Jag letar upp Louis telefonnummer i min kontaktlista och ringer honom. När det har gått en signal börjar jag ångra mig. Ska jag verkligen ringa honom? Och det är inte ens säkert att han kommer svara då han förmodligen inte har mitt nummer. Han kanske tror jag är ett simpelt fan. Fast det är jag i och för sig. Som nu ringer sin idol. Jag känner hur handen börjar skaka när jag håller mobilen mot örat och jag kan tillslut inte hålla uppe handen längre så jag sätter på högtalaren och lägger mobilen på bordet. Efter fem signaler hör jag att någon svarar.

 

”Hej, det är Louis här. Vem är du?” säger han och jag andas in ett djupt andetag. ”Hallå? Är det någon där?”

”Oj, förlåt mig. Det är Spencer, Harrys vän,” börjar jag, ”ehm, alltså jag ville bara tala med dig om allt det här dramat.”

”Okej, fortsätt. Jag lyssnar,” säger han.

 

Jag berättar för honom om mig och Harry sedan barnsben. Om allt som någonsin har hänt mellan oss och hur jag alltid uppmuntrat honom att söka till någon tävling för hans sång. Och sedan tre månader innan han skulle söka stack jag iväg till New York. Han lyssnar hela tiden utan att avbryta mig någon gång men han mm:ar och ja:ar ibland för att jag ska veta att han lyssnar på riktigt. Och sedan avslutar jag med varför jag inte ville att någon skulle veta om mig. Eller jag berättar den lilla historien istället för den stora, den historien som Harry vet om.

 

”Okej, då förstår jag. Men det är en grej jag inte riktigt fattar,” säger han.

”Fråga bara. Jag ska försöka vara ärlig,” säger jag.

”Om ni nu alltid varit kära i varandra och hållit ihop så länge, varför klarade ni inte av att du var borta? Och varför försökte ni inte igen? Inte förrän nu, två år senare, gör ni det,” säger Louis.

 

När han säger de meningarna blir jag helt ställd. Jag har mina anledningar men jag vill inte berätta dem för honom. Jag blir helt stel och bara stammar fram massa obegripliga saker. Efter en minut har jag samlat mig och kommit på en hyfsat okej grej att säga. Inte hela sanningen, men lite av den.

 

”Han kom med i X-Factor och jag ville helt enkelt inte komma i mellan där,” säger jag.

”Jag vet att det inte är hela sanningen. Men det är okej om du inte vill berätta än. Är det någonsin så att du vill prata med någon som inte vet allt om mig kan du alltid ringa mig och jag lovar att inte säga något till Harry om det,” säger Louis.

 

Hörde jag rätt? Sa Louis William Tomlinson att jag kan prata med honom om det är någonting? Jag känner hur allt bara blir mer och mer overkligt. Men jag måste förstå att det kommer hända massa ”overkligheter” om jag ska fortsätta träffa Harry. Och det vill jag så jag måste lära mig att behärska mig helt enkelt. Vi säger hejdå och Louis lovar mig att han ska prata med Harry när Harry kommer hem igen. Harry hade hunnit åka innan jag ringde Louis.

 

Det plingar på dörren i samma sekund som jag lägger på och jag ropar kom in. Jag kollar på mobilen och ser att jag fått ett sms samtidigt som jag pratade i telefon med Louis. ”Det är lugnt. Vi fixar det själva, du ska inte behöva blanda dig i allt hela tiden.” Det är från Harry. Jag går mot dörren och där står Harry och knyter upp sina skor. Jämte honom är en väska. Paniken börjar stiga inom mig. Har han tänkt stanna här?

”Jag såg ditt sms för sent. Men allt är fixat mellan er nu hoppas jag. Han förstod mig så ja, allt är bra,” säger jag och min blick är fortfarande fast vid hans väska.

”Du hade inte behövt det, verkligen. Men tack ändå,” säger han och ser att jag kollar på hans väska. ”Eh, går det bra om jag stannar här? Jag visste inte att det skulle ordna sig och jag orkade inte vara där när allt var kaos mellan oss.”

”Visst kan du det. Davids rum är ledigt och du kan alltid ligga på soffan,” säger jag.

 

Vi går och sätter oss vid soffan där Maisy sitter och så får jag berätta mitt och Louis samtal för dem. Nyfikna vänner är vad jag har. Jag märker hur Maisy blir lika glad för det som jag är. Vi sitter och pratar ett tag innan Maisy ursäktar sig och säger att hon har ett super viktigt Skype samtal väntade på sin dator inne på sitt rum. Jag vet att det bara är påhitt. Hon vill att jag och Harry ska vara ensamma som resten av Holmes Chapel. Vi var helt enkelt ett älskat par där borta.

 

”Så vad vill du göra? Lugn kväll med film eller?” säger Harry.

”Gärna, jag är helt slut sedan idag. Vi kan hyra film på teven,” säger jag.

 

Vi kollar igenom alla filmer och tillslut bestämmer vi oss för The Vow. En film jag velat se länge men aldrig gjort. Och vem kan motstå hundra minuter av Channing Tatum? Ingen tjej direkt. Jag lutar mig bak i soffan och jag känner hur Harry hoppar närmre mig. Jag vänder min blick mot honom och han ler lite oskyldigt och sedan tar han sin hand och trycker försiktigt ner mitt huvud mot hans axel. Jag rättar till huvudet lite och sedan så lägger jag upp fötterna i soffan.

 

Jag måste somnat ganska fort för innan jag vet ordet av det rullar sluttexterna. Det var den filmen. Jag tar försiktigt bort Harrys händer som han har ruffsat in i mitt hår och sedan sätter jag mig upp och kollar på honom. Jag hjälper honom och lägger honom ner och tar av honom sin tjocka tröja och sina byxor utan att väcka honom och sedan lägger jag på honom ett täcke. Jag går in till mitt rum och där lägger jag mig och sover på direkten utan att klä av mig.

 

Jag vaknar upp nästa morgon av att Harry kommer in på mitt rum. Han lägger sig i min säng med sitt täcke och så somnar han om. Jag somnar också om ganska fort. Jag vaknar upp sen igen vid ett och då är Harry försvunnen. Jag kollar på mitt nattduksbord och där ligger det en lapp. Jag känner på direkten igen Harrys handstil.

 

”Var tvungen att åka. Paul ringde och sa att vi har någon sorts genomgång av USA-touren. Ville inte väcka dig då du såg så söt ut. Ringer dig när jag är hemma igen.
Harry.”

 

Jag ler åt lappen och sedan tar jag upp min dator som står under sängen och loggar in den. Jag går in på Facebook och scrollar snabbt igenom alla mina händelser. Jag har fått minst fem meddelanden om jag och Harry är tillsammans igen. Det måste ha spridits fort att han var på festen. Jag struntar i att svara alla och sedan går jag in på de bloggar jag följer om vad som händer i One Direction värld. Jag vet att det är fel att göra det nu, men jag kan inte hjälpa det. Jag är fortfarande ett hjälplöst, galet fan och kommer alltid vara.

---

Inte så spännande. Men den är fortfarande ny. Klockan är 02:45 och jag åker snart. Kroatien här kommer jag! Skulle bli glad om jag kommer hem till massa kommentarer :) 

Inte läst igenom men ville påsta det, hejdåååå!

 

KRam på er!