”Mase!” ropar jag. ”Öppna dörren!”

”Jaja, okej!” ropar hon tillbaka.

 

Jag hör hur hon går och öppnar dörren men sedan blir det helt tyst. Nyfiken som jag är ställer jag ifrån mig datorn i sängen och börjar tippa mot dörren ut från mitt rum. Försiktigt öppnar jag dörren så att ingen ska höra mig. Sedan börjar jag smyga mig mot trappan. Där böjer jag mig ner för att se vem som står i dörröppningen. När jag ser vem det är springer jag ner för trappan och hoppar in i hans famn. Det är lite mer än en vecka sedan jag kom hemifrån USA. En vecka sedan jag såg Harry senast.

 

Pappa och Nathaniel stannade hos oss i två nätter bara. Så när vi lämnade San Fransisco lämnade de oss också. Då åkte de till New York för att de skulle få säga hej då till Adriana och Jonathan och ta med sig de viktigaste sakerna. Sedan flög de till London och blev upphämtade av mamma och Richard där som körde hem dem till Holmes Chapel. Där stannade pappa i två nätter innan han åkte själv till Sevilla, Spanien, för att bosätta sig på obestämd framtid. Så Nathaniel bodde hos mamma i en vecka och flyttade sedan till Anne och Robin när mamma och Richard åkte på semester i New York. Egentligen skulle de hälsat på Nathaniel där med det blev ändrade planer.

 

Så just nu är jag i Holmes Chapel med Maisy och Nathaniel. Maisy är ledig så hon åkte med upp. Vi har spenderat den mesta tiden här med Anne, Robin och Gemma när hon har varit hemma. Men även med David. Även om jag har haft Nathaniel hos mig har det varit jobbigt utan Harry. Han är som min livsglöd. Så att han är tillbaka nu gör så att jag känner mig hel igen. Förhoppningsvis kommer han inte resa iväg på ett bra tag.

 

”Vad jag har saknat dig,” säger han och kysser mig. Han släpper ner mig och så går vi efter Maisy som har gått in till teverummet igen. ”Vad är den lilla?”
”Har du inte ens varit hemma hos din mamma än?” frågar jag och han skakar skamset på huvudet. ”Han är i alla fall där och leker.”

”Så du menar att vi har lite ensam tid,” säger han och försöker låta förförisk.

”Stopp, stopp, stanna där ni är,” skriker Maisy. ”Gör ingenting. Snälla. Jag är här.”
”Förresten, varför är du här? Skulle inte ni komma hem i övermorgon? Jag som hade tänkt överraska dig genom att vara i din lägenhet när du kom hem,” säger jag.

”Vi kunde åka hem tidigare och istället blev det jag som fick överraska dig,” säger han leende. Det är galet hur hans leende kan få mig att smälta så. Jag är lika kär i honom nu som jag var förut. ”Ska vi åka hem till mig? Jag vill träffa mamma och Robin. Och för att inte tala om Nathaniel.” Jag nickar till svars och kysser honom. ”Ska du med Maisy?”
”Jag ska till David senare, så tyvärr inte,” säger hon ursäktande.

”Ska vi åka nu då, Spencer?” säger Harry.

 

Vi reser på oss och går och tar på oss våra skor. Idag behövs ingen jacka för det är förvånansvärt varmt för att vara i början av september. Men jag klagar verkligen inte. Flera dagar i klänning och jag är nöjd. Jag hoppar in i passagerarsätet jämte Harry och han börjar köra. Vi pratar om allt som hänt sedan vi pratade igår i minst lilla detalj. Han ville veta allt vad vi har gjort och jag ville veta allt han har gjort så det blev bara så.

 

Vi svänger in på deras parkeringsplats till huset och där skyndar vi oss alla tre ut från bilen. Från bilen till huset kör vi som vanligt tävling om vem som är snabbast. Så klart vinner Harry. Det kommer vi få höra resten av våra liv. Vi plingar på bara för att överraska ännu mer. Varken Anne eller Robin har förmodligen ingen aning alls att Harry är hemma. Någon börjar närma sig dörren och det låter verkligen som en kvinna. Dörren öppnas sakta och när Anne ser vem det är som står där börjar hennes tårar rinna. Hon sträcker ut sina armar och Harry går in och kramar henne.

 

”Min älskade gubbe,” säger hon tyst och pussar honom på kinden. ”Som jag har saknat dig."

”Jag har saknat dig också, mamma,” säger han.

”Kom in nu med er,” säger Anne leende och kramar om mig snabbt. ”Nathaniel är på övervåningen med Gemma så ni kan gå upp dit om ni vill.”

Vi skyndar oss upp dit. Gemma sitter inne på Harrys gamla rum där det ligger massor av leksaker framme. Till mesta del är det lego. När Nathaniel ser Harry skiner han upp i ett stort leende och springer mot honom. Jag älskar att se dem tillsammans. Jag skulle kunna kolla på dem i en hel dag utan att ens tröttna. Dem är så söta ihop.

 

Vid nio är vi hemma i London igen. Hem, ljuva hem. Nathaniels första natt här. Eftersom att David aldrig bor här längre har vi kommit överens om att han ska flytta ut helt så det har han gjort medan jag var i USA. Så Nathaniel ska få hans rum. Det känns faktiskt helt underbart att det är dags för detta nu. Jag har längtat efter det så länge och nu är det äntligen dags. Lite för tidigt än vad jag hade tänkt men just nu kan jag inte tänka mig något annat. Min son är nära mig hela tiden.

 

Nathaniel somnar på direkten när jag lägger honom i hans säng så jag och Harry går in på mitt rum och lägger oss på sängen. Jag ligger på mage och Harry sitter på mig och masserar mig. Det är så skönt så att det inte är sant. Helt plötsligt snurrar han runt mig och kollar mig rakt in i ögonen. Jag känner på mig att det är något han vill säga. Jag känner honom utan och innan så jag vet alltid när det är något med honom. Om han säger att han ska iväg snart igen så dör jag. Jag klarar inte av det helt enkelt.

 

”Jag vet inte hur jag ska säga detta,” säger han och mitt hjärta börjar hoppa extra. Han märker det. ”Älskling, ta det lugnt. Det är inget illa jag kommer säga.”

”Jag trodde du skulle säga att ni skulle iväg igen,” säger jag.

”Nej, då. Det kan jag lova dig att vi inte ska,” skrattar han. ”Men jag har köpt ett hus som jag kommer flytta in i om ungefär två månader.”
”Ha, vad var det för svårt med att säga det?” säger jag med ett leende.

”Vill du och Nathaniel flytta in med mig där?” frågar Harry generat.

---

Hej och hopp! Längesen! Inte haft orken till att skriva bara. Men här är det i alla fall.
Vill ni ha nästa i helg? Ja, men dåså! Kommentera på då sötisar! 

Massor av kramar till er! ♥
Följ mig på Twitter! @isabellaamm heter jag där :)