”Vad vill du att vi ska göra?” säger Harry.

”Det finns inget vi kan göra,” säger jag dystert. Det är inte såhär jag vill att fans ska få reda på det. Jag vill inte ens att de ska få reda på det. Inte än i alla fall. ”Jag får leva med det helt enkelt.”

”Vi får låtsas som om ingenting. Så att de tror att det bara är ett dumt rykte eller något. Jag kommer hålla tyst om det och inte svara på några frågor om det. Och så går vi ut med det när du känner dig redo,” säger Harry.

 

Med hans sista mening slår det till något hos mig. Det har alltid varit min vilja vi har brytt oss om. Han har aldrig fått säga om han vill dejta öppet eller inte. Han har heller aldrig sagt till något om han ville berätta om mig för killarna före vi började dejta heller. Jag sa att jag inte ville och då gjorde han inte det. Det har alltid varit min åsikt vi har gått efter.

 

”Jag kom precis på att det har alltid varit min åsikt vi har gått efter. Du måste yttra dig också. Vill du att vi ska vara ett officiellt par nu eller vill du vänta?” frågar jag.

”Jag vet inte,” säger han. ”Jag antar att jag vill att alla ska veta att du är min, bara min och ingen annans. Men å andra sidan, detta livet passar inte för alla och jag kan inte tvinga någon att vara en del av det på direkten innan man har fått känna på det lite,” säger han.

 

Han har rätt vilket han brukar ha. Han är faktiskt riktigt klok ibland. Vi pratar igenom om allt möjligt. Vi pratar klart om detta innan vi på börjar att prata om Nate och vad vi ska göra där. Även om vi redan var överens om att det var bäst för honom om han stannar i New York hos pappa och Wendy. Vi bestämmer att vi ska fortsätta där vi var innan. Leva som förut helt enkelt men även ha Nate med oss i tankarna och att vi ska prata om det mer ordentligt när vi ses igen. Att vi inte ska prata på de kommande fem dagarna skippar vi efter detta lilla dramat och säger att vi ska prata i Skype redan imorgon. Helt okej med mig.

 

Vi säger hej då efter det. Nadia är ivrig att få veta vad han sa så jag berättar allt för henne. Även om hon nästan kan förstå då hon har hört mig så är det nog lättare att förstå allt om man hör vad han sa också. Vi kollar klart på filmen som går på teven innan det är dags för mig att bege mig hemåt.

 

Nadia fixar så att jag får skjuts av hennes pappa så jag slipper ta bussen. Och det tackar jag henne mycket för. Och så får jag träffa Mr. Izotov också. Han är lång och då menar jag verkligen riktigt lång. Han måste vara över 1.90 meter minst. Hans svarta bakåtslickade hår fortsätter ner i polisonger som matchar hans tjocka, svarta ögonbryn. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han är en rysk maffiaboss men jag har fått förklarat av mig från Nadia att han jobbar som advokat. Det skulle man aldrig tro om man ser hans utseende.

 

När jag kommer hem är det helt tomt i huset. David har på börjat sitt jobb i Holmes Chapel så han kommer nästan aldrig vara hemma här och Maisy pratade om att Tyler, våran vän hemifrån, skulle komma hit så hon är förmodligen ute med honom någonstans. Jag tar min dator och så går jag och sätter mig framför teven med den. Teven sätter jag bara på så att jag får ljud runt mig. Jag loggar in på alla mina sidor jag brukar använda utom Twitter. Jag är inte sugen på det längre och ska ta en paus därifrån. Förmodligen kommer pausen vara lika länge som mina pauser brukar vara – tre dagar högst.

 

Det tar inte lång tid innan Maisy kommer hem med Tyler och en annan vän hemifrån. Ingen mindre än Isaac. Isaac är blond och blåögd och den kortare av dem två medan Tyler är brunhårig och grönögd och lång. Så man kan säga att dem två är killversionerna av mig och Maisy.

 

”Vi tänkte dra ut, ska du hänga med?” frågar Isaac exalterat.

”Klart jag ska, som om jag säger nej till en utekväll?” svarar jag och ställer ifrån mig datorn.

 

Jag går in på mitt rum och till min garderob. Där bestämmer jag mig ganska fort för en svart spetsklänning med en djupurringning på ryggen. Till det tar jag på mig ett par enkla svart pumps. Maisy sköter som vanligt min sminkning och det blir en enkel sminkning också. Jag tar allt enkelt då vi vill ut så fort som möjligt. Och då jag aldrig bruka fixa mitt hår själv utan David gör det har jag blivit bortskämd och är inte så bra på det längre. Så jag flätar det i två inbakade flätor på varje sida som går ihop i en slarvig, låg bulle där bak.

 

Vi är alla klara runt halv elva så vi går ut då. Vi går till en klubb som ligger lite längre ner på gatan. Den är verkligen inte exklusiv, stor eller känd. Men av alla klubbar jag och Maisy har varit på än så länge, är det den som har bäst musik och skönast människor. Så vi går dit nu när väll går ut. Vi kommer in fort och vi går mot dansgolvet på direkten.

 

Jag hör hur någon ropar mitt namn och jag vänder mig mot därifrån jag hör rösten. Jag skiner upp i ett stort leende. Man kan säga att jag blir förvånad. 

---

Lite halv segt kapitel, lite mellankapitel sådär men ändå inte, if you know what I mean? Men ja vi har inte gått en vecka i skolan än och vi är redan dränkta i läxor. Börjar bra hörrö. 

Vad tror ni om Tyler och Isaac? Och vem tror ni hon träffar på klubben? :)

Tack för att ni står ut med denna dåliga uppdateringen. Men det ska nog komma igång igen snart igen. Ni har väll inte missat DET HÄR har ni? CHECKA IN OCH SE VAD DET ÄR VET JA! 

Kommentera så är ni mer bäst än vad ni redan är.

Kram på er! ♥