Plötsligt känner jag hur någon tar sin hand fast om mitt ben och jag skriker till. Jag kollar ner och där jämte mig ligger en man. Hur jag en drar och sparkar med mitt ben släpper han inte det. Jag börjar få panik och då märker Zayn det. Han böjer sig ner för att ta bort mannens hand om mitt ben men lyckas inte. Inget får bort handen.

---

Jag kollar runt för att försöka hitta Louis och Victoria som ska möta upp mig, Wilma och Lucas och så ska han köra hem oss till honom där resten av gänget är. Zayn, Niall, Liam och Nelly, Harry och så Eric. Vi blir bara fler och fler för varje gång jag är här. Och på måndag börjar vi i skolan, om 3 dagar. Jag ser framemot det men ändå inte. Vad kommer de tycka om mig? Kommer de veta vem jag är och vem min pojkvän är och vad kommer de tycka om det? Men det ska bli kul att äntligen få gå i en engelsk skola. Jag och Wilma som de enda svenska och kan prata om vad som helst utan att någon förstår något. Jag och Wilma mot världen. Jag är glad att jag har med mig henne och utan henne vet jag verkligen inte vad jag skulle göra. Jag tror nog inte jag skulle våga börja på en helt ny skola ensam utan henne.

Jag vaknar upp från mina drömmar av att någon kommer och tar händerna för mina ögon. Jag känner att det är killhänder och fattar direkt att det är Louis.

 

”Hello Louis, how are you?” säger jag

”Ough..” klagar han antagligen för han inte kunde lura mig. ”I'm fine! And you two my beautiful Swedes?”

”Amazing! We officially live in London now! Can it be anything else than amazing?” säger Wilma och blir helt till sig och kramar om Louis. Vi alla blir förvånade då hon egentligen inte är någon kramig person och inte alls lika nära resten av killarna som jag är. Sedan kommer jag på att vi inte presenterat Lucas för dem.

”This is Lucas, Wilma's brother as you may see.” säger jag och Victoria och Louis hälsar på honom. ”And this is Louis, but you've probably already heard of him thousands of times from Wilma. And this is Victoria, what do you call her? Hm, Louis-soon-to-be-girlfriend and our friend I guess.”

”Haha, this is crazy. It's nice to finally meet you after hearing about you all day for one year.” säger Lucas och kollar lurigt på Wilma. Hon börjar skämmas på direkten och kollar undan. Syskonbråk..

”Stop it Lucas, that's not true at all..” säger Wilma och Louis kollar med en blick på Wilma som säger jag-vet-att-det-är-sant. ”Okey it was true, but not anymore!”

”No because now it's only Niall, Niall, Niall and some more of Niall.” säger Lucas och fortsätter retas.

”So you're telling me that your sister isn't a fan of me anymore?” säger Louis och försöker låta sårad.

”Exactly. Everything is about that little blonde dude now..” svarar Lucas på skoj.

”No, no! Not like that you know..” börjar Wilma ”You know he's my boyfriend and I don't, you know, like now when I know you I'm not the same, you know. I'm still a fan of you, I still like you. Not like that you know how I mean, don't you?” svamlar Wilma desperat och antagligen har hon återigen inte fattat att de bara skojade. Hon är inte den vassaste kniven i lådan om man säger så min lilla Wilma.

”I'm joking with you girley.” säger Louis och rufsar till henne i håret.

”Oh thank you lord.” säger Wilma

”So I'm your lord now? Well thank you Wilma.” säger Louis

”No I meant like-” börjar Wilma innan Louis avbryter henne.

”I'm kidding with you Wilma. Chill out, why are you so weird all of a sudden?” säger Louis

”I'm just so glad we've moved here and I also miss Niall incredible much.” säger Wilma

”Let's go to him then, go say good bye to your parents first though so they don't think you're being kidnapped.” säger Louis

 

Vi går och säger till dem att Louis är här för att hämta oss och så går vi ut till bilen. Då kommer det några fans så jag hoppar in och sätter mig i mitten därbak mellan Lucas och Wilma och Victoria sätter sig där framme medan Louis står där ute och tar kort och skriver lite autografer. Jag hör hur tjejerna frågar vilka vi är, de kände igen mig såklart men ingen vet ju om varken Wilma eller Victoria. Han svarar att han hämtat upp mig och mina kompisar på flyget för att vi ska hit och hälsa på Zayn och resten. Smart och trovärdigt svar. Ibland kan även lilla Louis vara smart han också. Han har sina dagar. Efter kanske 10 minuter är han klar så han hoppar in i bilen och så börjar han köra oss hem till dem.

 

När vi är framme och jag ska stiga ur kliver jag snett med foten jag redan har ont i så det gör ännu ondare. Då i Göteborg när gubben tog tag i min fot höll han så hårt så jag haltade ett tag efter men det gör jag inte längre. Jag har bara ont i den ibland. Dumma idiotiska gubbe. Men även om jag har lite ont springer jag ändå hela vägen tillsammans med Wilma upp till Harry och Louis lägenhet där killarna är. Äntligen får vi träffa dem igen. Jag hör hur Lucas och Louis skrattar bakom oss åt oss, men de har nog aldrig känt den längtan vi gör konstant. Vi bryr oss inte ens om att knacka utan vi öppnar dörren och den flyger upp och antagligen så hör Zayn och Niall det, eller så har de stått och väntat framför dörren eller något för när vi kommer in så är de där framför oss och möter oss i en kram. Jag håller kvar honom i kramen länge och när jag sedan släpper honom går han och sätter sig jämte Louis som har hunnit upp. Jag sätter mig i hans knä och sedan är allt som vanligt igen. Snacket, gnabbet och skratten. Allt är likadant som det är varje månad och nu kommer det vara så hela tiden. Hur underbart? Jag kollar på Zayn och ger av världens största leende och han ger ett minst lika stort tillbaka.

 

Lucas kommer snabbt bra överens med Harry och Eric. Antagligen för att de är de enda singlarna här och vi andra är helt upptagna med våra ”partners”. Det är tur att han kommer in i gänget snabbt så han åtminstone har några vänner här nu, även om vännerna är hans lillasysters så är de bättre än inga. Och de har ändå några gemensamma vänner hemma också. Eller inte hemma, borta i Sverige. Det här är ju vårat hem nu. Det känns så konstig och jag är verkligen fortfarande inte van. Men när man kommer till skolan och när vardagen har startat igång kommer nog allt kännas normalt.

 

”Are you staying here tonight?” säger Zayn tyst i mitt öra.

”If you wanna but my family are having a little dinner party tonight as you know. But sure, we'd come here afterwards.” säger jag likadant tillbaka.

”Do I know anyone else who'll come?” säger Zayn

”Hm.. Wilma, Lucas, Eric, Nelly and probably Liam and Niall too.” säger jag

”What are you whispering about lovers?” säger Eric

”Mind your own busniess kiddo.” säger jag

”We were just talking about the dinner party.” säger Zayn

”What dinner party?” säger Harry

”Bells' parents are having a dinner pary for their friends as usual. Sorry you aren't invited..” säger Eric och det sista säger han med en retsam röst.

”Aren't I? Maybe you should bring me as your date. Didn't you say that it's on time we come out as a couple?” säger Harry och lägger en arm runt Eric som sitter jämte honom.

Alla öppnar sina munnar och spänner upp ögonen och kollar på varandra. Jag vänder mig snabbt mot Zayn och han kollar oförstående på mig. Det blir tyst i flera minuter och alla bara kollar på varandra. Först den ena, sedan den andra och ingen vet verkligen vad den ska säga eller göra.

”Wow.. That was unexpected. Congratulations I guess.” är det första som sägs och det är av Nelly.

”Thank you very much. I hope you won't judge us or anything, it's all hard to deal with the fans.” säger Harry

”But wait, for how long? Why have you hide this for us? None of us will ever judge you.” säger Liam

”After I kissed Bells” säger Harry och han ser hur Zayn kollar åt ett annat håll. ”Once again sorry, but it helped me on my way. Well, then I realized it wasn't Bells I was in love with, it was her amazing cousin..”

”Eric seriously, are you gay? That's like the biggest suprises of all.” säger jag

”When Harry told me I just, I guess I understood by then I'm gay.” säger Eric

 

Sedan blir det inget mer med det utan vi fortsätter som vanligt men dem cirkulerar runt i min hjärna hela tiden ändå. Eric som homosexuell är liksom typ den sista jag skulle tippa som homosexuell. Han är liksom den mest tjej-galna som finns. Men, ibland har man helt enkelt fel. Sedan går vi tjejer ut i köket och så bakar vi lite brownies och när de är klara går vi tillbaka med dem och så börjar vi äta dem. Plötsligt förslår Louis att vi vill se en kyss mellan Eric och Harry. När de lutar sig mot varandras munnar brister först Harry ut i skratt och sedan Eric. Och då fattar alla, de bara skojade.

 

”Really funny guys, really funny.” säger Zayn

”That you really believed it is the funny part. And seriously me as gay? Wow, never. There are to many hot girls out there for that.” säger Eric

”And Bells, very fair that you only were suprised that Eric was gay and not me.” säger Harry och alla börjar skratta utom Harry. Han bara sitter där och surar medan alla dör av skratt. ”Oh yeah it was really funny, wasn't it?”

”I'm sorry Harry, I really am. Of course I was suprised you're gay too.” säger jag

”And it's kinda your own fault too, hadn't you said you two were gay she hadn't said that.” säger Zayn och alla nickar att de håller med honom. Harry ser bara ännu surare ut.

”Always fun to hear everyone thinks I'm gay.” säger Harry och fortsätter sura.

”Stop it Harry, just shut up. No one thinks you're gay.” säger Nelly

”Bells does and apparently Zayn too.” säger Harry, fortfarande lika sur.

”We don't!” säger jag

 

Jag som börjat bli ganska upprörd säger det ganska argt. Men han verkar inte fatta något ändå för han reser sig och går och stänger in sig på sitt rum. Ännu en gång kollar vi oförstående på varandra. Jag bestämmer mig för att gå efter Harry och be om ursäkt och fråga varför han egentligen blev så upprörd. Jag känner att det är ändå mitt fel, det var jag som började. Zayn säger att han vill hänga med, men jag säger att jag vill göra det själv. Jag går mot Harrys rum och knackar på dörren och så går jag in innan han hinner säga något. Där inne sitter han med händerna för ansiktet och märker inte att jag kommit in, men när jag stänger dörren ”vaknar” han till och kollar upp. Han har gråtit. Han tog det visst lite hårdare än jag trodde han skulle göra och jag får på direkten stora skuldkänslor. Så jag går fram och sätter mig jämte honom innan jag säger något och så lägger jag armen om honom. Men han slår bort den och så hoppar han iväg lite längre bort och gräver ner ansiktet i händerna igen.

 

”I'm sorry because I said that, I didn't realize you'd get so upset. I truly am sorry, Harry.”

”It's not that. It's everything.” säger han

”What do you mean with everything? You know you can tell me anything, Haz. ” säger jag och hoppar närmre honom igen men då så ställer han sig upp stället. Han ställer sig framför mig och kollar min rakt in i ögonen.

”It's you, it's you, it's all for you. Everything I do.” säger Harry och jag sitter där helt förlamad. Det här var jag inte beredd på. Jag trodde nog faktiskt att han var över mig.

”Harry..” klagar jag lite lätt, men inte för hårt. Jag vill inte att han ska bli ledsen igen.

”I know, I know, I know. I shouldn't feel like this but I can't help it.” säger Harry, han lägger sig ner och kollar upp i taket. Men jag sitter kvar jämte honom och sitter ungefär där han har sina knän. ”That smile, that laugh and oh, those eyes. I just can't help it. But at the same time, I love your relationship with Zayn, you two are just perfect for each other.”

”Yes we are.” säger jag

”And if we ever end up toge-”

”We never will..”

”Just listen to me, I know we won't. But if we do, I'd ruin One Direction for good. The fans will hate me and you for breaking Zayn's heart. The boys won't ever talk to either of us, neither the girls. Or wait, I would be dead if it happened, Zayn would never allowed it. Even though I know all this, I can't help but dreaming about that you and me will end up together some time.” säger Harry

 

Jag börjar le, för han har så rätt i allt han sa. Speciellt det med Zayn. Och jag kan inte hjälpa det men jag tycker faktiskt synd om honom. Kär i sin bästa väns flickvän som känner honom som en bror, det kan inte vara lätt.

 

”That's right, Harry. But as I've said, you're like my long last twin that's one year older than me.” säger jag

”I tell you all the time, heaven is a place on earth with you.” säger Harry och så sätter han sig ner igen efter att ha gått runt ett tag. Han vänder sig mot mig och lägger armarna på mina axlar. ”And that's why you've to promise me to stay friends with me because I don't know what I'll do without you, Bells.”

 

Zayn's point of view

”Okey, seriously now. When are they coming back? They've been in there for half an hour now.” I say with an angrily voice.

”Chill out, mate. You can trust Izabella. She won't do anything stupid.” Liam says

”I trust her, it's Harry I don't trust.” I say even more angrily

 

I know I shouldn't be that angry but it's just that I've finally got over Harry's last move. And if he'll do anything else, I don't know if I'll ever come over it or if I'll forgive him for that. And what will happen to me and Izabella if he'll do something? I can't loose her, I know I won't make it without her. I was so afraid last time when I almost loosed her and I was literally broken in two. No, it just can't happen something more.

 

”I'm gonna go check on them.” I say

”They won't do anything. They're probably just talking about why he was so upset or something like that. Leave them alone and let them come out when they're ready.” Nelly says

”I want to, but I can't.” I say

 

I decide to go to Harry's room even if no one else think I should. When I'm outside his door I just stand there for awhile trying to hear them, but I don't. So I open the door without even knocking before. Because if Harry's doing something, I'll see if he does and if I'd knocked he would've stopped. When I open the door I just see them sitting on his bed and looking out from the window. Not hearing that I've come in. They don't talk so I just decide to stand there until someone of them do something. It doesn't take long, after a minute or two Harry finally moves. He turns to Izabella and they look into each others eyes.

 

”Please, don't tell anyone? You know what happened last time.” He says

---

Jag vet inte vad jag tycker om det här kapitlet riktigt.. Hehehe!!
Nu till den stora frågan, har de gjort något eller vad menar Harry? Är detta slutet på Zella? Har Izabella bara broderskänslor för Harry, eller något mer? Kommentera vad ni tror, och som vanligt; ju mer kommentarer ju snabbare kommer nästa kapitel. 
Undra om jag kommer ångra detta mellan Izabella och Harry när jag postat det...? Har en ovana att ångra allt hela tiden...