Jag kommer utifrån byggnaden med ett stort leende. Jag har precis varit på ett möte med min agentur. De vill ha mig som en av flera modeller för ett ny klädlinje. Plåtningen är inte förrän om en månad men de ville ändå veta om jag ville redan nu. Jag sa så klart ja. Kan man säga något annat? Min första officiella plåtning. 

Det min första dag tillbaka i London och den ska jag spendera med Nadia, tjejen jag träffade på flygplanet till New York. Det är hela fem dagar sedan jag och Harry pratade. Jag saknar hans lugnande röst så att det gör ont. Det enda jag har hört ifrån honom är ett sms där det stog att han har berättat för killarna. Jag har klarat halva tiden så jag ska klara andra också.

Jag styr mina steg mot Starbucks på Oxford Street där jag ska möta upp Nadia. Vi ska ta en fika där innan vi går en runda på stan. Egentligen borde jag inte shoppa då jag spenderade allt för mycket pengar på shopping i New York. Men jag kan helt enkelt inte motstå då jag har sett att mina favorit affärer fått in massa snyggt. Efter en promenad på en kvart är jag framme utanför Starbucks.

 

”Spencer!” hör jag någon ropa bakom mig så jag vänder mig om. Där kommer Nadia halvspringandes. Hon kommer upp till mig och vi kramar om varandra snabbt innan vi går in till Starbucks. ”Hur var det i New York?”

”Till mesta delen var väll allt super. Själv då?” säger jag.

”Underbart, vill tillbaka så fort som möjligt,” säger hon leende.

 

Vi beställer vad vi ska ha också går vi och sätter oss vid ett bord nära fönstret. Hon börjar berätta om sin resa till New York och jag lyssnar intressant på. Och tillslut kommer vi till det ögonblick jag inte hoppades skulle komma. Hon ber mig berätta om min resa. Men jag gör det ändå. I stora drag. Jag berättar bara de bra sakerna om resan för henne men inte att jag har en son. Det är en stor del av mig, men jag har haft för många som har dömt mig efter det så jag vill gärna vänta med det. Jag väntar också med att berätta om Harry.

 

”Jag måste bara fråga, ursäkta mig om jag har fel. Men är du hel engelsk?” frågar Nadia.

”Det är lugnt. Men nej, det är jag inte. Min pappa är spanjor så halv spansk. Själv då?” säger jag.

”Mina föräldrar är ryska men jag är uppvuxen här i London,” säger hon.

 

Jag dricker upp min cappucino och Nadia sin chai latte innan vi börjar bege oss mot affärerna. Vi stannar först till vid en liten affär som Nadia drar in mig i. Men vi stannar inte där länge innan vi går vidare till Zara. Där inne hittar jag ett par rosa jeans som jag köper. Jag har letat efter sådana länge så lika bra att köpa ett par när man hittar ett par perfekta.

 

Efter Zara går vi in i massor av affärer, bland annat Top Shop och H&M, men jag hittar inget mer och inte Nadia heller så vi hoppar på bussen för att åka hem till henne. Hon bor helt motsatt håll ifrån mig. Men det är bara roligt, jag har aldrig varit på den sidan av staden än.

 

”Du får lova mig att inte skratta åt mina föräldrar när de pratar,” säger hon plötsligt och jag kollar frågande på henne. ”De har den största ryska brytningen som finns och låter bara allmänt fult.”

”Jag är van, min pappa bryter han med,” säger jag.

”Sant,” säger hon. ”Och jag kanske ska varna dig, mamma är väldigt på om man säger så. Hon kommer definitivt krama dig och försöka lära känna dig.” Hon tystnar och andas in. ”Jag börjar genast ångra att jag föreslog att vi skulle hem till mig.”

”Lugna dig, Naddi. Det blir säkert bra,” säger jag.

 

Nadia bor utanför staden om man säger så. Hon bor inte inne i staden i någon lägenhet utan bor i en villa. Vi går in och den första vi möts av är Mrs. Izotov, Nadias mamma, även kallad Ksenia. Som Nadia berättade kramar hon om mig och börjar fråga en massa frågor om mig. Hon är riktigt snygg om jag ska vara ärlig. Man skulle aldrig kunna gissa att hon har en snart arton årig dotter. Hon ser ut att vara runt trettio år. Hon har blont hår och bruna ögon som Nadia, de är faktiskt riktigt lika.

 

”Mama!” klagar hon högt.

 

Sedan säger hon något jag inte förstår. Hon pratar på ryska naturligtvis. Men Ksenia ber om ursäkt och så försvinner hon in i köket. Vi går upp för en trappa som leder till Nadias rum. Jag slår mig ner på hennes säng jämte henne och börjar inspektera rummet. Hon har det riktigt fint. En stor säng som står mitt i rummet. Då menar jag verkligen mitt i. Den nuddar inga väggar. På ena väggen har hon en stor spegel som tar upp halva väggen och jämte den en dörr som hon förklarar går in till hennes walk in closet och egna toalett. På en annan vägg har hon en inbyggd bokhylla som verkligen är fylld med böcker, ramar, filmer, cd-skivor och massa annat grejs. På en tredje vägg har hon ett inbyggt akvarium. Hennes familj måste ha gott om pengar eller så är hon bara bortskämd. Jag gissar på en blandning.

 

”Jag måste måla mina tånaglar, du kan få låna min dator lite om du vill,” säger hon och räcker mig sin dator.

”Åh, gärna. Jag har verkligen inte kollat in min Twitter på år och dar,” säger jag.

”Följ mig då! Jag heter mitt förnamn och efternamn i stora bokstäver,” säger Nadia.

 

Jag sätter på hennes dator och trycker upp Safari och skriver in twitter.com i sökfältet. Nadia är såklart inne så jag loggar ut henne och loggar in mig själv. Jag ser att jag har fått ett DM men bestämmer mig för att följa Nadia innan jag gör något annat. Annars skulle jag säkert ha glömt det. När jag har gjort det går in och kollar mitt DM. Det är ifrån en @thecarrotboy1d. Hon har länkat en twitlong till mig och skrivit ”Jag har inte visat denna för någon annan än och kommer inte göra det om det inte är okej med dig.” Jag trycker upp den och börjar läsa.

---

Blev en dag tidigare. Men kunde inte vänta med att skriva längre. Åh, vad jag har saknat det. Men vad tror ni det står i Twitlong:en? Gissa på! Kommentera massor för att ta reda på det tidigare! :) Och så plågar jag er med att inte berätta hur Louis, Liam, Zayn och Niall reagerar på att Harry har en son. HUR tror ni att de reagerar? Bra eller dåligt?

Sedan vill jag bara säga tack för alla era fina ord. Ni vet inte hur mycket dem betyder för mig. Ni är verkligen guldvärda allihopa. Så fina, så bra! 

Kram på er!♥