Jag springer efter honom och när jag kommer ut från hotellrummet ser jag hur han går fram och tillbaka i korridoren. Han märker mig inte på direkten men när dörren stängs vänder han sig mot mig. Hans ögon är fyllda av tårar.

 

”Vems?” börjar han. ”Vem är pappan?”

”Om du räknar lite fattar du att det är ditt, för jag var aldrig otrogen mot dig när vi var tillsammans,” säger jag.

 

Han lyfter ena handen och så slår han den hårt mot väggen. Sedan snurrar han runt ett varv innan han slår i väggen igen. Efter det börjar han gå mot mig. Jag känner skräcken växa inom mig. Även om jag vet att han aldrig skulle skada mig kan jag inte undgå att tänka så ändå. Jag har aldrig sett honom så här arg. Nog för att jag har sett honom arg ett antal gånger, men det är inte ofta. Han är i stort sett aldrig arg. I alla fall inte när jag är i närheten.

 

Han går sakta men säkert fram till mig. När våra kroppar är tio centimeter ifrån varandra stannar han. Han böjer ner huvudet så att det också är tio centimeter ifrån mig och så tar han mitt huvud mellan sina händer. Det känns som om han ska knocka mig. Vi står så där i två minuter och bara stirrar på varandra innan han öppnar sin mun.

 

”Varför har du inte sagt något? Hur har du kunnat hålla detta hemligt för mig?” skriker han.

 

Jag tar bort hans händer från mitt ansikte och så backar jag bak från honom så det är en meter i mellan oss. Han går då och sätter sig på golvet med ryggen mot dörren till hans hotellrum. Jag gör likadant med sätter mig på andra sidan så att vi sitter snett emot varandra.

 

”Ska jag berätta allt från början?” säger jag och han nickar. ”Du vet den dagen, två dagar innan jag åkte till New York, när jag ringde till dig och grät?

”Ja, klart jag gör. Då jag sa att jag hade bestämt mig till hundra att jag skulle söka till X-Factor?” säger han.

”Exakt. Den dagen fick jag reda på att jag var gravid, och i tredje månaden! Jag visste egentligen innan men ville inte inse det. Jag sköt bort det och sket i alla tecken på att jag skulle vara gravid. Så jag ringde till dig då för att  be dig att komma över så att jag kunde berätta för dig. Men när du sa att du bestämt dig för det kunde jag bara inte. Så jag låtsades som ingenting. Att lyckas i X-Factor var allt du någonsin hade önskat och hade jag sagt att jag var gravid, ja då hade du inte sökt. Jag pratade med både mamma, Anne och Gemma och de alla höll med mig om att jag skulle vänta tills vi visste om du gick vidare eller inte. Så sagt och gjort, jag åkte till New York. Men jag hade världens största skuldkänslor så jag klarade inte av att varken messa dig, ringa dig, skriva på Facebook eller någonting. Jag klarade inte av något som påminde mig om dig. Så jag skrev det där mejlet och sa att det är slut mellan oss. Det var och är fortfarande det svåraste jag någonsin har gjort. Jag fortsatte och leva där och när jag fick reda på att du gått vidare visste jag att jag inte kunde berätta. I alla fall inte förrän du åkte ut, men det gjorde du aldrig. Jag hade bestämt mig för att stanna i New York och bo med honom här, men varje gång jag såg honom så kunde jag inte tänka på något annat än dig. Han är så lik dig och det bara skriker Harry om honom. Så jag åkte hem igen och han fick bo kvar hos min pappa och Wendy som har tagit hand om honom hela hans uppväxt.”

 

Jag pausar för att kunna andas lite. Tårarna rinner så jag försöker torka bort några men det kommer bara nya. Harry gråter han också men jag kan se på hans blick att han vill att jag ska fortsätta. Så det gör jag.

 

”Jag tänkte berätta för dig varje gång jag såg dig, men jag klarade inte av att se dig eller prata med dig. Så jag ignorerade dig. Jag försökte glömma bort allt som hänt, men det gick inte så klart. Hur ska jag kunna glömma bort att jag har en son? En son som jag älskar mest i hela världen. Tillslut bestämde jag mig för att jag skulle berätta för dig när du kom hem från X-Factor. Men jag klarade inte av det heller. Du var så glad och stolt över allt att jag visste om jag skulle berätta för dig skulle du bara släppa allt och ge upp det för att vara med honom. Så jag höll det inom mig. Och varje gång jag såg dig fick jag världens skuldkänslor. Mamma och Anne pushade mig alltid att jag skulle berätta men det gick ändå inte. Det är inte direkt så lätt, att komma och berätta för någon att han har en son. Så jag försökte så gott som möjligt att hålla mig undan dig. Dels för att jag inte ville att någon skulle få reda om mig och så att ingen skulle luska ut att vi har en son tillsammans. Men också för att jag inte klarade av det. Jag har hållit honom hemlig för att jag vill inte att han ska förstöra din karriär och så vill jag inte att han ska skadas, man vet ju hur era fans kan vara.”

”Kan du berätta om honom lite?” frågar han efter en stund i tystnad.

”Visst,” börjar jag. ”Han heter Nathaniel och är den mest underbara pojke man kan hitta. Han är ganska lik dig i både utseende och sett. Han är alltid glad och busar hela tiden. Han älskar att mysa och är väldigt generös med kramar och pussar, exakt som du. Han har de ljusbruna håret du hade när du var liten och så har han mina mörkgröna ögon. Han har också smilgropar som du. Så det är väldigt mycket med honom som påminner om dig.”

 

Jag pausar igen. Jag vet att jag inte ska göra det för det passar inte in just nu. Men jag kan inte motstå att le. Att bara prata om Nathaniel gör mig på bra humör. Utan honom vet jag inte alls vad jag hade gjort. Han är verkligen det bästa som har hänt mig även om han inte hände på den bästa tidpunkten i mitt liv. Men jag har aldrig ångrat honom och kommer aldrig göra det heller. Han är för perfekt för det.

 

”Han fyller två år om tre dagar. Jag skulle verkligen uppskatta om du kom. Han skulle också uppskatta det även om han bara är två år," frågar jag.

”Jag kommer mer än gärna men det betyder inte att det är helt okej mellan oss. Jag kommer för hans skull. När det kommer till oss vill jag tänka igenom allt. Låta allt sjunka in för just nu låter detta som en dröm. Men jag kommer komma dit i alla fall. Jag vill verkligen träffa honom.”  


Jag har gett er små vinkar om att det är Nathaniel som är hennes son, right? ;) 
- Han är den som är mest lik henne. Varken Adriana eller Jonathan har brunt hår och gröna ögon.
- Han bor i hennes gamla rum.
- Anne säger förvånat "Hela familjen?" när Spencer berättar att de ska på deras konsert och hon svarar med "Nej, bara min pappa, Wendy och mina syskon." Alltså inte Nathaniel för han är inget syskon.
- Spencer är med honom hela tiden. 
- Han är född i Juli, vilket är sex månader efter Spencer åkte och hon var i tredje månaden när hon fick reda på det eftersom hon vägrade inse att hon var det. 

Jag vet inte om det är något annat också men det är dem jag kommer på nu. Woop woop. 
 
Och är det bara jag som tycker att Nathaniel är något av det sötaste jag någonsin har sett? :3 Gah, så jäkla söt så att det inte är sant!
 
12 FÖR NÄSTA! :)
 
Kommentera på sötisar! ♥

15 kommentarer

Linda

08 Aug 2012 22:54

Grymt! :D xx

Malou

08 Aug 2012 23:04

Blev väldigt chockad när jag fick reda på att det var Nathaniel. Vet dock inte varför. Har bara inte riktigt tänkt på att Nathaniel kunde vara hennes son. (kanske för att jag inte visste hemligheten?). Väldigt bra kapitel förresten :) x / Malou

Jag

08 Aug 2012 23:11

Väldigt bra, blir glad att det liksom blir lite problem istället för typ träffas, ihop, gifta sig och skaffa barn. Om du förstår. :)

Nikki

08 Aug 2012 23:34

Aahhh, blev super glad när jag såg att du hade lagt upp ett kapitel, grymt bra kapitel... Längtar tills du lägger up nästa kapitel..!!! =D

Nathalie

08 Aug 2012 23:38

SUUUUUPERBRA! :D
Hehe :)

emma

09 Aug 2012 00:13

så jäkla bra!! :)

Anonym

09 Aug 2012 00:26

Skit bra kapitell

Helena

09 Aug 2012 00:39

Asgrym!! den e så verklig :)

Sara

09 Aug 2012 01:02

Hoppas att Harry kommer ta det bra senare i novellen och att dom fortsätter!

Lilith

09 Aug 2012 02:43

Åhh jätte bra!! Meeeer :)

Julia

09 Aug 2012 08:51

As bra MER

Julia

09 Aug 2012 11:35

Superbra

Nellie

09 Aug 2012 12:47

brrraaa :)

Frida

09 Aug 2012 14:50

Åh, så sjukt bra! Ser fram emot nästa kapitel!

Ifrah

09 Aug 2012 15:05

Åh Harry är en pappa till en söt unge ^^

Kommentera

Publiceras ej