Dörren öppnas igen och där kommer Louis och Niall men ingen Harry. Han ska alltid vara så seg när han gör i ordning sig. De kommer fram och så slår de sig ner på sofforna hos mig, Zayn och Liam. Niall riktar sig mot mig på direkten.

 

”Förlåt för tidigare. Jag vet inte om du hörde vad jag sa, men jag vill bara be så hemskt mycket om ursäkt,” säger han.

”Det är lugnt. Vad ska ni göra ikväll då?” frågar jag dem.

”Sova. Eller äta något först och sedan sova,” säger Liam.

”Samma här,” säger Louis, Niall och Zayn i kör.

”Är han alltid såhär seg efter varje konsert?” säger jag och precis då hör jag dörren öppnas igen och in kommer Harry. ”Jag tycker verkligen synd om dem som måste vänta på dig hela tiden.”

Harry räcker ut tungan till mig som svar och jag gör likadant tillbaka. Han kommer och sätter sig ner jämte mig. Han ger mig en snabb puss på munnen och sedan börjar de prata om något som hände på konserten. Jag fattar ingenting men tydligen så har en tjej gjort något konstigt. Vi sitter där i dryget en halvtimme till innan Paul kommer in och säger att det är dags att åka.

 

Paul berättar att det är osäkert för oss två att åka till restaurangen. Vi blir såklart lite ledsna över det men det finns inget vi kan göra åt det. Säger Paul att det är så så är det så. Och det är ju bara för våran säkerhet, inte för att han ska vara elak. Så jag och Harry bestämmer att vi ska åka till hans hotell, inte för att vi har något annat val, och så får vi äta på hotellet.

 

Efter en halvtimme är vi inne på hotellrummet. De andra killarna gick allihopa in i Louis sovrom och frågade om vi ville hänga med, men Harry var snabb med att säga att vi hellre ville vara själva. Och jag säger verkligen inte emot. Jag vill vara med Harry så mycket som möjligt innan jag ska hem igen och sedan är jag inte riktigt bekväm i deras umgänge än. Jag har fortfarande inte smällt att jag faktiskt träffat dem.

 

”Eller ska vi gå ner på direkten?” säger Harry.

Jag nickar, ”helst. Jag svälter snart.”

 

Jag går ut från rummet först och sedan kommer Harry efter mig och låser om oss. Vi går mot hissen och går in i den och trycker in så att vi kommer till entréplanet där restaurangen är. Vi går hand i hand och allt känns bara helt perfekt. Det finns ord för att beskriva hur glad jag är över att vi är tillbaka med varandra. Vi kommer inte till restaurangen och blir visade till ett bord allra längst in där vi slår oss ner.

 

Vi är ensamma på restaurangen och det är antagligen för att klockan är tio och det är inte vanlig mat tid men de lyckades fixa så att vi fick äta ändå. Vi beställer in vår mat och som tur får vi den riktigt fort. Jag är hur hungrig som helst. Maten är helt gudomlig och vi äter snabbt upp. När vi är klara beställer vi in varsin Pannacotta. Den är minst lika god som maten.

 

Efter efterrätten går vi upp på rummet igen. Jag börjar mentalt förbereda mig för att berätta för Harry. Jag känner mig som ett totalt vrak för jag är inte bra på sådant här. Vem är förresten? Vem skulle kunna berätta något sådant här lätt? Ingen. Men som tur är märker inte Harry att något är fel på mig.

 

Vi går och lägger oss på sängen och så sätter vi på teven. Där går något nyhetsprogram som ingen av oss riktigt intresseras av så vi tar båda upp våra mobiler och håller på med dem istället. Jag loggar in på Twitter men där är inget intressant så jag loggar ut därifrån. Jag går in på Facebook istället men där är inget intressant heller så jag loggar ut därifrån också och lägger ifrån mig telefonen.

 

Jag reser mig upp och så går jag iväg till toaletten och sminkar av mig. Jag ser att jag har en tofs på handleden så jag slänger upp mitt hår i en bulle. Jag trivs bäst ofixad men hatar att visa mig offentligt utan smink. Makes no sense at all. När jag är klar går jag ut till Harry igen. Han överraskar mig och står utanför toaletten dörren så han skrämmer mig. Han bara skrattar. Han böjer sig ner och ger mig en kyss. Jag kysser tillbaka och han backar. Sedan stannar vi mitt i rummet. Han ger mig nu istället flera pussar. Han väntar i kanske två sekunder mellan varje.

 

”Vänta jag” puss, ”behöver prata med” puss, ”dig. Ka-” puss, ”n du slu-” puss, ”ta så jag” puss, ”kan det eller?”

Han slutar äntligen, ”så vad är det som är så viktigt att säga? Att du är glad att vi är här? Det är jag i alla fall. Och vi vet ju alla vad som kan hända i en hotellsäng.”

”Inte riktigt vad jag skulle säga.” Jag andas ut. ”Något mer allvarligt, jag hoppas verkligen inte du blir allt för arg  på mig.”

”Spence... Vad menar du? Du skrämmer mig.”

”Att jag måste prata med dig om något allvarligt och att jag inte vill att du ska bli arg. Men det kommer du förmodligen bli. Bara kom ihåg att jag har gjort det för din skull. Glöm aldrig det.”

Jag ser hur mobilen han håller i handen flyger genom hela rummet och träffar väggen på andra sidan. Jag kollar förvånat på honom. ”Menar du att du gör slut med mig, igen? För fan, Spencer, du sa ju att allt var bra.”

”Jag gör inte slut,” börjar jag. ”Jag tänkte bara berätta varför jag gjorde slut förra gången.”

 

Harry kollar på mig. Han går till bordet i rummet och sätter sig på en stol. Jag går efter honom och slår mig ner mitt emot honom. Han stirrar på mig och jag stirrar tillbaka. Jag vet att nu är det dags. Jag kan inte vänta längre.

 

”Jag har en son.”  Jag hinner inte prata klart innan Harry reser sig upp och går ut från hotellrummet. 

---

Wey el secreto (hemligheten) är ute!!!!! Var det väntat eller oväntat? Vad tycker ni om att det är det som är hemligeheten? Hur kommer det påverka mellan Spencer och Harry? Men också, först och främst; vem är pappan till hennes son? 

Och om ni nu kommer och säger, ååååh ett barn kommer förstöra allt. Så är det bäst att ni lämnar bloggen. Jag tycker inte det blir kul när allt går som på en dans på rosor. Det finns för många sådana nu. Det är roligare med lite nytt, där allt inte är perfekt. Det tycker jag i alla fall.

Kommentera som dårar nu så kommer nästa imorgon vid samma tid!!

Kram! ♥