Istället för att ta en promenad som vi hade bestämt oss för tar vi en biltur. Vi glömde helt enkelt bort att han är Harry Styles och då funkar inte en vanlig promenad så bra. Så jag hoppar in i passagerarsätet och han intar förarsätet. Klockan är kvart över nio så vi har drygt fyra timmar på oss innan Harry måste vara tillbaka på hotellet. Jag tycker bara att det är så skrattretande att de har tider de måste hålla och alla dem är över arton år.

 

Harry börjar köra och det är helt tyst i bil. Sedan han sa det där om att han har låtsats hela dagen, har vi uttalat högst femton ord till varandra. Ungefär en tio minuter efter att han sa det var det dags för mig och söva Nathaniel så han gick ut från rummet och gick och satte sig hos pappa. När Nathaniel somnade gick vi ut på nästan direkten.

 

Jag gillar inte tystnad så jag står inte ut så länge innan jag sätter på radion. Det kommer på en låt som påminner mig så mycket om tiderna då det alltid var jag, Maisy, Julie och Laura. Men de två sistnämnda kan man säga dumpade mig. När de fick reda på att jag var gravid ville de inte veta av mig längre. När jag hade ringt till Harry ringde jag upp dem efter för att berätta för dem. Så jag samlade vårat gäng i mitt sovrum och berättade för dem. De började anklaga mig för att vara hora, slampa och massa andra ord för att jag inte ville göra abort och inte berättade för Harry så Maisy försvarade mig och skällde ut dem riktigt rejält. Det var början till ett stort bråk som pågick under hela skolgången tills vi slutade.

 

Så jag byter kanal fort när jag hör att det är den låten. Det är nästan läskigt hur komiskt det är när nästa låt kommer på. Det är en låt Harry alltid har hatat och han rent ut sagt avskyr den. Varför vet jag inte men så fort den kommer på byter han låt. Och såklart byter han nu också. Det blir till låten som var innan, min, Maisy, Julie och Lauras låt. Jag byter tillbaka till låten Harry avskyr och så håller det på en par gånger. Tills jag inte klarar av den låten längre.

 

”Snälla, jag ber dig inte den låten. Du vet att det var min, Maisy, Julie och Lauras låt. Jag klarar inte av den äckliga, jävla låten,” säger jag argt.

”Det påminner mig, vad var det som startade bråket mellan er?” säger han och jag kollar förvånat på honom. Jag visste inte ens om att han visste om det. ”Små städer talar vet du va? Nog för jag märkte hur Maisy såg ut och explodera varje gång de två gick förbi när du var borta så hörde jag ändå om er när jag inte var där längre också.”

”Inget speciellt,” säger jag. Jag ska nog inte hålla något mer undan för honom. ”När jag berättade för dem att jag var gravid och inte skulle berätta det för dig började de kalla mig hora, slampa och massa andra ord. Så det var början på vårt oändliga bråk.”

”Inget? Vad fan är det där för vänner? Inte för att jag någonsin gillat dem men ändå,” säger han med blicken fast vid gatan. ”Och det ska komma från deras munnar. Det enda ligg de någonsin fick var från killar som ville bli av med oskulden.”

 

Med de orden svänger han av till en parkeringsplats bakom ett varuhus eller en fabrik. Jag kan inte riktigt tyda vad det är. När vi kommer närmre ser jag att det är en fabrik. Jag kollar på Harry med en oförstående blick. Han bara rycker på axlarna till svars.

”Din pappa tipsade om detta stället. Han sa att han var nittionio procent säker att vi skulle få vara i fred här.”

 

Jag rynkar ögonbrynen och så öppnar jag dörren och stiger ut. Jag ställer mig med ryggen emot bilen och kollar vad det är för byggnad. Jag börjar luta mer åt att det är en fabrik. Den ser faktiskt övergiven ut. Det enda jag tänker på när jag ser den är hur snygga bilder man skulle kunna få till här. Harry hostar till bakom mig och det får mig ur min egna värld och jag vänder mig om mot honom.

 

”Det är konstigt att de människor som man ska kunna lita på i nöd och motgång är de som har de största hemligheterna för en,” säger han.

”Ibland har man hemligheter för folk för man vill det bästa för dem. Kanske har de människorna hållit undan hemligheten för de vill att den personen ska få sina drömmar att gå i uppfyllelse.”

 

Jag går runt bilen och ställer mig framför och så hoppar jag upp på motorhuven och sätter mig där. Jag sitter på mitten av motorhuven och när Harry kommer fram hit för att sätta sig också hoppar jag åt sidan så att han får plats.

 

”Hur blir det med dig och mig? Med oss?” frågar jag.

”Paus,” säger han. ”Jag vill tänka igenom allt.”

 

När han säger de orden känns de som om mitt hjärta stannar. Och med de orden börjar tårarna rinna. Nog för att jag alltid gråter, jag är väldigt känslig. Så jag vänder bort ansiktet från honom för att han inte ska se mig. Fast jag vet att han vet att jag gråter.

 

Jag reser mig ifrån motorhuven och så börjar jag gå därifrån, mot fabriken. Inte för att jag vet vad jag ska göra där, jag orkar bara inte vara vid honom just nu. Jag vet att jag har gjort fel och att jag förtjänar det. Men det är fortfarande för svårt att höra ifrån någon man älskar. Och jag vet att han älskar mig, eller gjorde, och det är det som gör mest ont.

 

Jag hör hur någon springer upp bakom mig och vänder mig om. Jag blir inte förvånad när jag ser att det är Harry. Vi är ändå de ändå på parkeringen här. När han har joggat upp och är fem meter ifrån mig lugnar han ner och går upp till mig istället. Han har gråtit han också. När han är tio centimeter ifrån mig stannar han och böjer ner huvudet, precis som utanför hans hotellrum.

 

Han tar tag i mitt ansikte med sina händer, likadant som då också. Men denna gången säger han ingenting. Han böjer sig ännu närmare och våra läppar möts mjukt. Jag stänger ögonen och tar upp mina händer och gräver in dem i hans hår. Jag trycker mig närmre honom så att våra kroppar möts och ställer mig på tår för att nå bättre. Även om jag vill att den ska fortsätta för alltid gör den inte det.

 

”Du,” säger jag högt och tydligt. ”Du har ganska mycket att förklara.”

”Jag kan inte vara arg på dig hur mycket jag än försöker. Det var därför jag sa det där tidigare på ditt rum för att jag hoppades att du skulle bli arg vilket skulle göra att jag blev arg på dig. Men det lyckades som sagt inte. Och nu, ville jag också att du skulle bli arg så att jag skulle bli arg på dig, men du blev bara ledsen och gick därifrån. Det har alltid varit så, hur mycket jag än försöker vara arg på dig kan jag inte. Så jag vill inte ha en paus mellan oss, det klarar jag inte av. Men jag vill ändå tänka igenom allt själv och ta reda på hur jag ska hantera det. Så om vi bestämmer oss för att när jag lämnar New York imorgon, hörs vi inte av på tio dagar? Jag vet att det kommer bli svårt, tro mig för mig också. Men vi provar och låter mig tänka igenom allt själv. Jag tror faktiskt du behöver tänka igenom allt också. Och bara så att du vet, jag har aldrig slutat älska dig och kommer aldrig göra det. Du är min lilla stjärna för alltid.” 

---

Woooooop. (Har märkt att jag alltid säger woop. Illa, illa, Bella.)

Fick tid till att skriva klart slutet och här nere är allt jag 12 för nästa!

Kram på er! ♣