt! Lovade ju som sagt två kapitel igår men det får bli idag istället! ;)