Jag måste fixa detta. Jag kollar på klockan, den är 10 i 5. Jag skulle kunna hinna och ta en egen taxi senare. Frågan är bara om mina föräldrar skulle tillåta det.

”Mamma, snälla. Jag måste, verkligen måste, fixa detta innan jag åker. Jag kan inte lämna London utan att det är vi igen. Jag kan inte. Snälla låt mig, jag tar en senare taxi. Snälla.” ber jag henne.

---

”Nej, Izabella. Även om jag hur gärna som helst vill att ni ska gå tillbaka till varandra får du inte. Du skulle tänkt på det tidigare.” säger mamma

Jag vänder mig istället mot pappa och gör puppyeyes. ”Snälla, pappa.” säger jag

”Du hörde din mamma, vi ska hem nu. Ring honom eller något istället.” säger han

”Åh.” säger jag

 

Jag tar upp min mobil och slår numret till honom, men såklart svarar han inte. Han tror säkert jag bara vill prata även om jag kommit fram till att allt var ett misstag. Jag lånar Wilmas telefon och han svarar inte på det heller. Så först tar jag mammas, inget svar där och sedan pappas och såklart inget svar där heller. Jag lånar pappas mobil och loggar in på Twitter så jag kan skicka honom ett DM, men såklart har han unfollowed mig. Och det blir ju lätt att få hans uppmärksamhet om jag bara skulle twittrat. Åh. Inget jag kan göra. Frusterade. Jag kommer inte klara det i en månad utan att han svarar mig, jag måste berätta för honom nu. NU.

 

”Nu ska vi åka.” säger mamma och jag kollar på henne med en argblick. ”Lägg av, Izabella, ring honom istället. Be honom komma dit.”

”Har jag inte ringt honom eller? Han har sagt att han kommer inte svara förens jag har kommit på att detta var ett misstag att göra slut. Och jag har kommit på det, men han tror säkert att jag bara vill prata.” säger jag

”Du får åka till honom nästa gång vi kommer hit.” säger mamma

”När du säger så, kanske vi ska berätta på riktigt varför vi kom hit.” säger pappa och vi hoppar in i taxin/minibussen.
”Va? Vad snackar du om?” säger jag

”Ja, vi åkte inte bara hit för en long weekend.” säger Åsa

”Nähe, så varför?” säger Wilma

”Jo, vi har hittat ett sjukhus här som är riktigt bra. Så vi har kollat på det lite.” säger Björn

”Och....?” säger Wilma

”Båda våra familjer ska flytta hit. Så nästa gång vi åker hit är för att stanna för alltid. Vi flyttar hit den 4 november.” säger mamma

”VA?” skriker jag och Wilma i kör.

”Yes!” säger pappa

”Oh wow. Det här är ju helt amazing. Herregud.” säger Wilma

”Äntligen..” börjar jag ”Men mormor då?”

”Hon har ju träffat Stefan, så hon ville att vi skulle hit för hon vet hur mycket vi vill detta och att det bara är hon som har hållit oss kvar i Sverige. Hon har haft dåligt samvete för det och hon är glad att vi gör det. Sedan har hon ju alltid Anna och Henrik.” säger mamma

”Vilken skola ska vi gå på då?” säger jag

”Vi tänkte skriva in er på Nellys, men när vi sa ditt namn sa de att du inte får komma dit.” säger pappa och jag börjar skratta. ”Ja, vad har du gjort där egentligen?”

”Inget.. Ska vi gå på din gamla skola då eller?” säger jag

”Ja, det får det bli när du är portad där..” säger pappa

”Är det de efter Liams 18 års fest?” säger Wilma och jag nickar. ”Okej, då förstår jag.”

 

Det blir inte så mycket mer prat om det på vägen till flygplatsen. Men gud vad glad jag är över det. Äntligen, jag har väntat så länge på det. Även om det blir svårt och lämna Lina, Molly och Klara har jag ändå Wilma med mig. Vi kommer fram till flygplatsen och så tar vi våra grejer och går till incheckningen. Jag kollar runt och ser att pappa har försvunnit, så jag frågar mamma var han är men hon vet inte. När vi sätter oss på ett Starbucks i väntan på flyget och pappa kommer ganska så fort.

 

”Izabella, häng med lite. Jag behöver prata med dig.” säger pappa

”Jaha, okej.” säger jag och reser mig upp. Vi går iväg lite och sedan stannar pappa så det gör jag också. ”Vad är det?”

”Jag vet hur det är för dig just nu. Jag har varit i ungefär samma sits. Velat säga att det är den man älskar och vill vara med även om man inte kan. Jag kunde inte på direkten och det var jobbigt att vänta tills nästa gång jag kunde så därför vill jag att du inte ska behöva gå igenom det. Så här har du.” säger pappa och ger mig ett kuvert

”Va? Vad är det?” säger jag

”Flygbiljetter som du kan använda när du vill. Det är två stycken till Stockholm och en tillbaka till London. Så du får ta med dig någon hem. Zayn, Nelly eller Victoria, bara någon. Men du måste lova att du åker hem senast på onsdag. Du har alltså idag och 2 och en halv dag att fixa detta nu.” säger pappa

”Skojar du med mig?” säger jag och han skakar på huvudet. ”Åh, du är världens bästa!” Jag kramar om honom.
”Men nu får du skynda dig innan din mamma ser något. Spring iväg åt andra hållet och ta en taxi eller något så pratar jag med henne. Ha det bäst och fixa detta nu!” säger pappa

”Hejdå!”

 

Jag springer iväg och så tar jag en taxi. Jag ber honom köra hem mig till mig så jag kan byta om och ta en dusch och fräscha till mig innan. Först när jag kommer in hoppar jag in i duschen och sedan fönar jag mitt hår och plattar det. Jag bestämmer mig för att ta på mig ett par mörka jeans, en vit skjorta med nitar på kragen och mina bruna Jeffrey Campbell Lita skor. Jag tar sedan på mig min Kenza skinnjacka och så går jag.

 

Jag kommer fram och när jag kommit in i lägenhetskomplexet springer jag till hans dörr och knackar på. Jag står där och väntar ett tag men det är ingen som öppnar. Jag vet inte om det är för att han inte vill se mig eller om det är för att han inte är hemma. Så jag bestämmer mig för att gå hem till Niall. Jag knackar på hos honom och han öppnar på direkten.

 

”Hey Izabella!” säger han och kramar om mig. ”Wait, aren't you on your way home?”

”I am, I'm on the plane right now actually.” säger jag retsamt och han börjar skratta sitt vanliga skratt.

”No but seriously, why aren't you on the plane?” säger Niall

”Do you know everything what happened last night between me and Zayn?” säger jag

”Yes, everything. Even the kiss. He said it was your best kiss ever.” säger Niall

”Oh okey. But he's right this is a big fat misstake and I can't go home before I've him back.” säger jag

”Is Wilma with you?” säger han och jag skakar på huvudet. ”Well, I'm gonna help you. Finally you've understand that this is a misstake.”

”But it's just that. He doesn't open his door.” säger jag

”Oh, I'm gonna go call him. Take something to eat in the meantime.” säger han

 

Jag tar av mig min jacka och så går jag och öppnar hans kyl för att ta något att äta. Jag bestämmer mig för att laga amerikanska pannkakor åt oss, det är något jag kan åtminstone. När jag har gjort klart smeten och ska börja steka kommer Niall tillbaka.

 

”So what did he say?” säger jag och han ser lite besviken ut. ”What's wrong?”

”He went to home to Bradford early this morning. And he didn't know when he's coming back.” säger Niall

”Oh fuck! That's just my ordinary luck. But I guess I deserve it.” säger jag

”We'll fix it, I'll call the other boys and we'll come up with something.” säger Niall

 

Han går iväg igen men kommer tillbaka ganska fort igen och medan han var borta har jag gjort mera smet så det ska räcka till alla oss fem. Louis, Liam och Harry kommer ganska fort och blir överlyckliga när de ser att jag håller på med pannkakor. De blir klara och vi slår oss ner för att bestämma.

 

”We could try to get him home?” säger Liam

”He won't come home, he said he wanted to spend time there.” säger Niall

”Put Izabella on a bus?” säger Harry

”No! I don't dare to go by bus by myself!” säger jag

”Oh my, you're such a coward.” säger Harry

”Ah, stop it. Can't Louis drive me? Pretty, pretty please Louis?” säger jag och gör puppyeyes mot honom.

”Sure, we all should go.” säger Louis

”Trick him out and then boom! Bells is there.” säger Liam

”Great idea.” säger Niall ”Should we go right now or?”

”Yes! Eat up first though and I gotta go home and fix myself a bit first.” säger Harry

”Yeah me too, I gotta go home and get something. Ey, should I take new clothes or so with me?” säger jag

”Yeah do that, even if you may not need them, take them anyway.” säger Louis

 

Vi äter upp och sedan skjutsar Louis hem mig och han väntar i mitt vardagsrum med jag tar en väska och packar ned en lite kläder. Och sedan ser jag skrinet. Skrinet med armbandet i. Jag går fram och tar armbandet och så lägger jag ner det i min väska. Jag tar också med mig lite smink och pyjamas om det blir så att jag stannar där. Man vet ju aldrig. Jag går sedan tillbaka till Louis och tillsammans åker vi tillbaka till dem och hämtar upp alla som redan står nere och väntar på oss. Harry blir tjurig när jag får sitta där framme och han där bak. Barnsliga unge.

 

Bilturen är nog den roligaste biltur jag någonsin åkt. Vi skrattar hela tiden. Ibland kör vi ”Guess who?” då man ska gissa vem man tänker på, gulabilen-leken som jag lär dem och massa andra barnsliga lekar men det roligaste är nog när vi sjunger med till radion med öppna fönster. Visst de har de vackraste rösterna någonsin, men de fular sig nu och de låter nästan värre än jag. Jag skrattar nästan så jag gråter åt dem medan Harry, Liam och Niall sitter i baksättet och sjunger och ”dansar” i takt. Jag filmar in dem och skickar den till Nelly, Wilma och Victoria och de tycker den är lika rolig som jag.

 

Tillslut kommer vi fram till Bradford och då bestämmer vi oss att de fyra ska gå och ringa på hos Zayn och säga att de ska spela fotboll för att sedan dra och äta någonstans. De släpper först av mig vid fotbollsplatsen vi ska vara vid. Jag går och ställer mig bakom ett litet skjul eller vad det är som är där. Jag ringer Nelly så hon kan underhålla mig under tiden. Och det första hon säger är hur glad hon är att det är på gång igen, och jag kan inget annat än hålla med. Det är med honom jag är lycklig, det är han som alltid får mig på bra humör. Och det konstigaste av allt är att jag vet inte riktigt vad som hände med mig, varför jag försökte skjuta undan honom. Vi pratar i en kvart tills jag tycker jag hör dem. Jag lägger på och visst är det dem. Man skulle kunna höra dem på mils avstånd så högljudda de är.

 

”Seriously guys, why did you come here? I don't believe it's because you were bored.” säger Zayn

”Because of this.” säger Niall

 

När jag hör det går jag fram. Som tur var är de vända mot mig och när Zayn först ser mig blir han förvånad och helt förstenad. Men sedan börjar han gå och vi träffas i mitten. Vi står där och kollar på varandra, jag med mitt största leende och han med sitt.

 

”Have you finally understand that it was a misstake?” säger Zayn

”I truly have.” säger jag

 

Jag lutar mig mot honom och så kysses vi. Killarna i bakgrunden börjar med ”Awww” och det gör att jag får ett leende på läpparna och börjar skratta lite.

 

”I've missed how you never can be serious.” säger Zayn

”And I've missed your perfume.” säger jag

”I thought I smelled your perfume in the car but I thought I was just going mad.” säger Zayn

”If I ever come up with something like this again, don't let me go.” säger jag

”I'm never letting you go again. You're stuck with me forever.” säger Zayn

”Ouff...” klagar jag på skoj

”Or I'm leaving you right now?” skojar han tillbaka och vänder sig men jag tar tillbaka honom och drar honom nära mig.

”It's just that.. Forever isn't long enough when it comes to spending time with you.” säger jag

”Ey! Love birds! Let's play some fotball!” ropar Louis

”I've heels on me, how do you think I'm gonna play?” skriker jag tillbaka

”I actually took a pair of Doniya's converse for you.” skriker han och viftar med ett par converse.
”And you didn't think something was up when Louis takes your sisters shoes?” skrattar jag

”I didn't notice it..” säger Zayn

”Oh, Louis..” säger jag

 

Tillsammans går vi tillbaka och så börjar vi spela fotboll. Jag, Louis och Harry mot Zayn, Liam och Niall. Det går inte så bra för mig även om jag är ganska hyfsad på fotboll för varje gång jag får bollen kommer Zayn bakifrån och lyfter upp mig så antingen Liam eller Niall tar bollen. Harry och Louis bara klagar på att det är orättvist så tillslut slutar jag att ens försöka ta bollen utan bara springer runt och distraherar de andra. Så varje gång någon av dem får bollen springer jag efter och skriker. Men varje gång jag gör det mot Zayn stannar han och vi kysser varandra istället. Tillslut blir de så trötta på oss så vi bestämmer oss för att åka till en restaurang och äta istället.

 

”Do you wanna stay here tonight?” säger Zayn

”I'd love to, but what does your mom says about it?” säger jag

”She loves you, she'll only be glad if we're back.” säger Zayn

”That reminds me, I gotta call my dad.” säger jag och jag stannar kvar för de förstår ju ändå inte vad jag säger. Jag slår numret till pappa och hoppas de kommit hem till oss redan. Tonerna går och tillslut svarar han. ”Hej pappa!”

”Hej gumman! Hur gick det?” säger pappa

”Well.. Först gick det inte så bra, jag kommer till honom och får reda av Niall att han åkt till Bradford och skulle inte hem på ett några dagar men sedan bestämmer vi att alla vi fem ska åka hit och allt fixade sig och är back to normal. Nu är vi på en restaurang här i Bradford och jag stannar här i natt.” säger jag

”Toppen! Glad för din skull.. Du skulle sett din mamma när jag berättade för henne att du stuckit. Om hon hade kunnat hade hon gett mig utegångsförbud..” säger pappa och jag börjar skratta. ”Och hon kan inte göra något mot dig, för du gjorde inget fel i det hela.”

”Men vi hörs, jag kommer på tisdag eller onsdag och Zayn hänger med. Jag älskar dig.” säger jag

”Älskar dig mer.” säger pappa och så lägger vi på.

---

Vill ni att denna ska ta slut snart och att jag ska börja på en ny, eller ska denna fortsätta? Hm!!! Jag har skrivit slutet som är 12 år i framtiden så den kan jag liksom slänga in närsom, men jag känner mig inte riktigt klar än.. Hehe! Vi får se helt enkelt! Kommentera vad ni tycker om denna :-) Lika bra som förra ska ni klara, om inte bättre va? ;-) Och gillar ni min uppdatering nu? Själv diggar jag den, såhär bra har jag inte haft på månader haha!